lördag 15 oktober 2011

I dag kom jag att...

... tänka på Twiggy


Under en period när jag var tonåring slukade jag allt vad hästböcker hette och min absoluta favorit var Gunilla Woldes böcker om Twiggy
Jag älskade Gunillas sätt att beskriva vardagen med Twiggy, en vardag som var så annorlunda jämfört med hur den beskrevs i andra hästböcker och hennes kärlek till den minst sagt busiga ponnyn lyste igenom i varje mening
Kort sagt, jag läste böckerna inte bara en gång, utan två gånger, tre gånger...





I dag, sådär en trettio år sen jag sist läste böcker om Twiggy så befann jag mig ute i skogen tillsammans med Linn och Prinsessan och helt plötsligt kom jag att tänka på Twiggy, ponnyn som bokvägen etsat sig fast i mitt minne och jag kunde inte låta att småle lite åt att jag på nå´t vis kan se likheterna mellan Twiggy och vår egen Prinsessa
Två små ponnydamer med en rätt stark egen vilja och en förmåga att kasta sina ägare mellan hopp och förtvivlan mest hela tiden



Dagens stallbesök inleddes på bästa sätt
Efter ett år, massor av mutor i form av äpplen, morötter, hö mm så inträffade äntligen det helt magiska
I dag inte bara kom Prinsessan emot oss när vi kom ner i lösdriften, hon kostade även på sig en liten liten gnäggning som värmde långt in i hjärttrakten och genast invaggade mig i ett litet lyckorus
Ett lyckorus som skulle hålla i sig under hela ryktningen, sadling o tränsning
Ja känslan höll i sig ända tills vi kom in i skogen,
då övergick Prinsessans pigga skritt helt plötsligt till en iver att kasta sig in i skogen, gärna tätt intill ett träd så att Linn av bara farten skulle åka av
Efter några vändor ut i skogen med tillhörande bassning från mig så förvandlades Prinsessan återigen till en go och mysig ponny som piggt bjöd framåt
Iallafall några minuter innan hon helt plötsligt reagerade på något
-  vad vet jag inte men helt plötsligt blev omgivningen väldigt läskig och Prinsessan valde att trippa fram på tå och vara på sin vakt resten av ridturen



När vi kom tillbaka till stallet skulle Ullis och Sofie precis ge sig ut med Fighter och Musca och eftersom Linn och Prinsessan bara skrittat på vår lilla tur så bestämde vi att Linn skulle hänga med och kanske få galoppera lite
Gänget gav sig iväg och jag bänkade mig vid ridbanan och kikade på nybörjargruppen som precis hade lektion
En tjugominuter senare återvände det lilla ridgänget med Ullis som kom gående brevid Prinsessan och en Linn som hade både lera o mossa i ansiktet
Prinsessan hade till en början gått så fint bakom Fighter men när dom började trava hade Prinsessan valt att lämna stigen och braka rätt in i skogen
Första gången hade Linn lyckats avstyra det hela men andra gången hade Prinsessan valt att gå in i en gran så Linn åkte av
Dom hade gjort några försök till att rida iväg men Prinsessan hade bara gått ut i skogen så Ullis tyckte det var bäst att kliva av och gå brevid och styra upp det hela




Efter ridturen pratade jag lite med Marika om Prinsessan nya "ofog" att vika av från stigen och rätt ut i skogen
Prinsessan har ju varit med på én del uteritter utan att visa dessa tendenser innan så förhoppningsvis berodde det bara på för många "omständigheter" idag
Dels var det något "i luften" , under ridlektionen som Marika höll på ridbanan var alla hästarna väldigt på sin vakt och "stirriga", Prinsessan hade ju under vår tur i skogen visat att hon reagerat på något plus det faktum att hon varit ute på en runda, kommit tillbaka till stallet och sen fick ge sig ut i skogen igen och säkerligen ansåg att hon redan hade gjort sitt för idag




Vår lilla ponny har en förmåga att hålla igång vårt känsloliv och se till att alla känslor får komma upp till ytan hela tiden
Glädje, Lycka, frustration, ilska, maktlsöhet, förtvivlan...





... you name it
Men mest av allt får hon oss att känna kärlek
För hur det än är
- hur bångstyrig och envist hon än beter sig så räcker det att sticka in händerna i hennes man, klia lite bakom ett öra, smeka lite på de lena mulen eller helt enkelt bara vara i hennes närhet för att den där härliga känslan av värme & kärlek ska sprida sig i kroppen

2 kommentarer:

  1. Ja, att ha en liten ponny innebär verkligen det du beskriver, kärlek, frustration, lycka, förtvivlan - ALLT! Och som tur är brukar ju kärleken övervinna det mesta..... Kul att läsa om era äventyr!!!!

    SvaraRadera
  2. Åhhh jag älskade också att läsa om Twiggy. Den där lilla rackartussan som gick sina egna vägar mest hela tiden.

    Har en liten prinsessa här hemma också... man skulle kunna benämna henne som en blandning mellan hästen Mulle och Twiggy

    Har faktiskt i vuxen ålder googlat fram vad som sen hände med Twiggy o hennes matte
    http://hem.passagen.se/zekin/zek/zelda.htm
    och även mailat Gunilla o berättat vad böckerna betydde för mig som hästtokig flicka

    SvaraRadera