Hur kunde ni...

... skaffa hund ?

 

 

Ja den frågan fick jag igår

Eller för att ta det helt ordagrant

 

- Hur kunde ni tänka på att skaffa hund med tanke på din hälsa...

 

 Ja, hur ?

Eller rättare sagt varför skaffade vi hund ?

Ja kanske för att en hund ger så otroligt mycke villkorslös kärlek just precis när man behöver det som allra mest

Kanske för att Picassos tillgivenhet och gosiga pussar skapar en underbar motvikt till alla elaka och oempatiska människor som vandrar runt här på jorden
Eller kanske allra mest för att kärlek och ett gott skratt förlänger livet

Träning...

...pågår

 

 

Linn, Sillen & Dumle har ju tävlat tillsammans x antal ggr i RKS med mycke varierande resultat

Sillen och Dumle är helt underbara men att påstå att dom är några väluppfostrade små shettisherrar som gladeligen gör vad ryttaren ber om vore ju att överdriva en aning

Agilityn är ju sällan några problem men när det kommer till hoppning eller precision så är det helt avgörande vilket dagshumör dessa båda herrar är på om eller snarare på vilket sätt dom väljer att ta sig runt banan

Kort sagt, Sillen och Dumle gör det helt enkelt inte lätt för Linn och stundtals känner hon att hon liksom aldrig riktigt får visa vad hon kan och det är mer än en gång hon suckat lite lätt att hon också skulle vilja tävla med en häst som går framåt

 

 

Så när det blev bestämt att RKS skulle ha en dressyr & terrängrittsdag så kollade jag med Marika på ridskolan om Linn möjligtvis inte skulle kunna få låna en av hennes shettisar och efter lite funderande kom Marika på att Monia och Linn nog skulle vara en passande kombination för den dagen

Så den här veckan har Linn och Monia lagt sig i "hårdträning" för att "rida ihop sig" inför tävlingen nästa söndag

På lektionen i tisdags så red Linn Monia, en uteritt i rätt tufft tempo där dom även hoppade över några stockar och i onsdags blev det en liten skrittrunda i skogen med mig och Prinsessan som promenadsällskap

 

 

 

I går var det lektionsdags igen och även då red Linn Monia

Den här gången var dom på banan och hade lämpligt nog en dressyrlektion där dom red delar av LC:1ans program

Det gick riktigt bra för Linn och Monia, Monia är en toksnäll ponny som gör vad man ber henne om och bara Linn ger henne rätt signaler så går hon som en klocka

I dag blev det en skogsrunda tillsammans med Julia och Ariel och i  morgon blir det dressyr på banan med Julia som "instruktör"

 

 

Veckan som kommer är det tänkt att Linn & Monia ska prova på terrängbanan tillsammans och fortsätta att lära känna varandra lite bättre plus att Linn ska fortsätta pränta in programmet till  LC:1

Inte helt lätt när man är sju år att lära sig ett program helt utantill men Linn är envis och övar både till fots ute på gräsmattan och på kickbiken i vardagsrummet

Det är härligt att se Linns glädje och beslutsamhet, hon har ett mål och det är att lära sig programmet utantill och att sen göra sitt bästa på banan tillsammans med Monia

Vad domarens bedömning blir eller var dom hamnar resultatmässigt i tävlingen spelar liksom ingen roll utan på nå´t sätt är det vägen dit som känns viktigast och mest spännande för Linn just nu

 





Nej all reklam...

... ljuger inte

 

 

Den som någon gång sett Linn när hon tävlar har säkerligen även noterat att det där med vita ridbyxor och Linn inte är någon bra kombination

Vita ridbyxor är liksom inte gjorda för att "rumla runt" på marken med och Linns vita ridbyxor brukar redan innan första start ha gått vara allt annat än just vita

Sista tävlingen tog priset när det gällde nersmutsade ridbrallor

Tyvärr tog jag ingen bild på ridbyxorna innan jag stoppade dom i tvättmaskinen utan fick leta fram en bild från tävlingsdagen

Tilläggas bör att ridbyxorna var mer brun-svarta än vita när jag stoppade in dom i maskinen och jag trodde inte för en minut att Vanish chrystal White skulle ha en susning i matchen mot smutsen men tyckte ändå att det var värt ett försök

 

 

Efter avslutad tvätt kunde jag bara konstatera att Vanish otroligt nog gjort sitt jobb med MVG och ridbrallorna är om inte bländvita så nästintill och redo för ännu en tävling

 





Skolfotografering...

... ala 2013

 

 

Jag minns när årets förskole/skolfotografering var lite av årets "happening"

Jag minns förberedelserna innan då kidsen togs till frissan för att snygga till vildvuxna frisyrer, hur nya kläder införskaffades

Hur jag kunde bli svettig bara av tanken av att få både Anna och Linn att acceptera att en enda dag på året tillåta mig att fläta deras hår, sätta upp det  i tofsar eller i alla fall hårspännen

Fotografering =  barnen skulle vara såååååå söta och fina som möjligt för att det skulle bli fina foton att ge bort i julklapp till intet ont anande mor/farföräldrar

 

 

Men tiderna förändras och turligt nog även vi mäniskor

I år har jag inte ägnat skolfotograferingen någon större tanke

Vi fick hem information om vilket datum som var aktuellt och igår kunde jag konstatera att årets fotografering är förlagd samma dag som två:orna drar iväg till badhuset

Bra där, bad och blöta hår på fm och fotografering efter lunch

Frisyrbiten behöver jag  inte bekymra mig om i år, den sköter Linn alldeles på egen hand och igårkväll övade hon både på sig själv och på mig

Förebilden var storasysters bröllopsuppsättning

Lika som bär, eller hur...

 

 

 

 

 

Kläder ?

Tja, inte heller där hade jag så mycke att säga till om

Linn var väldigt bestämd över vilken tröja hon ville ha och att det skulle vara något annat än tights och shorts till var liksom inte att diskutera

Så vad göra annat än att le och vinka ?

 För när allt kommer omkring så är ju den randiga tröjan, tightsen & shortsen = Linn precis den hon är nu

En Linn i klänning och flätor är ju liksom inte Linn

Så när vi om tjugo år sitter och kollar på alla gamla förskole/skolfoton så kommer årets foto visa Linn som den hon är just nu dvs en tjej med mycket bestämd uppfattning om hur saker och ting ska vara och väldigt mån om att få det på det just på det sättet som hon vill

The real Linn mao

 

 

 

 







Nog för att...

... Picasso hamnat i "fulåldern"

 

 

 

 

 

Under dagen har jag inte kunnat låta bli att går runt och småle åt besserwissern på marknaden som med bestämdhet hävdade att Picasso var en blandning mellan Staffe och Fransk bulldog

Inte nog med att hon själv hade en jämngammal staffevalp hemma att jämföra med

MAn såg  ju liksom på öronen att Picasso inte kunde vara renrasig, Picasso hade ju så typiska bulldogsöron

 

 

 

 

                            (   Lånad bild från nätet )

 

 

Det ser ju vem som helst att Picasso - på den högra bilden - har typiska bulldogsöron

Hur sjutton har jag kunnat missa det under dessa veckor som vi haft henne ?

Eller är det kanske fler än jag som skulle behöva gå till optikern och kolla synen ?

Tänk så många...

... självutnämnda experter det finns

 

I dag har jag fått lära mig att

 

* Man absolut inte ska ha sele på sin hund, då har man ingen kontroll på hunden , hunden lär sig aldrig gå fint utan bara drar och man får absolut ingen kontakt med hunden för det har dom sagt på Hundskolan och man ska minsann lyssna på experterna och inte tro att man kan något själv

 

Min lilla inflikan om att det där med sele kontra halsband beror på vilken expert man väljer att lyssna till och att jag  valt att alternera mellan sele och halsband möttes av ett

 

- Lilla gumman du har en del kvar att lära, man måste lyssna på expertisen, du vet dom som verkligen kan....

 

Det lite halvroliga i sammanhanget var att den äldre mannens vän som var med hela tiden försökte släta över sin väns uttalande, höll med mig och försökte avsluta hela konversationen med

 

- Men du ser väl vilken fin kontakt hon har med sin valp och hur oerhört snäll och trevlig den är

 

*kort fnysning*

 

- Min son är veterinär i Djursholm och har en valp av samma ras den har ingen sele...

 

 

* Man ska inte ge hunden korv eller fläsk då får den rännskita

Mina inflikar om att hon ätit både korv och fläsk tidigare utan att magen protesterat möttes bara av

-  Min hund blev dålig i magen, hundar blir dåliga i magen om man ger dom "sånt där" och valpar ska enbart äta valpfoder

 

* Picasso är en blandras av Fransk Bulldog och Stafford Shire bullterrier  sagt av någon som hade en egen staffevalp som inte alls såg ut som Picasso och Picasso hade tydliga bulldogsöron ?

Shit pommesfritt vi har blivit blåsta, köpt en blandis reggad som renrasig, jag får nog ta ett snack med Picassos uppfödare

 

 

 

Jag kan inte låta bli att undra över människor som tycker sig ha rätten att ifrågasätta och döma totalt okända människor

Varför känner man ett sånt behov av att få trycka ner sin åsikt i halsen på folk utan att de ens bett om den ?

Varför förutsätter man att den man möter är ett  komplett stenpucko i stort behov av lite uppläxning  ?

 

 

Du som gärna delar med dig av dina goda råd och tips och dessutom tror  dig sitta på den enda rådande sanningen, till just dig har jag några enkla tips

Nästa gång du känner ett behov av att dela med dig av dina åsikter ta då ett djupt andetag och fundera både en, två jag kanske t.o.m. tre gånger om det du känner behov av att framföra kanske går att framföra på något annat sätt

För tro mig, det går att göra det på ett bra sätt, ja t.o.m. så pass bra att den du framför din åsikt till kanske till och med lyssnar och tar till sig det du säger

För det är väl just det som är poängen med det hela

- att någon lyssnar och tar till sig ?

Dessvärre är det väldigt få människor som tycks besitta den där lilla genen av ödmjukhet som gör att dom kan förvandla sin kunskap till goda råd utan att känna behovet av att mästra andra och tro mig deras åsikter och deras kunskap brukar oftast tas emot med öppna famnen

Jag har turen att dels vara gift med en man som besitter den egenskapen, jag har även en lillasyster som är väldigt bra på det och i stallet där jag är mer eller mindre novis har jag både Kicki och Marika som utan pekpinnar delar med sig av sina kunskaper och när det gäller Picasso har jag först och främst Catja  men även Therese och Vivi att fråga

Efter dagens lilla utflykt i verkligheten inser jag alltmer hur förunnad jag är som har dessa personer i min närhet , det gör att jag mest kan småle när jag stöter på dessa små "experter" som helt enkelt bara måste få uttrycka sin åsikt lite klumpigt och nedvärderande

 

 



 

 

 

 

 

 

 

 

 



När det enkla...

... blir svårt

 

 

Klockan har passerat midnatt och jag borde egentligen ha lagt mig för länge sen

Linn och Picasso har redan krupit ner under täcket och sover sen ett par timmar tillbaks och Paul sover förhoppningsvis på sitt hotellrum i Köpenhamn

Jag är trött och skulle helt klart behöva sova men jag drar mig för att lägga mig

Med all säkerhet skulle jag somna bara några minuter efter att jag lagt huvudet på kudden och lika säkert skulle jag vakna efter sådär två-tre timmar av att axeln värker och gör ont och därmed göra det stört omöjligt att sova vidare

Dagtid har jag bara lite klädsamt ont, det känns ungefär som att axeln agerar nåldyna och förutom känslan av tusen nålar så gör det  bara direkt ont när jag rör axeln  utåt eller uppåt eller lyfter något dvs en smärta som är hyfsat uthärdig och som går att hålla i schack med värktabletter och genom att smörja med Voltaren

Men smärtan som slår till nattetid är allt annat än uthärdig, den smärtan känns som om någon står och kör in en kniv och vrider runt den om och om igen samtidigt som man kramar hårt om axeln och det är just den lilla detaljen som får mig att dra mig lite från att gå och lägga mig

Efter några nätter med risig sömn börjar det kännas riktigt jobbigt och svårt att hålla humöret uppe

Det tär på humöret att inte få sova men kanske framför allt att hela tiden ha den där molande känslan av värk hela tiden dygnet runt

Både kropp och knopp sladdar liksom ner i diket och går på halvfart

 

 

 

 

Just nu har jag bara fokus på att försöka hålla humöret hyfsat i schack att inte låta tröttheten och värken gå ut över Linn och resten av omgivningen alltför mycke

*Le och vinka* är väl något jag börjar bli expert på både på gott och ont men just nu känns det riktigt riktigt trist

Jag saknar att kunna baka, sticka, sy och allt sånt där som ger en liten guldkant på tillvaron, jag saknar att kunna ligga och läsa om kvällarna utan att få ont

Jag har en tid hos doktorn på torsdag, inte för att jag tror att han kommer att kunna ge mig någon mirakelmedicin som tar bort det onda men kanske har han en teori om vad som är fel och förhoppningsvis kanske även lösning på problemet

Hoppas kan man ju alltid...