Plötsligt...

... vänder det

Medans Linn var på förskolan igår passade jag på att vila,

ja min tanke var att göra ett tredje försök att se senaste Änglagårdsfilmen

Det gick ungefär lika bra som dom två första gångerna dvs jag somnade och sov stenhårt i ett par timmar

Jag hämtade Linn vid tre, vi åkte till ICA och handlade lite mat och sen hem och svidade om till stallkläder

Förra veckan red Linn bara två gånger så det stod helt klart ridning på schemat

Vi gjorde iordning Sessan och gav oss ut i skogen

Sessan var minst sagt pigg så vi knatade på i rätt rask takt och när vi kommit halvvägs runt på rundan slog det mig plötsligt

- Wow, jag kan ju andas!!!

Jag har väl typ lika med noll kondis just nu men jag fick luft

För första gången på jag vet inte hur länge var den där "dra in luft genom ett sugrörs känslan" borta

I morse när jag vaknade var det med en helt ny energi i kroppen,

det kändes nästan som att ha kommit ut ur en lång dvala

- kort sagt jag kände mig pigg!!!

Min första tanke var

- kanon nu kan jag jobba på onsdag

Men under frukosten satt jag o filosoferade lite och kom fram till att jag nog ska lyda doktorns order dvs att stanna hemma från jobbet och vila under antibiotikakuren

För hur det än är så har jag gått och dragits med den här dj**** skiten ett bra tag nu

Det började ju någon gång i början på maj då jag tog för givet att tröttheten och andningen berodde på all pollen och eftersom min läkare var inne på samma spår så fortsatte jag bara att öka, öka och öka på  doseringen av astmamedicinen utan att det egentligen gjorde någon skillnad

Skönt att läkaren till slut tog infektionsprover och då fick svart på vitt att det inte var astman som var grundproblemet utan en bakteriell infektion. en infektion som var rätt kraftig dessutom

Nu efter fem dagar med antibiotika känner jag som sagt livet sakta återvända och intalar mig att jag gör klokt i att "skynda långsamt" att jag i slutändan vinner på att fortsätta vilan, att låta kroppen återhämta sig i lugn och ro trots att hjärnan bara vrålar

- Gå till jobbet med dig eländiga människa...

Det finns hopp...

... om lilltjejen

Efter den lilla damens otroliga besvikelse vid den förra tävlingen så har vi pratat en hel del om det här med att tävla och att det ska vara roligt

Att det viktigaste inte är att vinna utan att ha roligt under tävlingen

Igår var det dags för ny tävling,

den här gången i Enköping och kvällen innan tävlingen frågade jag lite på skoj vad Linn hade för taktik

- Jag ska köra järnet, sen får dom andra vinna om dom kan

Ja, det är inte lätt att vara ödmjuk när man tror att man är bäst

Den här gången gjorde Linn fem starter

* Hoppning 10cm med ledare tillsammans med Sillen

*Hoppning 10cm med ledare tillsammans med Tiger

*Hoppning 20cm med ledare tillsammans med Tiger

* Agility med Sillen

* Riden agility med Sillen

Det blev en 1:a placering i agilityn, två  3:e placeringar & en 4:e placering i hoppningen och  en 5:e placering i den ridna agilityn så sett till resultatlistan så är det kanske inget strålande resultat med om man ser till prestationen så kan jag inte annat än att fyllas av beundran över min lilla envisa o duktiga tjej

Linn & Tiger gjorde tävlingsdebut tillsammans i hoppningen och för Tigers del var det hans första tävlingsstart så att han inte helt var med på noterna och fattade vad det hela gick ut på är inte så konstigt, men dom tog sig runt banan felfritt även om tiden inte blev den allra snabbaste och Linn & Tiger har framtiden för sig

Linns insatser i de två agility klasserna var helt strålande

I agilityn med Sillen gjorde Linn en kanonbra runda,

duktig och fylld av självförtroende forcerade hon banan tillsammans med Sillen på ett helt underbart sätt

Linn verkligen älskar agilityn, både den "från marken" och den ridna och det var med stolthet hon mottog rosetten för segern i agilityn

Den ridna agilityn tävlades på samma bana som agilityklassen

Sillen kunde dock inte för sitt liv förstå varför han skulle promenera mellan bommarna och stannade därför och tyckte att han hade gjort sitt

Det var en fröjd för ögat att se hur Linn kämpade på med skänklarna och till slut fick honom att gå mellan bommarna och fram till nästa hinder där han tyvärr trampade lite brevid mattan och ekipaget fick fyra fel

Med tanke på att det var andra gången Linn & Sillen tävlade i riden agility och att dom vid förra tävlingen stannade på 12 fel så är det ju bara att konstatera att dom börjar hitta varandra och att övning ger färdighet

I morse var agility och tävlingen det första Linn pratade om

När jag sa att det var synd att Sillen trampade utanför mattan så att dom fick fyra fel svarade Linn snabbt

- Äsch... Jag fick honom att gå mellan bommarna

Kanske har hon uppsnappat lite av det vi pratat om, att det viktigaste är inte att vinna utan att göra sitt bästa och att ha roligt

 Sitt bästa gjorde hon verkligen och när allt kommer omkring är det otroligt duktigt av en liten 5åring att rida agilityn på egen hand

Visst fanns Malle med på banan men hon behövde aldrig ingripa,

Linn hade full koll på både banan och på Sillen

Sen kan jag som den icke tävlingsmännsika jag är ändå konstatera att det är rätt roligt att se att Linn efter 2 av SommarCupens 4 deltävlingar leder agilityn med sina 20 poäng framför 2:an som har 8:a poäng

Finalen i SommarCupen kommer att vara i September och som det ser ut nu är det inte omöjligt att den t.o.m blir på "hemmaplan" dvs på ridskolan

Hörde en låt på radion...

... och började fundera lite

Jag hade radion i köket på medans jag plockade lite med disken och filosoferade som vanligt över allt och ingenting

Så spelades en låt med Mauro Scocco och jag började filosofera i nya banor

"Jag saknar oss, saknar dom vi var, denna tro på att allt kommer att bli som det ska..."

Det slog mig att jag faktiskt saknar  "oss"

Saknar  Pauls och min första tid tillsammans

Det där nyförälskade pirret, den häftiga känslan att upptäcka varandras världar

Jag kan sakna  helgerna då Anna och Joakim var hos sin pappa och det bara var Paul o jag,

vår första resa till London, vårt första sommarsemester tillsammans

Jag kan sakna känslan av att det bara var "vi"

"Jag saknar oss, dom där två på bilden säg vart tog dom vägen....."

Nej, vi har ingen "kris"

Jag känner mig inte vilse i vår relation eller att vi på nå´t sätt skulle vara på väg åt olika håll

Även om jag kan sakna "oss" eller rättare sagt den där första tiden och känslan av att vara jordens mittpunkt för någon, att det bara var vi så skulle jag ju inte för allt guld i världen byta ut det "vi" vi har idag mot det "oss" som fanns där i början

Saknad behöver ju inte innebära att man är missnöjd eller att man längtar bort och vill byta ut det man har mot något annat utan det kan just bara vara en saknad

Jag menar,

"oss" blev ju ett "vi" och det "vi" vi har idag är ochså en underbar känsla

Alla goda ting är tre...

... även när det gäller rabarber

I dag åkte vi över till Linns ridkompis Isabell och hälsade på en stund

Linda undrade om jag ville ha lite rabarber med mig hem,

klart att jag ville

Lite är väl kanske en definitionsfråga...

Det blev en hel del till min stora lycka

När vi kom hem hjälpte Linn till att lasta över alla rabarber i skottkärran så vi skulle slippa springa upp o ner alltför mycke innan vi fått in hela lasset

Det blev en hel del hackande och Linn deltog med stor iver och hjälpte till att förpacka rabarberna och  någonstans mitt i arbetet förvandlades vår trädgård till en rabarberfabrik och Linn hade fullt sjå med att förpacka, kvalitetskontrollera, ruska om och sen forsla rabarberna till lagret dvs vår trappa

När alla rabarber var uppskurna tog lagerarbetaren semester och överlämnade resten av arbetet till mig

Jag satte mig först en stund framför datorn och googlade lite på div. recept på rabarberdricka och utifrån det gjorde jag mig ett "eget" recept som slutligen resulterade i 6 liter av en  otroligt god och svalkande dryck

När jag ändå var i farten så blev det en omgång rabarberkompott och slutligen en rabarberpaj

Kort sagt vår söndag blev riktigt rabarbersomrig och mycke trevlig







Terminens sista ridlektion...

... var en teorilektion

Jag måste säga att jag är grymt imponerad över att Marika lyckades hålla tjejernas intresse vid liv under så gott som hela lektionen på drygt en och en halvtimme

Jag menar Linn var yngst med sina 5år, hennes kompis nyss fyllda 6år och dom tre andra tjejerna 7-9år skulle jag tro
- hur långt koncentrationsband har man då ?

Marika berättade hur man uppifrån hästryggen drar år sadelgjorden och fixar rätt längd på stiglädrena,

sen fick tjejerna prova på att göra detta från hästryggen

Linn bangade dock ur där, hon tyckte att Troja kändes lite väl hög och med tanke på att Linn är lite grinig när det gäller just höga höjder så förstår jag henne

Däremot bangade hon inte när det gällde att sätta på hästtäcket...

Lektionen avslutades nere på lösdriften där Marika berättade om hästarnas färger och tecken

Drygt en o en halv timme höll Marika på som sagt och tjejerna deltog ivrigt och kom med frågor

Efteråt suckade dom alla av hänfört av  lycka och tyckte att det hade varit jätteroligt, ja nästan lika roligt som att rida...

Att en hel del av informationen hittat sin plats hos Linn är helt klart

Nu ikväll har hon suttit på gunghästen och spänt både sadelgjord och kortat stigläder

Alla hennes småhästar har dessutom fått en genomgång och vet numera vilken färg dom har och om dom ev har socka, hel eller halvstrumpa

Jag är så himla glad att vi blev tipsade om ridskolan av Annika och att vi åkte med upp och tittade tillsammans med Marit och Hannah och framför allt att vi hade sån tur att det fanns plats i nybörjargruppen den terminen

Marika är helt underbar som ridlärare och hennes "tänk" runt hästarna och barnen gör en alldeles varm i hjärtat

Det är så himla  roligt att följa Linns framsteg och se hennes kärlek till allt som har med hästar att göra, att vara fem år och ha ett sånt brinnande intresse och dessutom få chansen att utöva det på ett sånt underbart ställe som Syninge Ridskola måste vara höjden av lycka

Lite halvgalen...

... är jag nog

Annars hade jag väl aldrig kommit på tanken att slå på ugnen och börja baka en dag när luften riktigt dallrar av värme

Galen eller kanske bara lätt uttråkad av att vara hemma ?

Förmodligen en kombination

En omgång ChocolatChipCookies blev det,

testade ett nytt recept som fick *tummen upp* både av Linn och mig

Jag har en känsla av att även Paul kommer att gilla dom,

lätt smak av havre och ine alls så söta

Några av dom ska få åka vidare hem till Marika i morgon,

som ett litet tack för hjälpen när Prinsessan fick sina hovar verkade idag

När jag ringde till Marika strax efter nio i morse för att kolla när hovslagaren skulle dyka upp så var vår lilla Sessa redan verkad och tillbaka i hagen

Det var inte riktigt meningen att Marika skulle behöva sköta den detaljen men med tanke på att Linn fortfarande är skruttig så kändes det rätt skönt att slippa dra iväg henne till stallet

Natten från helvetet...

... och därefter en tålamodsprövande förmiddag

Ja så underbar är tillvaron just nu

Linn hade världens feberfrossa nu inatt och som vanligt när hon får hög feber så kommer "uppkastningarna" som ett brev på posten

Den här gången var hon dock så duktig att hon hann att säga till så allt hamnade där det skulle

- rätt ner i hinken

Paul som har några tuffa arbetsdygn framför sig med bla en dygnet runt sändning nu i helgen tog väckarklockan med sig och gick upp på övervåningen för att sova vidare

Linn och jag kämpade oss igenom natten,

några oroliga timmar innan Linn äntligen somnade om och sov lungt

Förmiddagen har Linn till största delen tillbringat på soffan med en enda önskan

- att jag skulle sitta brevid

Efter att ha sett Bollibompa ett par timmar började de långsamt krypa i hela kroppen på mig men alla mina försök att smita undan och göra något annat avbröts efter några minuter med

- Mamma jag vill att du ska vara hos mig, nu....

Vad gör man inte för sina barn ?

Ja, jag gillade läget helt enkelt och tyckte nästan det var lite upplyftande när Linn bad mig fläta svansarna på hennes hästar eftersom dom ska gå i en kunglig parad i morgon

Nu vill den lilla damen att vi ska gå ner och sova middag,

kanske inte helt optimalt med tanke på att klockan är halv tre men jag känner mig allt annat än pigg så why not ?

Om vi sover lite nu kanske kvällen blir lite trevligare och skulle den bli sen för Linns del gör det ju inte så mycke eftersom vi förhoppningsvis kanske kan få lite sovmorgon i morrn