Så var det...

... det här med hygien

 

 

Som anställd inom vården vet man att det är ett big NO NO att tex bära långärmat, ringar, armbandsklocka, smycken och ha långa naglar och detta för att alla vet hur mycket skit som samlas där  och som sen sprids vidare och det spelar liksom ingen roll hur god handhygien man har och hur mycket man än spritar sina händer

- skiten letar sig in under klockarmbandet, in under ringarna och naglarna

Thats it och det är inte så mycket att diskutera om just den saken, det är liksom alldeles självklart för alla som arbetar inom vården där det är A och O att förhindra smittspridning

 

 

Att sjukvården är en enda stor smitthärd vet vi ju alla och något  alla småbarnsföräldrar vet är ju att även förskolan är rena smitthärden där barnen smittar varandra hej vilt och det är väl mer en regel än ett undantag att man som småbarnsförälder ibland känner sig som en ständig gäst i vabbträsket 

 Jag är ganska säker på att personalen som arbetar på förskolan är väl medveten om det här med smittspridning och att man har rutiner kring det hela och nu är det visserligen ett par år sen mina barn gick på förskolan men att döma av de vänner och bekanta jag har som jobbar inom förskolan så är jag ganska säker på att det även idag på smyckes/klock/nagelfronten ser ut som när mina barn gick på förskolan dvs att många i personalen bär både ringar, armband, klockor och inte att förglömma har långa naglar och jag kan inte låta bli att undra om det är så att personalen på förskolan har annorlundare smycken/naglar kontra oss inom vården ?

Besitter dom en kunskap eller ett mirakelmedel som förhindrar bakterier att söka sig in under dessa attiraljer ?

Kanske är det dags för de hygienansvariga inom vården att göra ett studiebesök på en förskola för att ta lärdom av hur dom gör för att förhindra bakterier att fastna under ringar, klockor, naglar mm

Eller kanske är det så att man inom förskolan skulle ta del av sjukvårdens kunskaper i ämnet ?

 

 

 

Nej jag tror inte på något vis att problemet med ständigt förkylda eller magsjuka barn ligger i att personalen på förskolan bär smycken, ringar eller har långa naglar men jag tror inte heller att det är en helt oviktig detalj i det stora hela

Tilläggas bör att  jag numera inte en del av förskolevärlden eftersom mina barn slutat i förskolan för länge sen och att jag absolut inte har en susning om hur diskussionerna kring  detta med hygien går på arbetsplatserna eller vilka regler som finns kring detta för personalen utan det är mina högst egna funderingar som bygger på vad jag ser/hör i min bekantskapskrets och vetskapen om att bakterier fastnar under smycken och naglar vare sig man är vårdpersonal eller arbetar på förskolan

 







 



Så var det...

... det där med facket

 

 

Rätt ofta hör man "Varför ska man vara med i facket, dom gör ju ändå ingenting..." "Jag har aldrig fått hjälp av facket" osv och även jag har väl någon gång funderat över mitt medlemskap i facket och det blir nog lätt att man funderar i de banorna när allt bara flyter på och fungerar som det ska på arbetsplatsen 

Man behöver inte heller ha läst en högskolekurs i ämnet för att förstå att villkoren på arbetsplatsen förmodligen hade sett helt annorlunda ut idag om inte facket funnits där och kämpat för bättre villkor

 

 

De senaste dagarna har jag funderat lite och bestämde mig slutligen för att ringa facket och "kolla läget" lite i ett par frågor och det blev ett väldigt intressant samtal som dessutom bekräftade min magkänsla och mina tankar om rätt och fel i dessa frågor

Ibland är det nog inte så dumt att bestämma sig för att ta reda på vad som gäller och inte bara köpa den serverade "sanningen" rakt av

I dag är jag lite glad och tacksam över att jag är medlem i facket, även om jag inte direkt behövde deras hjälp just idag - mer än  att få svar på de frågor och funderingar som snurrat lite -  så vet jag att dom finns där om/när det behövs...

 



Så var...

... den här helgen över

 

 

Jobbhelg och jag skulle kunna skriva ett lång gnälligt inlägg om att få en planering i handen som spruckit redan innan man ens hunnit läsa igenom den och den frustration och stress som fullkomligt bubblar inombords över bristen på förutsättningar för att göra ett bra arbete

För mig är och förblir det en gåta hur jag förväntas att under tre och en halvtimmes arbetstid utföra sammanlagt tre timmars jobb hemma hos sex olika kunder, ha en förberedelsetid på 15 minuter då jag bla ska plocka fram nycklar samt kolla om det rapporterats något nytt om kunden, förflytta mig mellan kunderna som givetvis bor spritt i samhället samt sen även ta mig tillbaka till lokalen, lämna nycklar, godkänna rapporter, rapportera ev händelser och som extra grädde på moset så hade det redan hunnit gå femton minuter av arbetstiden innan vi fick arbetsuppgifter för dagen

Hur gärna jag än vill och hur mycket jag vrider mig ut och in så kvarstår faktum - jag kan varken trolla eller flyga så det hela känns som - Mission impossible

 

 

 

 

 

Nåja, istället för att låta det negativa ta över så koncentrerar vi oss på det positiva

Trots "jobbhelg" och denna bedövande både kroppsliga och mentala trötthet som slår till lite då och då under dygnet så har det varit en mysig helg

I går tog vi en tur till IKEA i Uppsala, anledningen till den utflykten var att vi skulle införskaffa ett nytt täcke och en ny kudde inför Christinas besök nu i maj men som vanligt när man är på IKEA så slank det med lite annat smått och gott

Vi hann även med ett besök på Biltema, införskaffa ett par gympaskor till Linn samt middag på Golden China och sen avslutade vi kvällen med familjemys framför tv:n och veckans avsnitt av Nashville

 

 

I dag blev det tre timmar i stallet och efter att ha pumpat däcken och fixat lite var det dags för Prinsessans andra tur med vagnen och till Linns stora lycka fick hon vara kusk

Prinsessan skötte sig alldeles utmärkt och det riktigt syns på henne att hon tycker att det där med att dra vagn är riktigt roligt

Nu ska vi "bara" fixa lite på vagnen samt införskaffa en ny sele så är vi laddade för nya äventyr tillsammans

Innan vi lämnade stallet hann Linn även med en liten sväng ut i skogen på Monia

 

 

 

 

 

Kvällen avslutade vi med en cykeltur till grusgropen där Linn och Picasso lekte av sig all överskottsenergi och lite till medans Julia och jag mest ruskade på huvudet åt deras framfart

Till slut tappade jag räkningen på hur många gånger Picasso sprang uppför de branta backarna men med tanke på att hon i stort sett sovit ända sen vi kom hem så förmodar jag att hon blev ordentligt trött av det motionspasset

 

 

 

 

Positivt och negativt, livet är en balansgång och det är man själv som väljer vilken energi man låter sig påverkas av och även om det just nu av ett flertal anledningar är lite svårt att helt släppa den negativa känslan och gnället så gör jag allt jag kan för att låta de positiva tankarna styra och när jag kommer att tänka tillbaka på den här helgen så kommer det att vara Linns lyckliga leende när hon satt i vagnen bakom Prinsessan som jag bär med mig



 

 

 

 



Så var det...

... det här med heltid vs halvtid

 

 

Under alla år jag har jobbat så har det från vissa håll alltid funnits en viss föraktfull inställning till de som inte arbetar heltid

När det handlar om att jobba några timmar extra, utföra lite jobbigare/tyngre sysslor eller vad det nu kan vara så har jag mer än en gång har jag lyssnat till argument som

 

"Det där kan väl halvtidarna göra..."

"Hen som bara jobbar halvtid kan väl..."

osv. osv.

Ungefär som att de som jobbar halvtid minsann bara glassar omkring på en räkmacka och minsann borde förstå hur synd det är om de stackare som jobbar heltid och sliter häcken av sig

Och viss det kanske är så och jag har full förståelse för att man som heltidsarbetande kan vara trött och tycka att arbetsdagen är lång men när allt kommer omkring så handlar det om vilka val man gör här i livet

 

 

Jag eller rättare sagt jag och min man har gjort valet att jag ska jobba 50%

Ett val vi gjort med hänsyn både till min hälsa och med en tanke på hur vår vardag och vår familj ska kunna  fungera på allra bästa sätt

Det  är ett val som gör att det blir mindre pengar in när det är dags för lön men å andra sidan så ger det oss fler "fria" timmar att  spendera tillsammans

 

 

Just nu är det "kris" på jobbet med beordrade arbetspass som följd och häromdagen hamnade jag i en lite diskussion där någon ansåg att det naturligaste var att beordra alla deltidare i första hand och jag kan inte bli annat än less på just det argumentet

Visst, jag jobbar "bara" 50% men det betyder inte att jag resterande tiden bara ligger på soffan och petar i naveln lite förstrött utan vårt liv är planerat efter mina arbetstimmar och en övertidstimme/ett extrapass för mig är precis lika mycket övertidstimme/extrapass som för en som arbetar heltid

- det inkräktar lika mycket på min fritid som för någon som jobbar heltid

Visst en heltidare har lite mindre fritid än vad en deltidare har men å andra sidan har en heltidare betydligt mer i lönekuvertet än vad en deltidare har och det handlar som sagt om val vi gör här i livet

 

 

Jag är väl medveten om att alla rent ekonomiskt inte har möjligheten att göra samma val som jag har gjort även om dom kanske skulle vilja men jag vet ochså att många skulle kunna göra valet men att det då kanske skulle innebära en del uppoffringar som de inte är villiga att göra

Man kan sluta röka och spara en massa pengar, man kan byta till ett mindre och billigare boende, man kan skippa den där utlandsresan man gör på semestern varje år osv.

Det handlar i de flesta fall om prioriteringar och vad man är villig att offra

Vi har gjort vår prioritering, för oss är det värdefullt Linn kan åka direkt hem efter skolan, att jag kan spendera tid tillsammans med Linn både hemma och uppe i stallet, att vi har vår familjetid tillsammans mm

Så, ja när jag beordras in svider det precis lika mycket för mig som det gör för en heltidare

Även jag som "bara" jobbar halvtid får mindre tid över till familjen eller tid att återhämta mig mellan passen och även jag tvingas planera om min fritid

Och även om det just den här gången kändes rätt jobbigt pga av just hälsoskäl så föll det mig aldrig in att tänka tanken att dom borde ha valt någon annan av mina arbetskollegor istället för mig

Kanske beror det på att jag har gjort ett val, ett val som fungerar för just mig och min familj och framför allt ett val jag känner mig oerhört nöjd med





 

 

 

 



 

 



Inte den...

 

... bästa starten

 

 

Den här veckan var det dags för mig att återgå till det vanliga, dvs att börja jobba igen efter sjukskrivning och sen några dagars semester över påsken

Påskfirandet eller rättare sagt firandet av min femtioårsdag sög musten ur mig så det var väl inte i det allra bästa skicket jag återvände till jobbet i onsdags men jag tröstade mig med att det var bara ett kort dagpass a fyra och en halv timme, ett kvällspass a fem och en halv timme och sen slutligen ett kort dagpass idag a fyra och en halv timme och sen väntade tre dagars ledighet

Nu blev ju inte starten riktigt så utan dagens hyfsat korta arbetspass förlängdes med två timmar och som krydda på moset har jag även blivit beordrad att jobba fyra och en halv timme i morgon förmiddag...

 

 

 

 

Jag är väl medveten om att en och annan förmodligen rynkar på näsan och gärna skulle vilja muttra ett "ryck upp dig" eller varför inte ett "kom igen" och jag är också väl medveten om att jag är långt ifrån den enda som blivit inbeordrad och att jag jämförtsvis bidrar med löjligt få timmar för att hjälpa till och lösa den akuta krisen som uppstått på jobbet och ni får gärna tycka att det är lyxgnäll men framför allt så får ni gärna låna mina skor och vandra ett par kilometer i dom

Jag skulle mer än gärna vilja låna ett par lätta och luftiga skor och gärna även en dos energi och varför inte även en pigg och fräsch hjärna när vi ändå är igång med byteshandeln

Min egen hjärna stängde nämligen av vid halv ett tiden idag och när den stängde av slogs även reservbatteriet ut så all energi dränerades

Men det är bara att göra det jag är allra bäst på...

 

 

 

 

... ta ett djupt andetag och "Le & vinka" och helt enkelt bara ta sig igenom förmiddagen i morgon och efter dom timmarna på jobbet ska jag tanka energi tillsammans med familjen

 

 

 

 

Tänk om vi människor...

... var lite mer som hundar

 

 

 

När Disa kom till oss för tio dagar sen visade både Picasso och Disa att dom accepterade varandra men så mycket mer var det inte

Dom betraktade varandra från behörigt avstånd och tycktes ha en tyst överenskommelse om att respektera varandra men inte mer än så 

Det dröjde dock inte många timmar innan Picasso började göra små trevande försök att bjuda in Disa till lek, inviter som totalt ignorerades av Disa till en början men skam den som ger sig

 

 

Efter några dagar av totalt ignorerande från Disas sida började Disa så småningom mjukna upp och svara på Picassos inviter, dock utan större entusiasm utan mer "okey jag kan väl ta några skutt så är du nöjd sen..." och även om man ibland riktigt sett hur Disa har funderat över vad Picasso sysslat med så började hennes nyfikenhet alltmer ta överhanden och helt plötsligt blev det minst lika intressant att hålla koll på vad Picasso gjorde som att gå med nosen i backen och sniffa och plötsligt häromkvällen så lossnade det helt och dom raceade loss tillsammans efter det är promenaderna sig inte lika längre

Istället för att Disa stillsamt går runt med nosen i backen medans Picasso hoppar fram mellan stenarna har vi nu två kompisar som springer sida vid sida och busar och upptäcker världen tillsammans i en rasande fart

 

 

 

Trots att Disa är större än Picasso och har betydligt längre ben så är hon inte riktigt lika snabb som Picasso men det kompenserar hon med att "skära kurvorna" och när Picasso tycker att Disa är för långsam tar hon helt enkelt bara några extra varv runt Disa för att bli av med lite energi

Polarna har till och med kommit så långt att dom utan några som helst problem kan äta tillsammans och helt otroligt nog accepterar Picasso att Disa både närmar sig och bekantar sig på nära håll med hennes matskål och de som känner Picasso vet att just det där med mat och vakt har varit ett hett ämne där Picasso visat upp inte helt smickrande sidor i sin iver att försvara både sin egen mat och vår mat på bordet så att Picasso utan minst knot eller morr accepterar att Disa vistas både runt hennes matskål och vid vårt matbord när vi äter är helt otroligt

 

Under tio dagar har två damer av två olika raser närmat sig varandra och anpassat sig efter varandra på ett helt fantastiskt sätt och det är riktigt roligt att se hur Picasso och Disa busar loss och försvinner tillsammans över fälten i full speed

Två damer av helt olika raser, med helt olika temperament, olika storlek, färg och form men båda har haft viljan att lära känna varandra och även lyckats anpassa sig och accepterat varandras olikheter och under veckan lärt sig att olika är bra

Är man en trött och lite halvlat labbe är det perfekt att ha en pigg liten staff som med glädje ser till att pinnar hämtas och placeras framför tassarna på en och är man en staff med explosiv energi är det bra att ha en labbe intill sig som saktar ner tempot lite och lär en tjusningen i att stå och sniffa på samma fläck länge, länge

 

 

 

Trots olikheterna har dom två damerna en sak gemensamt och det är kanske just därför som dom lyckats bli så bra vänner

- Båda Disa och Picasso har ett stort och varmt hjärta

Tänk om vi människor kunde vara lika varmhjärtade och besitta samma förmåga att respektera och acceptera varandras olikheter som dessa två hundar har varit då skulle världen se bra annorlunda ut

Picasso och Disa har under de här dagarna visat att med acceptans och kärlek kommer man långt och även om man är av olika raser, färg och form blir världen så mycket roligare om man upptäcker den tillsammans istället för var och en för sig...





 

 



Så var det...

... det här med att fylla femtio

 

 

Genom åren har jag förstått att just det här med att fylla 50 kan vara något som plockar fram ångesten och åldersnojan hos folk men själv har jag mest haft en känsla av att det skulle bli kul att fylla 50 och chansen att få fira lite extra

Att tiden går kan man ju liksom inte göra så mycket åt och när allt kommer omkring - vem vill vara tjugo år livet ut ?

Om vi stannade till och inte blev äldre skulle vi ju missa alla härliga upplevelser som framtiden kommer att bjuda

 

 

Gårdagen firades i lugn och ro, jag inledde med några timmar på jobbet, tog en långpromenad i solen tillsammans med Linn och hundarna och framemot eftermiddagen åkte vi in till Stockholm tillsammans med Julia och Kicki och mötte upp Paul efter jobbet och åt sen en fantastiskt god middag på Prinsen och sen avslutades kvällen med en härlig promenad tillsammans med Picasso och Disa där jag förundrades över den helt magiska kvällshimlen

Kort sagt ett stillsamt och mysigt firande i all sin enkelhet och nu är det bara att ladda om inför fredagens firande som förmodligen inte blir riktigt lika lugnt och stillsamt men med all säkerhet minst lika trevligt