Vart har syföreningstanterna...

... tagit vägen ?

 

 

När jag växte upp var mina föräldrar och för all del även jag själv aktiv inom Frälsningsarmen

Jag har många både bra och dåliga minnen från den tiden men ett av dom starkaste minnena är de gånger det bjöds på fika efter Gudstjänsterna, vid julfirande eller sommaravslutningarna etc ja då var det verkligen "Gofika" men hembakat all over

Oftast var det kårens "äldre" damer - som  om jag inte missminner mig tillhörde syföreningen - som bakade alla dessa underbara alster, det var sockerkakor, himmelskt goda bullar och småkakor i mängder

Allra mest minns jag att en av tanterna bakade helt gudomliga drömmar som fullkomligt smälte i munnen så fort man la dom på tungan

Numera är det många, många år sedan typ sådär en trettiofem år eller så som jag var aktiv inom "Frälsis" och som vuxen har mina "kyrkobesök" helt uteslutande gjorts då det varit dop, bröllop, begravning, julavslutning med Kyrkans Öppna Förskola eller som nu då Linn sjunger i kyrkans Barnkör och körens framträdanden vid Familje Gudstjänsterna

 

 

 

 

I dag var just ett sånt tillfälle, Familje Gudstjänst och Barnkören framförde en minimusikal om Natanael och efteråt bjöds det på kyrkkaffe

När vi satt där med vårat kaffe och jag tittade på kakfatet där pågens gifflar samt Gilles havreflarn och någon annan trist "köpekaka" låg uppradade brevid varandra  kunde jag inte låta bli att småle en smula och samtidigt skänka "syföreningstanterna" vid kåren i Jakobsberg en liten tanke och såhär långt efteråt lite cred för den tid, omsorg o kärlek dom la ner för att bjuda på gott hembakat fikabröd

Egentligen spelar det ju ingen roll vad det bjuds på vid tillfällen som dessa, det viktigaste är väl att man sitter och samtalar efteråt och har det trevligt men ändå

- pågens gifflar liksom

Lägg därtill en präst som var torr som fnöske och som även denna gång tappade mitt intresse redan efter att ha hon läst den inledande bibeltexten

Under predikan som handlade om väntan och förväntan satt jag och funderade på att jag hur enkelt som helst skulle kunna pratat om det ämnet på ett bra mycke roligare och medryckande sätt både för barn och vuxna

Ja ni läste rätt, jag brukar inte vara den sjävlgoda typen som slår mig för bröstet eller för all del framhäver mig själv men utan att överdriva så kan jag skriva att det skulle vara svårt att prata om ämnet på ett tristare och mer oinspirerande sätt  än vad prästen gjorde idag

Nåja, ännu  ett I-landsproblem utan större vikt och visst kommer jag att återvända till kyrkan inom snar framtid men inte är det för gofikats skull och absolut inte för predikningarnas skull utan snarare för att se barnens och framför allt Linns glädje när kören sjunger tillsammans

Tack o lov att det finns eldsjälar som körledaren Elsa som lockar fram sångglädjen hos barnen

-Den glädjen gör att jag kan stå ut med att äta en pågens giffel till kaffet om jag under tiden jag tuggar på den får drömma mig tillbaka till barndomens gofika på "Frälsis"