I dag kom jag att...

... tänka på Twiggy

Under en period när jag var tonåring slukade jag allt vad hästböcker hette och min absoluta favorit var Gunilla Woldes böcker om Twiggy

Jag älskade Gunillas sätt att beskriva vardagen med Twiggy, en vardag som var så annorlunda jämfört med hur den beskrevs i andra hästböcker och hennes kärlek till den minst sagt busiga ponnyn lyste igenom i varje mening

Kort sagt, jag läste böckerna inte bara en gång, utan två gånger, tre gånger...

I dag, sådär en trettio år sen jag sist läste böcker om Twiggy så befann jag mig ute i skogen tillsammans med Linn och Prinsessan och helt plötsligt kom jag att tänka på Twiggy, ponnyn som bokvägen etsat sig fast i mitt minne och jag kunde inte låta att småle lite åt att jag på nå´t vis kan se likheterna mellan Twiggy och vår egen Prinsessa

Två små ponnydamer med en rätt stark egen vilja och en förmåga att kasta sina ägare mellan hopp och förtvivlan mest hela tiden

Dagens stallbesök inleddes på bästa sätt

Efter ett år, massor av mutor i form av äpplen, morötter, hö mm så inträffade äntligen det helt magiska

I dag inte bara kom Prinsessan emot oss när vi kom ner i lösdriften, hon kostade även på sig en liten liten gnäggning som värmde långt in i hjärttrakten och genast invaggade mig i ett litet lyckorus

Ett lyckorus som skulle hålla i sig under hela ryktningen, sadling o tränsning

Ja känslan höll i sig ända tills vi kom in i skogen,

då övergick Prinsessans pigga skritt helt plötsligt till en iver att kasta sig in i skogen, gärna tätt intill ett träd så att Linn av bara farten skulle åka av

Efter några vändor ut i skogen med tillhörande bassning från mig så förvandlades Prinsessan återigen till en go och mysig ponny som piggt bjöd framåt

Iallafall några minuter innan hon helt plötsligt reagerade på något

-  vad vet jag inte men helt plötsligt blev omgivningen väldigt läskig och Prinsessan valde att trippa fram på tå och vara på sin vakt resten av ridturen

När vi kom tillbaka till stallet skulle Ullis och Sofie precis ge sig ut med Fighter och Musca och eftersom Linn och Prinsessan bara skrittat på vår lilla tur så bestämde vi att Linn skulle hänga med och kanske få galoppera lite

Gänget gav sig iväg och jag bänkade mig vid ridbanan och kikade på nybörjargruppen som precis hade lektion

En tjugominuter senare återvände det lilla ridgänget med Ullis som kom gående brevid Prinsessan och en Linn som hade både lera o mossa i ansiktet

Prinsessan hade till en början gått så fint bakom Fighter men när dom började trava hade Prinsessan valt att lämna stigen och braka rätt in i skogen

Första gången hade Linn lyckats avstyra det hela men andra gången hade Prinsessan valt att gå in i en gran så Linn åkte av

Dom hade gjort några försök till att rida iväg men Prinsessan hade bara gått ut i skogen så Ullis tyckte det var bäst att kliva av och gå brevid och styra upp det hela

Efter ridturen pratade jag lite med Marika om Prinsessan nya "ofog" att vika av från stigen och rätt ut i skogen

Prinsessan har ju varit med på én del uteritter utan att visa dessa tendenser innan så förhoppningsvis berodde det bara på för många "omständigheter" idag

Dels var det något "i luften" , under ridlektionen som Marika höll på ridbanan var alla hästarna väldigt på sin vakt och "stirriga", Prinsessan hade ju under vår tur i skogen visat att hon reagerat på något plus det faktum att hon varit ute på en runda, kommit tillbaka till stallet och sen fick ge sig ut i skogen igen och säkerligen ansåg att hon redan hade gjort sitt för idag

Vår lilla ponny har en förmåga att hålla igång vårt känsloliv och se till att alla känslor får komma upp till ytan hela tiden

Glädje, Lycka, frustration, ilska, maktlsöhet, förtvivlan...

... you name it

Men mest av allt får hon oss att känna kärlek

För hur det än är

- hur bångstyrig och envist hon än beter sig så räcker det att sticka in händerna i hennes man, klia lite bakom ett öra, smeka lite på de lena mulen eller helt enkelt bara vara i hennes närhet för att den där härliga känslan av värme & kärlek ska sprida sig i kroppen