Den käre Ulf Lundell...

... gjorde det igen

 

Han bjöd mig på en av de bästa konsertupplevelser jag har haft

Sist jag såg Ulf Lundell var på Cirkus i Sthl 2008, den konserten var helt outstanding ja den kunde sammanfattas med två ord

- Magi & Kärlek

 

I går var det så dags igen, den här gången i Uppsalas Konserthus och även gårdagens konsert kan sammanfattas med orden kärlek & magi även om den där speciella  magin kanske inte var helt närvarande hela tiden

Men det spelar liksom  ingen större roll eftersom helheten var fantastisk och flera gånger under konserten kände jag den där otroligt härliga känslan i kroppen som man bara kan göra när livet är sådär alldeles perfekt och man helst av allt bara vill stoppa tiden och befinna sig här och nu hur länge som helst

Lite grann kändes det som att cirkeln slöts lite när han spelade både min allra första favorit "Snön faller" och även båda mina favoriter från senaste plattan "Är vi lyckliga nu" och "Moln utan minnen"

Det är lite häftigt att Lundell varit med mig i så många år

 När jag gick i sjuan klädde jag in min engelskabok med en affisch på Ulf Lundell och då pratar vi om 1978/79

- skrämmande nog trettiofem år sedan

 

Efter det har Uffe liksom funnits med i mitt liv och hans musik och då kanske framför allt texterna har många gånger fúngerat som små "ventiler" eller hur man nu ska uttrycka det

Den käre Uffe sätter ord på de tankar och upplevelser som finns inom mig och för en del låter det kanske helt uppåt väggarna medans andra förmodligen nickar igenkännande men för mig har hans texter många många gånger fungerat som tröst, vägvisare och kraftkälla

Så att än en gång få uppleva en Ulf Lundell konsert och live få uppleva "Moln utan minnen" "Jag saknar dig" "Chans" "Stackars Jack""Hon gör mig galen" och många andra favoriter var helt enkelt tre timmar av total lycka och en lyckoenergipåfyllare som kommer att räcka länge länge

Att han dessutom är en rätt klok man med en hel del humor visade han prov på även om jag är ganska övertygad om att en del i publiken förmodligen tyckte att det var både jobbigt och pinsamt

Första gången var när han efter att ha spelat "Jag saknar dig" tog sig tid och  gjorde ett litet men ack så rappt och träffande mellansnack

 

- Jag la märke till en sak när jag spelade låten.... Iphones.... det är inte okey.... Att dessutom sitta på första raden med en Iphone i luften... ja då har man helt tappat greppet

 

Och sen körde han igång nästa låt och konserthallen som tidigare lysts upp av dessa IPhones blev helt plötsligt märkligt mörk och visst har han rätt den käre Ulf

Ja det är nästan lite tragiskt att vi numera är så ivriga att dokumentera allt vi gör att vi liksom inte har känsla att bara stanna upp och njuta av här och nu

Ja, jag skriver vi för även om jag igårkväll hade vare sig Iphone eller kamera uppe så vet jag ju med mig att jag väldigt ofta i vardagslivet har kameran till hands och att jag ibland kan komma på mig själv med att själva dokumenterandet ibland blir viktigare än själv händelsen men det är något jag jobbar på dvs att ibland bara vara och njuta all in och att ibland låta kameran vara med och få ta uppmärksamhet från det som sker

 

Andra gången Ulf tog till orda och "läxade" upp publiken var efter en av de sista låtarna, i princip all publik stod upp och diggade loss ja förutom ngr tråkiga själar på första bänk

Ulf undrade lite ironiskt om han inte jobbade hårt nog och  gjorde skäl för lönen, talade om att de på första raden är ju de enda han ser och att dessa därmed är representanter för hela publiken och att det givetvis är ok att sitta ner på en konsert men att sitta så här - Uffe ställde sig med armarna i kors och tjurade - är inte okey

Och på nå´t sätt kan jag hålla med honom, första raden är oerhört attraktiva platser för alla fans

 Många av oss längre upp i salen hade nog bra gärna velat sitta därframme och se allt på nära nära håll och alla behöver verkligen inte älska Uffe, givetvis kan man gå på en konsert "bara för att" men om man ändå är uttråkad kan man väl vara utrråkad lite längre bak...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det finns så mycke...

... man kan göra med sin ponny

 

I väntan på sjukgymnastens utlåtande har Linn fått ridförbud av sin läkare eller rättare sagt han sa att det kunde var klokt om Linn vilade och avstod från ridningen

Det är en ordination Linn inte alls är speciellt glad över eller för att använda hennes egna ord

 

- Det suger att inte få rida Prinsessan

 

 

Som tur är så finns det så mycke annat man kan göra med sin ponny än att just rida

Efter lite stallgos tog Linn med sig Prinsesan på en liten promenad och efter det en liten stund i rundkorallen där hon och Prinsessan mös tillsammans

Det finns säkert en hel uppsjö ska, bör, rätt & fel när det gäller kontaktövningar men för en liten sjuåring och hennes ponny kan det ibland räcka med att bara få vara tillsammans och göra på sitt eget lilla vis och helt enkelt bara ha mysigt tillsammans utan några krav eller förväntningar

 

 

 

 

 

Under tiden som Linn och Prinsesan roade sig tillsammans stod jag brevid och kunde inte annat än att le åt det jag såg

Prinsessan är ju som hon är och gick nog mest och funderade på om hon skulle missa eftermiddagsutfodringen eller inte men stundtals så verkade hon komma på andra tankar och tyckte nog att hennes tvåbenta kompis var rätt rolig och intressant trots allt

-Om inte annat så hade ju den där lilla varelsen fickorna fulla med sånt som en liten ponnymadame helt klart kunde tänka sig att dinera till förrtätt för det är nog lite med djur som med karlar

- vägen till deras hjärta går via magen

 

 

 

 

 



Låt mig presentera...

... Herr & Fru Immunförsvar

 

 

 

 

Det kan vara klokt att hålla sig på god fot med dessa två om man vill hålla sig frisk

Dom går att hållas på gott humör med hjälp av nyttig kost, frisk luft & motion men kan bli lite griniga om man slarvar med maten, sömnen eller tillbringar alltför mycke tid framför TVn

 



Jag har nog aldrig funderat över hur immunförsvaret ser ut men efter att Linn hade sett något av Eva Funks program så satte hon sig och pysslade och efter en stund presenterade hon herrskapet för mig Givetvis fick jag även en lektion i hur immunförsvaret fungerar

Evas funkarprogram och även Evas vinter/sommarplåster är helt underbara program som på ett mycke enkelt och framför allt inspirerande sätt berättar om hur saker och ting funkar

- barnprogram när dom är som allra bäst

Önskelistan är lång...

... men följer ett tema

 

 

Ja, så har Linn knåpat ihop önskelistan inför jul

Den är lagom lång och håller sig i år till ett och samma tema

- Marsvin

 

 

Högst på önskelistan står det marsvin, inte bara ett utan två för Linn har minsann läst på internet att man måste ha två marsvin så att dom alltid har sällskap

Ja sen följer div "måste ha" till dessa marsvin som borste, bur, hö, spån, leksaker, mat, tandborste ( eller rättare sagt små gnagargodisar i form av tandborstar ) , vattenflaska och saltsten

Kort sagt två marsvin med komplett utrustning

- något annat behövs inte

Just nu är Linn mest brydd över om Tomtenissarna fixar att bygga en marsvinsbur och ifall tomten kan frakta två marsvin på sin släde utan att dom fryser ihjäl

 

Den arme fadern i familjen ?

Tja, han säger inte så mycke

Efter tio år tillsammans med mig så har han väl på nå´t sätt förlikat sig med att "husdjurssidan" liksom är mitt revir

Tycker frun att vi ska ha en ´kattunge ja då ska vi ha en kattunge

Tycker frun att dottern behöver en ponny ja då ska väl dottern ha en ponny

Och tycker nu frun att två marsvin är en lämplig julklapp ja då får det väl bli två marsvin till jul trots att två marsvin knappast var just de medlemmar som maken längtade efter att få utöka familjen med

Min älskade gillar helt enkelt läget och jag tror nog att han även kommer att gilla  våra nya familjemedlemmar när det blir så dags för det handlar inte längre om vi ska ha marsvin utan snarare  när vi ska utöka familjen

 

Ja till saken hör ju att jag redan har kärat ner mig i två små herrar

Jag fick nys om två tjejer som både föder upp marsvin och  även har marsvin för omplacering och på deras hemsida hittade jag två små ursöta herrar som skulle passa alldeles utmärkt här hos oss

Ja, Linn och jag har ju redan kommit så långt att vi faktiskt börjat fundera på namn även om det är långt kvar till jul och inget egentligen är bestämt ännu

Men som sagt, när mamma/frun i familjen vill ha något så brukar hon få´t så småningom

Kanske är det det som kallas kvinnans list eller kan det månne vara kärlek ?
 Eller rent av en kombination av dessa två ?

 

Undrar om personalen på vårdcentralen...

varit på charmkurs

 

 

Jag flyttade till Roslagen för arton år sedan och jag har besökt VC i Rimbo oräkneliga gånger

Har det inte varit mig det varit något meck med så har det varit någon av kidsen som varit sjuk

Visst har jag blivit bra bemött men mitt samlade intryck är inte direkt åt det positiva hållet, snarare tvärtom deras patienbemötande har väl knappast varit på topp om man ska sammanfatta det hela kort

Men någonting har hänt...

 

 

I går em fick Linn helt plötsligt ont i knä´t och eftersom det var så uppenbart när hon rörde sig att hon verkligen hade ont plus att knä´t var lite svullet så googlade jag lite men blev inte klokare för det utan ringde helt enkelt upp sjukvårdsrådgivningen för att få lite goda råd

Efter att ha hört om Linns besvär och ställt lite frågor så konstaterad sköterskan kort

 

- Jag har ingen aning om vad det kan vara men jag kan slå lite....

 

Tysnad uppstod, eller tystnad och tystnad jag hörde henne knappa på tangentbordet och sen upprepade hon samma saker som jag några minuter tidigare själv läst på Vårdguiden och avslutade samtalet med att vi skulle vara uppmärksamma på om Linn fick feber isåfall skulle vi åka in till akuten på direkten annars kunde vi avvakta tills nu idag och kontakta VC

Någon feber hade Linn inte utan hon somnade gott igår kväll och jag hyste väl en förhoppning om att hon skulle vakna smärtfri men det först Linn sa i morse var

 

- Mamma jag har ont i mitt knä, det gjorde ont när jag gick upp till er i natt

 

Eftersom jag vet hur det brukar vara på jobbet om måndagsmornarna så kändes det sådär lagom kul att ringa till jobbet och meddela att jag skulle vabba men ibland har man inget val

En timme senare var det dags att ringa VC och jag var nästintill helt säker på att sköterskan skulle be mig avvakta eller möjligtvis meddela att alla akuttider var slut så att det bara var att åka ner och sätta sig på deras "drop in" men jag blev redigt förvånad

Jag hann knappt säga mer än att Linn hade ont samt var lite svullen om sitt knä så svarade hon raskt

 

- Du kan välja mellan att komma ner nu på vårat drop in fram till tio eller så kan du få en tid 10:40 hos eran husläkare

*hepp*

Bara sådär liksom, jag tog givetvis tiden hos vår husläkare och när jag ändå hade en sköterska på tråden passade jag på att höra mig för lite angående min astma och möttes även där på ett mycke trevligt och omtänksamt sätt

- Men så där ska du inte ha det, även om man har astma ska man kunna leva så gott som besvärsfri. Du ska få en tid så snabbt som möjligt.... Du kan få komma till din husläkare i morgon klockan elva

 

????

Aldrig under mina arton år här i Rimbo har jag fått en "icke akuttid" så snabbt som den här gången, den vanliga väntetiden brukar vara sådär en tre-fyra veckor

 

 

Min förvåning blev inte mindre när Linn och jag fick komma in och träffa läkaren på exakt utsatt tid, jag undrar om det överhuvudtaget har hänt någon gång ?

Husläkaren lyssnade uppmärksamt både på Linn och mig, gjorde en noggrann undersökning och bestämde sig sen för att skriva en remiss till barnsjukgymnasten för bedömning och behandling, under tiden han satt och skrev remissen konstaterade han

 

- Jag skriver en remiss till röntgen ochså, så här små tjejer ska inte ha ont i sina knän och jag vill nog ha både sjukgymnastens bedömning och ett utlåtande av röntgenläkaren

????

Både sjukgymnast och röntgen, jag som varit van vid att nästintill alltid bemötas av ett

"Vi avvaktar" när jag besökt vårdcentralen

 

 

Linn och jag åkte direkt till Norrtäljesjukhus och besökte röntgen på "drop in" och vi hann knappt sätta oss ner i väntrummet innan det blev vår tur

Efter en första snabbtitt på bilderna konstaterade dom att det såg bra ut men att en läkare givetvis skulle titta noggrannare på bilderna och skicka svar till vår husläkare

När vi sen kom hem ringde jag sjukgymnasten som nästan bad om ursäkt för att hon inte kunde ge mig en tid tidigare än på fredag fm men att hon skulle höra av sig om hon fick något återbud

Snabba puckar från alla håll men nu håller vi tummarna för att det bara är något högst tillfälligt och att Linn snart kan hoppa och skutta precis som vanligt igen

Och en liten liten tumme kan vi hålla för att dagens trevliga bemötande på VC inte bara var en engångsförteelse utan att det håller i sig även i framtiden för även om man allra helst vill hålla sig därifrån kommer det tillfällen då man behöver uppsöka en läkare och då är det nog så viktigt att bli bemött med både vänlighet, respekt och omtanke

- precis som vi blev idag





 

 

Vart har syföreningstanterna...

... tagit vägen ?

 

 

När jag växte upp var mina föräldrar och för all del även jag själv aktiv inom Frälsningsarmen

Jag har många både bra och dåliga minnen från den tiden men ett av dom starkaste minnena är de gånger det bjöds på fika efter Gudstjänsterna, vid julfirande eller sommaravslutningarna etc ja då var det verkligen "Gofika" men hembakat all over

Oftast var det kårens "äldre" damer - som  om jag inte missminner mig tillhörde syföreningen - som bakade alla dessa underbara alster, det var sockerkakor, himmelskt goda bullar och småkakor i mängder

Allra mest minns jag att en av tanterna bakade helt gudomliga drömmar som fullkomligt smälte i munnen så fort man la dom på tungan

Numera är det många, många år sedan typ sådär en trettiofem år eller så som jag var aktiv inom "Frälsis" och som vuxen har mina "kyrkobesök" helt uteslutande gjorts då det varit dop, bröllop, begravning, julavslutning med Kyrkans Öppna Förskola eller som nu då Linn sjunger i kyrkans Barnkör och körens framträdanden vid Familje Gudstjänsterna

 

 

 

 

I dag var just ett sånt tillfälle, Familje Gudstjänst och Barnkören framförde en minimusikal om Natanael och efteråt bjöds det på kyrkkaffe

När vi satt där med vårat kaffe och jag tittade på kakfatet där pågens gifflar samt Gilles havreflarn och någon annan trist "köpekaka" låg uppradade brevid varandra  kunde jag inte låta bli att småle en smula och samtidigt skänka "syföreningstanterna" vid kåren i Jakobsberg en liten tanke och såhär långt efteråt lite cred för den tid, omsorg o kärlek dom la ner för att bjuda på gott hembakat fikabröd

Egentligen spelar det ju ingen roll vad det bjuds på vid tillfällen som dessa, det viktigaste är väl att man sitter och samtalar efteråt och har det trevligt men ändå

- pågens gifflar liksom

Lägg därtill en präst som var torr som fnöske och som även denna gång tappade mitt intresse redan efter att ha hon läst den inledande bibeltexten

Under predikan som handlade om väntan och förväntan satt jag och funderade på att jag hur enkelt som helst skulle kunna pratat om det ämnet på ett bra mycke roligare och medryckande sätt både för barn och vuxna

Ja ni läste rätt, jag brukar inte vara den sjävlgoda typen som slår mig för bröstet eller för all del framhäver mig själv men utan att överdriva så kan jag skriva att det skulle vara svårt att prata om ämnet på ett tristare och mer oinspirerande sätt  än vad prästen gjorde idag

Nåja, ännu  ett I-landsproblem utan större vikt och visst kommer jag att återvända till kyrkan inom snar framtid men inte är det för gofikats skull och absolut inte för predikningarnas skull utan snarare för att se barnens och framför allt Linns glädje när kören sjunger tillsammans

Tack o lov att det finns eldsjälar som körledaren Elsa som lockar fram sångglädjen hos barnen

-Den glädjen gör att jag kan stå ut med att äta en pågens giffel till kaffet om jag under tiden jag tuggar på den får drömma mig tillbaka till barndomens gofika på "Frälsis"



Ibland skulle jag...

...vilja vara sju år

 

Tänk så underbart att få vara sju år och få avsluta en lång vecka med skola och fritids med att få åka upp till stallet och först ta en kort ridtur ut i skogen och trava, galoppera,njuta av hur höstmörkret så sakteliga smyger sig på och  omfamnar skogen  och helt enkelt bara njuta av att få vara tillsammans med sin underbara ponny

Att sen efter avslutad ridtur småpyssla lite med sin kompis och sen krypa upp och ligga på hästryggen och känna den underbara värmen, doften och helt enkelt bara mysa en lång lång stund