Recept på...

… en lyckad lördag

* Inled dagen med en löprunda och gör ditt personbästa på 1 km

* 7årskalas för kusinens dotter

*En biltur till makens barndomskvarter

*Shoppingrunda med dottern där det första paret jeans som provades satt som en smäck

*Trevlig lördagskväll framför TV:n

Ja mer än så behövs inte för att alla ska somna nöjda och glada

Känslan när man inser ...

… att man slutat jaga bekräftelse

I dag slog mig tanken att jag slutat jaga bekräftelse,

att jag slutat jaga känslan att bli sedd

Helt plötsligt insåg jag att jag utan att jag egentligen märkt det brutit ett invant mönster, en väl ingrodd känsla och en ständig jakt som funnits inom mig ända sen jag var liten

- jakten på att bli sedd! 

Ett beteende som fått mig att göra saker jag egentligen inte har velat men gjort bara för några minuters bekräftelse, för att få bli sedd, få uppleva känslan av att vara någon, att betyda något för någon om så bara för en minut

Det har varit allt från att ha städat/lagat mat, ta hand om småsyskon, baka till kalas, ställa upp som barnvakt, fixa middagar, alltid vara den som finnas där, den som lyssnar och ställer upp i ur och skur när ingen annan gör det, alltid vara den som tagit på sig de där trista uppgifterna bara för att någon annan ska slippa göra dom

Att ständigt vara den där som sätter sig själv och sina behov  i sista hand bara för att underlätta för andra

I dag insåg jag att jakten på känslan att bli sedd inte längre finns inom mig på det viset längre

Självklart vill jag bli sedd, självklart vill jag få bekräftelse men jag känner inget behov av att jaga efter det ständigt och jämt

Jag har på något sätt landat i att jag duger precis som jag är, om människor vill tycka om mig och vara med mig ska det vara för att jag är den jag är och inte för det jag gör

Jag har inget behov av att "köpa" mig uppmärksamhet längre

Jag har varken lust eller ork att lägga energi, tid och kärlek på människor som bara tar det för givet att jag ska finnas där och underlättar livet för dom men som aldrig ger något tillbaka

Jag har landat i känslan att jag duger som jag är, 

landat i känslan att jag inte behöver prestera

- det räcker att bara vara

Jag känner mig inte längre osynlig och det är en underbar känsla och jag ska jobba på att bli bättre på att "se" de jag har omkring mig som betyder något för mig

Jag ska bli bättre på att få mina nära och kära att känna sig sedda av mig

Jag om någon vet hur det är att sitta i ett rum och känna känslan av att vara osynlig,

att känna känslan av att ingen skulle märka om man bara reste sig och gick därifrån

Jag om någon vet hur det är att sitta bland människor med känslan av att det egentligen inte spelar någon roll om man är där eller inte, känslan av att ingen ser en, känslan av att inte betyda något

I dag kände jag känslan  "Jag duger, Jag är bra, Jag betyder något" och det mina vänner är en rätt underbar känsla som jag ska försöka behålla så länge jag bara kan och ett är säkert jag vet att det inte går att "köpa" den känslan, den känslan kan man bara finna inom sig....

Man ska...

… inte jämföra

I dag hängde jag med på min cykel när Linn red Juni

Under turen mötte vi en man som var ute och sprang,

det såg så sjukt lätt ut när han kom springandes

Han liksom flöt fram längs vägen som en gasell och benen liksom svävade sig fram

När vi kom hem efter rid/cykelturen svidade jag om till träningskläder och snörade på mig joggingskorna och gav mig ut med Picasso på en löprunda...

… mitt under rundan slog mig tanken att om jag skulle möta någon så skulle vederbörande med all säkerhet inte se en gasselliknande varelse som flöt fram längs vägen med långa steg

Nej den stackaren hade förmodligen sett något som såg ut som en pingvin som i slowmotion vaggande rörde sig framåt med klumpfötter

Jag kunde inte låta bli att småfnissa för mig själv och samtidigt undra om jag någonsin kommer att komma ifrån den där känslan av att springa i sirap och där varje steg känns som en blytyngd under fötterna

Men man ska inte jämföra och hur det än är så är varje joggingrunda jag tar mig ut på en vinst i sig och något som bara för två år sedan hade varit en omöjlighet för mig att genomföra

Du ...

… är

Du är ängeln vid min sida

Du är den som lyfter mig när jag faller

Du är den som leder mig genom nattensmörker mot morgonens ljus

Du är den som hjälper mig att hitta lösningar

Du är den som får mig att växa 

Du är den som får mig att våga anta utmaningarna jag tvekar inför

Du är den som tar min hand när jag behöver stöd

Du är den jag vill somna intill

Du är den jag vill vakna intill

Du är den jag vill ha vid min sida när jag går in i framtiden

Jag kan lätt...

… vänja mig vid känslan

Att såhär på söndagskvällen tänka på kommande arbetsvecka med ett leende på läpparna

Efter en helg där jag verkligen tankat positiv energi till max sitter jag här och känner mig redo för nästa arbetsvecka

Ja trots att den innehåller min absolut största utmaning hitintills och jag att jag inte är hundra på att jag kommer att ro det hela i land utan att stöta på svårigheter så sitter jag ändå här och känner

- Wow! Jag älskar mitt jobb

Och även om det är en utmaning som heter duga så ser jag framemot att få ta mig an den och tillsammans med mina kollegor göra vårt bästa och någonstans längst in i hjärtat vet jag att vi kommer att fixa det just för att vi är ett så underbart team som kompletterar varandra  så bra

Med våra svagheter och styrkor kompletterar vi varandra och tillsammans lyckas vi lyfta och stötta varandra precis på det sättet man ska för att få ett fungerande team 

Jag kan lätt vänja mig vid den här känslan av att känna glädje när jag tänker på jobbet,

att det känns helt ok att ha en ny arbetsvecka framför mig

Jag kan lätt vänja mig vid att ha mysiga arbetskamrater

Kort sagt,

jag kan lätt vänja mig vid att må såhär bra som jag gör nu

Jag kom på....

… mig själv

Jag kom på mig själv med att känna mig lycklig,

helt random bara så där från ingenstans strax efter sju en måndagsmorgon på väg till första arbetsdagen efter en skön semester

Lycklig ?

Genast var katasrofmonstret där och påminde mig om hur livsfarlig, naiv och korkad den känslan är och för en kort stund fick monstret kontroll över mina tankar men så bestämde jag mig för att Lycka var en så otroligt mycket skönare känsla än katastrofkänslan så jag tillät mig att våga låta den där härliga lyckokänslan fortsätta att bubbla runt i blodet för på något sätt är det väl bättre att skratta sig lycklig rätt in i en ev katastrof än att gå runt i ett mörker av jobbiga tankar och bara vänta på att den ska inträffa

Nio brudar...

… på spökjakt

Ingen kände alla men alla kände någon,

ja det var utgångsläget när vi gav oss iväg för att tillbringa två dygn på Frammegården

Nio brudar i åldrarna 10 till 56 år, en härligt brokig skara

Nio brudar  där några var helt övertygade i sin tro på det övernaturliga, några lite halvskeptiska och några helskeptiska

För tre av oss var det ett återbesök och för resten av gänget var det första ( men inte sista ) gången på Frammegården och alla hade vi olika förväntningar på vad vi eventuellt skulle få uppleva och vara med om, en sak hade vi dock gemensamt

- Vi var alla inställda på att ha det roligt och mysigt tillsammans...

… och det var precis vad vi hade

Vi skrattade, grät och hade både ytliga och djupa samtal om allt som hör livet till och tillsammans upplevde vi närvaro och aktivitet i huset som vi själva inte var skyldiga till

Förutom steg i trappan, steg över golv, skuggor som rörde sig genom rummen, prat från övervåningen när ingen var där, bollar som flyttade på sig trots att alla satt alldeles stilla, lampor som tändes i tomma rum mm så var den mest påtagliga aktiviteten det som hände under vår sista kväll och natt på Frammegården

Vi hade alla bäddat ner oss för att sova några timmar, några hade redan somnat men några av oss låg vakna och småpratade lite om det vi hade upplevt under kvällen och helt plötsligt bara smäller det till

En rejäl, kort, kraftig smäll

Det är lite svårt att beskriva exakt hur det lät men typ som ett skott som avlossades

*pang*

och sen stillhet,

ja stillhet från aktiviteter i huset men knappast stillhet hos oss som var där

Vi som var vakna blev rejält skärrade och de som redan hade hunnit somnat blev väckta av att någon ( typ kanske jag ) skrek rakt ut av rädsla

Efter den lilla incidenten var vi klarvakna och det tog en stund innan lugnet la sig igen och vi alla somnade 

För min del var det mitt andra besök på Frammegården, jag var där förra hösten tillsammans med Linn och min moster Britt och då upplevde vi en hel del aktiviteter i huset och därför var jag väl lite halvbesviken över vår första kväll i huset som inte hade gett "så mycket" 

Men den besvikelsen försvann snabbt under vår andra dag på Frammegården då jag mycket påtagligt upplevde en hel del

Vid ett par tillfällen gick jag ensam in och satte mig i den lilla skrubb där två barn hölls inlåsta, två barn som så tragiskt svalt eller frös ihjäl där

Varje gång jag gick in och satte mig där blev jag alldeles iskall om mitt vänstra knä, det knä som jag för övrigt har ont i lite till och från ( kanske mest till just nu )

Det var bara mitt vänstra knä som blev iskallt, ingenting annat och det var en isande, genomträngande kyla

Vid ett tillfälle satt jag och Britt tillsammans inne i skrubben, vi satt på varsin stol med ett litet mellanrum mellan oss

Jag fick känslan av att någon stod mellan oss och plötsligt kände jag något mot mitt hår, lite som en lätt smekning eller att man lite lätt nuddar mot något så jag vände mig om och tittade om jag hade råkat komma åt något men det fanns ingenting bakom mig som jag skulle kunna ha stött i

Jag fortsätter att ha den där känslan av att det är någon som står emellan oss så jag låter min högra hand falla ner längs min sida, spretar med fingrarna och säger

- Om det är någon här får du gärna hålla mig i handen, det är helt okey

Då känner jag hur jag blir kall om handen och det känns som om någon/något sluter sig runt mitt lillfinger och ringfinger

Britt och jag sitter alldeles tysta och efter en stund får jag känslan av att någon lätt stryker mig över underarmen ett par gånger under tiden som det här sker så går EMFmätaren vi har inne i skrubben helt bananas och blinkar rött

Inbillning, vinddrag...

… ja det kanske är så att det finns en naturlig förklaring till det jag och de andra som var där upplevde just där och då 

Jag vet vad jag upplevde, jag var med och såg hur de andra blev påverkade, jag var med och hörde ljuden, jag såg gungstolen som rörde sig trots att ingen gungade på den, jag var med och såg badbollen som först rullade av tröskeln in mot oss i rummet och nästa gång in i skrubben

Jag var med och såg hur plastbollen som legat stilla på samma ställe en lång stund helt plötsligt med full fart rullade in i skrubben utan att någon av oss rörde på sig eller var i närheten

Tillsammans hade vi två oförglömliga dygn på Frammegården

Två dygn som påverkat mig på ett sätt jag inte trodde att de skulle göra, två dygn som på något sätt har fått mig att landa ännu mer i mig själv och fyllt mig med en massa positiv energi och ett är säkert vi ska återvända dit igen, vi har redan bokat en helg i augusti nästa år

En ...

… ovanlig känsla

Klockan har precis passerat midnatt och med andra ord har semesterns sista dygn just startat och för första gången någonsin känner jag ingen panik eller ångest över just det faktum att semestern i princip är över för den här gången

Nej det är faktiskt snarare tvärtom, jag känner mig laddad till max och även om det har varit helt underbart och välbehövligt med semester så längtar jag efter alla härliga barn och mina underbara arbetskamrater och det känns superkul att få möta hösten tillsammans med dom

För mig är det som sagt en ny och ovanlig känsla att längta till jobbet, att känna glädje över att vara tillbaka på jobbet efter semestern och den känslan gör mig glad

Ibland kan jag både undra över varför och även känna en liten sorg över att jag väntade så länge med att göra en förändring men samtidigt så kanske det är så att jag behövde den där tiden på mig för att det skulle bli så bra när jag väl tog klivet

För hur det än är, ibland behöver vi tid på oss för att samla på oss erfarenheter, kraft och mod för att det ska bli rätt när vi väl går vidare