Hörde en låt på radion...

... och började fundera lite

Jag hade radion i köket på medans jag plockade lite med disken och filosoferade som vanligt över allt och ingenting

Så spelades en låt med Mauro Scocco och jag började filosofera i nya banor

"Jag saknar oss, saknar dom vi var, denna tro på att allt kommer att bli som det ska..."

Det slog mig att jag faktiskt saknar  "oss"

Saknar  Pauls och min första tid tillsammans

Det där nyförälskade pirret, den häftiga känslan att upptäcka varandras världar

Jag kan sakna  helgerna då Anna och Joakim var hos sin pappa och det bara var Paul o jag,

vår första resa till London, vårt första sommarsemester tillsammans

Jag kan sakna känslan av att det bara var "vi"

"Jag saknar oss, dom där två på bilden säg vart tog dom vägen....."

Nej, vi har ingen "kris"

Jag känner mig inte vilse i vår relation eller att vi på nå´t sätt skulle vara på väg åt olika håll

Även om jag kan sakna "oss" eller rättare sagt den där första tiden och känslan av att vara jordens mittpunkt för någon, att det bara var vi så skulle jag ju inte för allt guld i världen byta ut det "vi" vi har idag mot det "oss" som fanns där i början

Saknad behöver ju inte innebära att man är missnöjd eller att man längtar bort och vill byta ut det man har mot något annat utan det kan just bara vara en saknad

Jag menar,

"oss" blev ju ett "vi" och det "vi" vi har idag är ochså en underbar känsla