Känslan när man inser ...

… att man slutat jaga bekräftelse

I dag slog mig tanken att jag slutat jaga bekräftelse,

att jag slutat jaga känslan att bli sedd

Helt plötsligt insåg jag att jag utan att jag egentligen märkt det brutit ett invant mönster, en väl ingrodd känsla och en ständig jakt som funnits inom mig ända sen jag var liten

- jakten på att bli sedd! 

Ett beteende som fått mig att göra saker jag egentligen inte har velat men gjort bara för några minuters bekräftelse, för att få bli sedd, få uppleva känslan av att vara någon, att betyda något för någon om så bara för en minut

Det har varit allt från att ha städat/lagat mat, ta hand om småsyskon, baka till kalas, ställa upp som barnvakt, fixa middagar, alltid vara den som finnas där, den som lyssnar och ställer upp i ur och skur när ingen annan gör det, alltid vara den som tagit på sig de där trista uppgifterna bara för att någon annan ska slippa göra dom

Att ständigt vara den där som sätter sig själv och sina behov  i sista hand bara för att underlätta för andra

I dag insåg jag att jakten på känslan att bli sedd inte längre finns inom mig på det viset längre

Självklart vill jag bli sedd, självklart vill jag få bekräftelse men jag känner inget behov av att jaga efter det ständigt och jämt

Jag har på något sätt landat i att jag duger precis som jag är, om människor vill tycka om mig och vara med mig ska det vara för att jag är den jag är och inte för det jag gör

Jag har inget behov av att "köpa" mig uppmärksamhet längre

Jag har varken lust eller ork att lägga energi, tid och kärlek på människor som bara tar det för givet att jag ska finnas där och underlättar livet för dom men som aldrig ger något tillbaka

Jag har landat i känslan att jag duger som jag är, 

landat i känslan att jag inte behöver prestera

- det räcker att bara vara

Jag känner mig inte längre osynlig och det är en underbar känsla och jag ska jobba på att bli bättre på att "se" de jag har omkring mig som betyder något för mig

Jag ska bli bättre på att få mina nära och kära att känna sig sedda av mig

Jag om någon vet hur det är att sitta i ett rum och känna känslan av att vara osynlig,

att känna känslan av att ingen skulle märka om man bara reste sig och gick därifrån

Jag om någon vet hur det är att sitta bland människor med känslan av att det egentligen inte spelar någon roll om man är där eller inte, känslan av att ingen ser en, känslan av att inte betyda något

I dag kände jag känslan  "Jag duger, Jag är bra, Jag betyder något" och det mina vänner är en rätt underbar känsla som jag ska försöka behålla så länge jag bara kan och ett är säkert jag vet att det inte går att "köpa" den känslan, den känslan kan man bara finna inom sig....