.. likheter mellan mig & min dotter
Dvs oviljan eller kanske snarare rädslan att göra saker man inte är 120 % säker på att man kommer att klara av
Precis som jag så väljer Linn hellre att fortsätta att vara en betraktare för att sen "värpa" på den nya kunskapen ett tag, bearbeta det hela i huvudet för att sen testa sådär lite i skymundan
På lektionen i måndags körde Marika med balansövningar för sina små ryttare
Att göra "väderkvarnen", sätta händerna i sidorna eller för ögonen medans hästen travade på hade Linn inge som helst problem med
Det hade hon ju redan provat på x antal gånger i skritt och att nu göra det i trav var ett naturligt steg att ta i utvecklingen
Men när det var dags att slå ihop fötterna ovanför hästens hals eller över hästens rumpa samt att göra en kaptensvändning så bangade Linn
Där blev det tvärstopp och ett bestämt *vill inte*
När vi sen kom hem så hoppade Linn direkt upp på sin gunghäst och körde en "balanslektion" där hon gjorde alla övningar som Marika lärt dom under kvällens lektion och dessutom utökades det hela till en voltigelektion
*Övning ger färdighet*
När Linn red ut igår hade hon sällskap av Hannah som lånat Peppe
Hannah valde att rida barbacka så det blev en mkt stillsam och mysig skrittrunda i skogen där Linn passade på att göra lite balansövningar under tiden
När vi kom tillbaka till stallet ville Linn testa att göra några av de övningarna hon avstått ifrån på ridlektionen och...
... oviljan och rädslan var som bortblåst
Efter lite finurlande och testande så fick hon till slut in världens snits på att göra hopslagningar över både Prinsessans hals och rumpa
Linn kämpade på som om hon aldrig hade gjort annat och efter att ha gjort sådär ett trettio-fyrtio ihopslagningar åt båda håll kände hon sig mogen för att även testa en kaptensvändning
En vändning som blev både två, tre och fyra vändningar för helt plötsligt så var det inte så himla läskigt och omöjligt längre utan riktigt roligt
Vägen till ny kunskap kan se olika ut
En del väljer att handlöst kasta sig in i nya äventyr och kör efter måttot learning by doing
Andra ( läs såna som Linn och jag ) väljer att ta det säkra före det osäkra,
vi garderar oss upp till öronen innan vi försiktigt gläntar på dörren
Vilket sätt är rätt ?
Vilket sätt är fel ?
Förmodligen finns det väl inget rätt eller fel utan det viktigaste är väl att viljan finns och att vi alla tar oss till målet hur vägen dit än ser ut
Jag är likadan, jag betraktar o läser gärna på och måste ruva på det en tid. jag iakttar gärna och länge. det är som att uppgiften måste få formas i sin helhet inuti innan jag testar i praktiken...
SvaraRaderafå se nu om den här kommentaren går att få iväg..det var en tid sedan jag provade sist ...
Men se - det funkade =)
SvaraRaderaTrevligt ( ? ) att det finns fler som funkar på samma sätt, egentligen vet jag inte om jag är rädd för att misslyckas eller vad det hela beror på - det känns helt enkelt skönast när jag har värpt lite och känner mig söker =)
sv: kul att du gillade länken =)
SvaraRaderao jag hittade hit via ponnyflickornas blogg som ju nu är alpackaprinsarnas blogg...
o för att kommentera det här inlägget så kan jag erkänna att jag är lite likadan jag med. O min dotter har ärvt det... sonen också för den delen ibland iaf.
Linns metod verkar ju fungera förträffligt för henne! Och visst är det tur att vi är olika, vi människor? På så sätt kan man också hitta nya vägar...
SvaraRaderaJa tänk så tråkig världen skulle vara om vi alla var stöpta i en och samma form - olikheterna gör livet spännande
SvaraRadera