söndag 25 november 2012

Den käre Ulf Lundell...

... gjorde det igen
 
Han bjöd mig på en av de bästa konsertupplevelser jag har haft
Sist jag såg Ulf Lundell var på Cirkus i Sthl 2008, den konserten var helt outstanding ja den kunde sammanfattas med två ord
- Magi & Kärlek
 
I går var det så dags igen, den här gången i Uppsalas Konserthus och även gårdagens konsert kan sammanfattas med orden kärlek & magi även om den där speciella  magin kanske inte var helt närvarande hela tiden
Men det spelar liksom  ingen större roll eftersom helheten var fantastisk och flera gånger under konserten kände jag den där otroligt härliga känslan i kroppen som man bara kan göra när livet är sådär alldeles perfekt och man helst av allt bara vill stoppa tiden och befinna sig här och nu hur länge som helst
Lite grann kändes det som att cirkeln slöts lite när han spelade både min allra första favorit "Snön faller" och även båda mina favoriter från senaste plattan "Är vi lyckliga nu" och "Moln utan minnen"
Det är lite häftigt att Lundell varit med mig i så många år
 När jag gick i sjuan klädde jag in min engelskabok med en affisch på Ulf Lundell och då pratar vi om 1978/79
- skrämmande nog trettiofem år sedan
 
Efter det har Uffe liksom funnits med i mitt liv och hans musik och då kanske framför allt texterna har många gånger fúngerat som små "ventiler" eller hur man nu ska uttrycka det
Den käre Uffe sätter ord på de tankar och upplevelser som finns inom mig och för en del låter det kanske helt uppåt väggarna medans andra förmodligen nickar igenkännande men för mig har hans texter många många gånger fungerat som tröst, vägvisare och kraftkälla
Så att än en gång få uppleva en Ulf Lundell konsert och live få uppleva "Moln utan minnen" "Jag saknar dig" "Chans" "Stackars Jack""Hon gör mig galen" och många andra favoriter var helt enkelt tre timmar av total lycka och en lyckoenergipåfyllare som kommer att räcka länge länge
Att han dessutom är en rätt klok man med en hel del humor visade han prov på även om jag är ganska övertygad om att en del i publiken förmodligen tyckte att det var både jobbigt och pinsamt
Första gången var när han efter att ha spelat "Jag saknar dig" tog sig tid och  gjorde ett litet men ack så rappt och träffande mellansnack
 
- Jag la märke till en sak när jag spelade låten.... Iphones.... det är inte okey.... Att dessutom sitta på första raden med en Iphone i luften... ja då har man helt tappat greppet
 
Och sen körde han igång nästa låt och konserthallen som tidigare lysts upp av dessa IPhones blev helt plötsligt märkligt mörk och visst har han rätt den käre Ulf
Ja det är nästan lite tragiskt att vi numera är så ivriga att dokumentera allt vi gör att vi liksom inte har känsla att bara stanna upp och njuta av här och nu
Ja, jag skriver vi för även om jag igårkväll hade vare sig Iphone eller kamera uppe så vet jag ju med mig att jag väldigt ofta i vardagslivet har kameran till hands och att jag ibland kan komma på mig själv med att själva dokumenterandet ibland blir viktigare än själv händelsen men det är något jag jobbar på dvs att ibland bara vara och njuta all in och att ibland låta kameran vara med och få ta uppmärksamhet från det som sker
 
Andra gången Ulf tog till orda och "läxade" upp publiken var efter en av de sista låtarna, i princip all publik stod upp och diggade loss ja förutom ngr tråkiga själar på första bänk
Ulf undrade lite ironiskt om han inte jobbade hårt nog och  gjorde skäl för lönen, talade om att de på första raden är ju de enda han ser och att dessa därmed är representanter för hela publiken och att det givetvis är ok att sitta ner på en konsert men att sitta så här - Uffe ställde sig med armarna i kors och tjurade - är inte okey
Och på nå´t sätt kan jag hålla med honom, första raden är oerhört attraktiva platser för alla fans
 Många av oss längre upp i salen hade nog bra gärna velat sitta därframme och se allt på nära nära håll och alla behöver verkligen inte älska Uffe, givetvis kan man gå på en konsert "bara för att" men om man ändå är uttråkad kan man väl vara utrråkad lite längre bak...
 
 
 
 
 
 
 
 
 

4 kommentarer:

  1. Så sanna ord

    Jag brukar också kunna tänka på det där. Att genom att hela tiden se på en konsert eller uppträdande genom en lins eller mobiltelefon så tappar man mer än halva njutningen. Och ändå har jag så många gånger också haft kameran med och fotat fotat fotat för o få den perfekta bilden.

    Nu när min kamera är trasig och mobilen haft taskigt med minne så har jag fått ransonera. Och det går bra det med.

    Nu ska vi ju till London i december jag o dotra mi. Hon kommer ju sitta med kameran i högsta hugg.... ska försöka påminna henne att passa på o njuta också när det nu är hennes nästan allra största idoler

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst förstår jag att man vill filma under en konsert men på nå´t vis blir det lite komiskt, man filmar för att kunna titta o njuta senare istället för att uppleva livekänslan här och nu :-)
      Självklart vill man dokumentera en del av det som händer och det kanske räcker att man påminner sig om att ibland stanna upp och tillåta sig att njuta utan att behöva dokumentera för framtiden :-)

      Radera
  2. Käre gamle Uffe, han är ju jämnårig med mej, och jar har också varit ett fan sedan hans allra första skiva.. många av hans texter är mycket kloka och filosofiska.. tycker jag. Hade gärna varit på konserten i Uppsala. Vad BRA att han läxade upp alla som satt med sina aj-fånar, jg tycker nog att det är över gränsen för oförskämdhet att sitta och filma när man som du skriver borde UPPLEVA SJÄLVA KÄNSLAN I ATT VARA DÄR... och surmularna på första bänk borde väl ha befunnit sig nån annanstans? Det där med att man inte är DÄR när man har kameran uppe är så SANT, så känner jag alltid, när nåt händer så är det oftast så att jag inte fotar, just för att jag då inte ser nåt alls egentligen...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Uffe är... ja en klok man som även om det låter lite konstigt så har han betytt en hel del för mig genom åren.
      Att uppleva känslan i nuet kanske inte skapar några minnen man kan se eller höra men ibland räcker själva upplevelsen i sig långt och skapar en långvarig måbrakänsla som är precis lika viktig som ett kort eller en filmsnutt kan vara

      Radera