… mig själv
Jag kom på mig själv med att känna mig lycklig,
helt random bara så där från ingenstans strax efter sju en måndagsmorgon på väg till första arbetsdagen efter en skön semester
Lycklig ?
Genast var katasrofmonstret där och påminde mig om hur livsfarlig, naiv och korkad den känslan är och för en kort stund fick monstret kontroll över mina tankar men så bestämde jag mig för att Lycka var en så otroligt mycket skönare känsla än katastrofkänslan så jag tillät mig att våga låta den där härliga lyckokänslan fortsätta att bubbla runt i blodet för på något sätt är det väl bättre att skratta sig lycklig rätt in i en ev katastrof än att gå runt i ett mörker av jobbiga tankar och bara vänta på att den ska inträffa
Ja visst är det lite skräckblandad förtjusning att inse att man faktiskt har ett ögonblick av lycka. Och ja det är bättre att skratta sig lycklig in i eventuella katastrofer. För det värsta som kan hända med det var att man var lycklig. O det är aldrig i önödan. Medan det vore hemskt att går runt o bara oroa sig för det hemska som sen aldrig hände.
SvaraRaderaKram.