I dag kom jag att...

... tänka på Twiggy

Under en period när jag var tonåring slukade jag allt vad hästböcker hette och min absoluta favorit var Gunilla Woldes böcker om Twiggy

Jag älskade Gunillas sätt att beskriva vardagen med Twiggy, en vardag som var så annorlunda jämfört med hur den beskrevs i andra hästböcker och hennes kärlek till den minst sagt busiga ponnyn lyste igenom i varje mening

Kort sagt, jag läste böckerna inte bara en gång, utan två gånger, tre gånger...

I dag, sådär en trettio år sen jag sist läste böcker om Twiggy så befann jag mig ute i skogen tillsammans med Linn och Prinsessan och helt plötsligt kom jag att tänka på Twiggy, ponnyn som bokvägen etsat sig fast i mitt minne och jag kunde inte låta att småle lite åt att jag på nå´t vis kan se likheterna mellan Twiggy och vår egen Prinsessa

Två små ponnydamer med en rätt stark egen vilja och en förmåga att kasta sina ägare mellan hopp och förtvivlan mest hela tiden

Dagens stallbesök inleddes på bästa sätt

Efter ett år, massor av mutor i form av äpplen, morötter, hö mm så inträffade äntligen det helt magiska

I dag inte bara kom Prinsessan emot oss när vi kom ner i lösdriften, hon kostade även på sig en liten liten gnäggning som värmde långt in i hjärttrakten och genast invaggade mig i ett litet lyckorus

Ett lyckorus som skulle hålla i sig under hela ryktningen, sadling o tränsning

Ja känslan höll i sig ända tills vi kom in i skogen,

då övergick Prinsessans pigga skritt helt plötsligt till en iver att kasta sig in i skogen, gärna tätt intill ett träd så att Linn av bara farten skulle åka av

Efter några vändor ut i skogen med tillhörande bassning från mig så förvandlades Prinsessan återigen till en go och mysig ponny som piggt bjöd framåt

Iallafall några minuter innan hon helt plötsligt reagerade på något

-  vad vet jag inte men helt plötsligt blev omgivningen väldigt läskig och Prinsessan valde att trippa fram på tå och vara på sin vakt resten av ridturen

När vi kom tillbaka till stallet skulle Ullis och Sofie precis ge sig ut med Fighter och Musca och eftersom Linn och Prinsessan bara skrittat på vår lilla tur så bestämde vi att Linn skulle hänga med och kanske få galoppera lite

Gänget gav sig iväg och jag bänkade mig vid ridbanan och kikade på nybörjargruppen som precis hade lektion

En tjugominuter senare återvände det lilla ridgänget med Ullis som kom gående brevid Prinsessan och en Linn som hade både lera o mossa i ansiktet

Prinsessan hade till en början gått så fint bakom Fighter men när dom började trava hade Prinsessan valt att lämna stigen och braka rätt in i skogen

Första gången hade Linn lyckats avstyra det hela men andra gången hade Prinsessan valt att gå in i en gran så Linn åkte av

Dom hade gjort några försök till att rida iväg men Prinsessan hade bara gått ut i skogen så Ullis tyckte det var bäst att kliva av och gå brevid och styra upp det hela

Efter ridturen pratade jag lite med Marika om Prinsessan nya "ofog" att vika av från stigen och rätt ut i skogen

Prinsessan har ju varit med på én del uteritter utan att visa dessa tendenser innan så förhoppningsvis berodde det bara på för många "omständigheter" idag

Dels var det något "i luften" , under ridlektionen som Marika höll på ridbanan var alla hästarna väldigt på sin vakt och "stirriga", Prinsessan hade ju under vår tur i skogen visat att hon reagerat på något plus det faktum att hon varit ute på en runda, kommit tillbaka till stallet och sen fick ge sig ut i skogen igen och säkerligen ansåg att hon redan hade gjort sitt för idag

Vår lilla ponny har en förmåga att hålla igång vårt känsloliv och se till att alla känslor får komma upp till ytan hela tiden

Glädje, Lycka, frustration, ilska, maktlsöhet, förtvivlan...

... you name it

Men mest av allt får hon oss att känna kärlek

För hur det än är

- hur bångstyrig och envist hon än beter sig så räcker det att sticka in händerna i hennes man, klia lite bakom ett öra, smeka lite på de lena mulen eller helt enkelt bara vara i hennes närhet för att den där härliga känslan av värme & kärlek ska sprida sig i kroppen

Även om man har...

... ett stall fullt med hästar

så kan det vara roligt att pröva att rida någon annans häst

Förra veckan när vi var i stallet  så stod Vendela och kelade med Prinsessan under tiden som hon blev iordninggjord

- I dag ska jag ramla av, då får man välja vilken häst man vill rida på sa Vendela och såg lite lurig ut

- Ja fast det gäller ju bara ridskolehästar svarade Marika och Vendela såg lite besviken ut så när jag frågade om hon ville rida Prinsessan sken hon upp som en sol och svarade att det ville hon jättegärna

I går var det dags

Vendela och Prinsessan red med när Linns grupp hade hopplektion på banan

Vendela är en mycke duktig liten ryttare och dessutom rätt envis och det var en fröjd att se hur fint hon red Prinsessan

En Prinsessa som fick jobba rätt hårt där på ridbanan men en Prinsessa som faktiskt såg ut att tycka att det var riktigt roligt att trava runt med sina polare och framför allt såg hon ut att trivas som fisken i vattnet när hon fick hoppa över hindrena

Visst gjorde hon några försök att stanna till vid utgången men Vendela hade blixtsnabba reflexer och fick henne snabbt på andra tankar och inte en enda gång försökte hon lägga sig ner och rulla

Den här gången var det inte lusten som avtog utan snarare så att Prinsessans ork tog slut

Sista hinderserien såg Prinsessan lovligt trött ut i benen men det var två rätt nöjda tjejer som i sakta skritt promenerade tillbaks till stallet

Linn red Granit och kämpade hårt med att försöka hålla händerna i styr och inte flaxa allför mycke med tyglarna, en liten men ack så viktig detalj som den lilla damen måste kämpa med för att få till

Efter att ha sett Vendela och Prinsessan på ridbanan ser jag framemot att Linn ska få ordning på sina händer och även växa till sig lite

I takt med att Linn blir duktigare på hästryggen kommer hon och Prinsessan få allt roligare tillsammans under sina ridturer för igår visade Prinsessan att med rätt ledning av ryttaren så finns det - som det så vackert heter - potential i vår lilla Prinsessa 





Varför går tiden så fort...

... när man har roligt ?

Den frågan hulkade Linn fram samtidigt som tårarna rann i floder nerför hennes ansikte när vi hade lämnat Anna vid bussen idag

Lika lycklig och sprudlande av glädje som Linn var i torsdags när Anna kom lika hjärtskärandeledsen var hon idag när det var dags för Anna att åka hem till Varberg igen

- Mamma varför kan inte Anna bo hos mig ?

- Mamma varför måste Anna åka ?

- Mamma varför gör det så ont i magen när Anna åker ?

- Mamma varför måste tiden gå så fort när man har roligt ?

- Mamma varför kan inte Anna vara här många dagar ?

- Mamma jag visste inte att fyra dagar skulle vara så lite...

Det gör så ont att se Linn så ledsen samtidigt som det gör mig varm i hjärtat

Tänk att vara 6 år och ha en storasyster som man älskar över allt annat

En storasyster som kan få en att bubbla över av glädje och få en att skratta så hjärtligt att lyckan fullkomligt strålar omkring en

Tänk att ha en storasyster som får en att känna att man är den allra bästa lillasyster man kan ha

 Även om det gör ont att skiljas och längtan efter varandra ibland känns alldeles olidligt jobbig så är det en otrolig gåva att få uppleva den sortens kärlek som Anna och Linn har

- det är syskonkärlek när den är som allra bäst





Reklamens & argumentationens makt...

... blev oss övermäktiga

För några dagar sedan började Linn babbla om någon tvål hon sett på TV,

jag lyssnade med ett halvt öra och uppfattade bara något om bakterier

Nu ikväll var vi på Flygfyren och handlade

Paul såg till att vi fick det "vardagliga" med oss hem och jag försökte ha koll på vad som behövdes inför lördagens kalas under tiden som Anna och Linn gick runt och bara mös av  att äntligen få vara tillsammans igen

Jag stod som bäst och funderade på om jag skulle köpa ett grönt, vitt eller rosa marsipanlock till tårtan då jag plötsligt hörde Linns ljuva stämma

- Mamma, vi männsikor har bakterier på våra händer men om man använder den här tvålen behöver man aldrig ta på tvålpumpen och då blir vi friska och slipper alla bakterier...

Först fattade jag ingenting men Linn upprepade envist samma mening och beordrade mig at följa med bort till en hylla och där stod den

- Tvålen med stort T eller kanske skulle man skriva med stor prislapp

Jag försökte lite lamt med argumentet att tvålen var rätt dyr men Linn upprepade sitt mantra

- Men vi har massor med bakterier på händerna, det blir väldigt smutsigt när alla tar på den där stången som det kommer tvål ur det är jättebra när man bara kan sätta handen under så kommer det ut tvål utan en massa bakterier

Jag försökte än en gång med dyrargumentet men Linn rabblade än en gång sitt mantra och tills lut körde jag fulingen

- Jaja, fråga pappa...

Paul kom släntrande med ngr burkar i famnen och blev genast attackerad av Linns reklamsvada och i Pauls och mina blickar som möttes så kunde man snabbt avläsa att vårt slag redan var förlorat

Reklamens makt över barn är stor,

ungefär lika stor som ett barns makt över sina föräldrar eller rättare sagt

som Linns makt över sina föräldrar när hennes argumentationsteknik så totalt golvar oss att vi går med på att köpa en tvål för 79:-



Torr humor...

... eller bara extremt lättroad

Jag har precis skickat iväg en kommentar på en blogg jag följer och som vanlig när man ska posta kommentaren så får man fylla i en säkerhetskod

Lättroad som jag är så brukar jag sitta och småfnissa åt dessa slumpmässiga kombinationer av bokstäver som ibland låter lite småkul när man väljer att läsa dom som ett ord

Den här gången fick jag bokstavskombinationen "porteral" och jag kunde inte låta bli att fundera över hur man är när man är porteral ?

Är porternäsa ett av symptomen man kan få när man drabbas av porteral ?

Hur mycke porter behöver man dricka för att bli porteral ?

Eller det kanske inte ens handlar om porter utan om en port av något slag ?

Hur ser den porten då ut ?

Jag vet, jag är för tillfället rätt lättroad och går igång på minsta lilla

Det blir lätt så när man går hemma dag ut och dag in

I dag försökte jag liva upp mig med att baka lite,

det blev två sorters kakor till Linns kalas på lördag och fyra baguetter

Den lilla tillfredsställelse och lycka jag kände över ett lyckat bak byttes rätt fort ut mot en grym trötthet men framförallt en ökad värk då främst i ena armbågen

Livet känns,

ja milt uttryckt rätt trist just nu...

Vad månne det bliva...

... av denna 6 åring ?

Jag hade planerat att se på "Bonde söker fru" nu ikväll men efter att Linn sett en trailer om "Sanning & konsekvens" så blev det till att lägga romantiken åt sidan och istället ägna en timme åt samhällsgranskning

Kvällens premiärprogram behandlade två ämnen

- oseriösa tandläkare och ofödda barn som dör i onödan pga av en gammal myt om att barnets rörelser avtar mot slutet av graviditeten

Det senare ett tungt och jobbigt ämne som engagerade Linn något otroligt

Hon satt knäpptyst under inslaget och i reklampausen bubblade hon på av funderingar och hade givetvis tusen och en frågor om de döfödda barnen, deras mammor, varför ingen lyssnade på mammorna, vad som sen hände med de döda barnen, om syskonen blev ledsna osv

Och självklart dök det upp en massa frågor om hur det var när hon låg i min mage och varför hon föddes för tidigt  

Linn och jag hade en mycke givande stund där framför tv´n och jag måste säga att jag är rätt facinerad över hur hennes tankar hela tiden hittade nya stickspår och ledde till nya funderingar

Men framför allt facinerades jag över det intresset hon visade och hennes sätt att hantera all information och lägga märke till små detaljer och små ord som sades och jag kan inte annat än att hoppas att detta intresse och nyfikenheten kommer att följa henne in i framtiden

De oseriösa tandläkarna hade Linn en mycke snabb och enkel lösning på

- Jag tycker att alla ska gå till pappas tandläkare Bolle, han är jättesnäll

Tänk så enkelt det kan var i en 6årings lilla värld



Lyckliga gatan...

... finns inte mer

Mariebergsgatan finns förvisso kvar men där det tidigare stod ett hus som för sådär en 28 år sedan tjänstgjorde som personalbostäder ska det nu byggas ett modernt vård & omsorgsboende som förutom 100 lägenheter kommer att innehålla cafe, bibliotek, vinterträdgård, butikslokaler mm

För lite drygt 28 år sedan började jag jobba på Stockholms sjukhem och efter ett par månader som anställd där bestämde jag mig för att flytta hemifrån och då passade personalbostäderna alldeles ypperligt som ett första stopp på resan in i vuxenvärlden

Det var en otroligt rolig tid där på Mariebergsgatan och jag minns med både glädje och värme alla tokiga upptåg vi hade för oss

I huset bodde väl sådär runt 30 personer i åldrarna 18 till 25, många kom från Norrland o Finland och hade lämnat familj och kompisar för att jobba på Sthlms Sjukhem och personalbostäderna fungerad som ett första avstamp i den nya världen

 Några av oss blev ett väl sammansvetsat gäng som inte bara delade arbetsplats utan även stor del av fritiden

Jag minns med glädje hur vi samlades över en kopp the och att vi långt in på nätterna  hade sådär underbart djupa diskussioner om livet som man bara kan ha när man är runt tjugo år och känner sig så otroligt mogen och  tror att man besitter svaren på alla livets stora frågor 

- den där "mognaden" som man numera småler åt eftersom man insett hur otroligt naiv man då var dvs innan man insåg att visheten till stor del kommer med åren

Jag minns ochså våra partykvällar på Tyrol, Gröne Jägaren, Cafe Opera och div. andra ställen som så gott som alltid avslutades med "stor träff" hemma hos den som kunde erbjuda snabbmakaroner

Många av våra partykvällar avslutades nämligen med att vi kokade en stor kastrull snabbmakaroner och sen satt/låg vi på golvet och åt direkt ur kastrullen allihopa medans vi gick igenom kvällens bravader

Sommarkvällarna då vi i samlad trupp gick ner till "Rålis" för att spela vinbrännboll, våra små relativt korta infall av hurtighet då vi promenerade över Västerbron, längs Södermälarstrand, genom Gamla Stan och sen längs Norrmälarstrand hem samtidigt som vi pratade om allt som hör livet till

- allra mest kärleksbekymmer, alltid var det någon som hade något på gång eller något som höll på att avslutas som behövde dissikeras in i minsta lilla detalj under promenaderna

28 år senare i något som känns som ett helt annat liv på enn annan planet bestämde Linn och jag att vi skulle kliva av t-banan en staton tidigare och promenera sista biten ner till Pauls jobb
När vi passerade Stockholms Sjukhem blev Linn akut törstig och behövde lite vätskepåfyllning så hon släcka törsten sittandes på en stenmur där  hennes mamma så många gånger suttit på på väg till eller från något eller kanske väntandes på någon

28 år...

... tiden går och både vi människor och världen vi lever i förändras

Ibland är det skönt att tänka tillbaka på det som varit, le åt alla glada minnen från en tid som känns så avlägsen och så långt ifrån den tillvaro jag befinner mig i just och samtidigt känna mig tillfreds med att  de minnena tillhör dåtiden,

en dåtid som på olika sätt format mig och varit en byggsten till den jag är just nu

Även om jag ibland kan känna en liten liten längtan tillbaks till det där otvugna livet där "här och nu" var ledstjärnan och det enda ansvar jag hade var ansvaret över mig själv så skulle jag aldrig vilja resa tillbaka dit

Var sak har sin tid, för 28 år sedan delade jag en kastrull snabbmakaroner med ett gäng kompisar men numera delar jag en burk Findus Köttfärssås med världens goaste lilla 6åring och många gånger är nog Linn betydligt klokare och säger mer tänkvärda saker än vad jag och mina kompisar gjorde då för 28 år sedan...