Varför göra det enkelt...

... när man kan göra det svårt

 

 

I slutet av november var jag på ortopedmottagningen, den läkaren jag träffade då tyckte ju att vi skulle avvakta med att skicka en remiss till operation eller som han uttryckte det hela

 

- Om du vill kan jag skicka en remiss men jag anser att vi ska avvakta

 

Sen spelade det liksom inte så stor roll vad jag egentligen tyckte eftersom läkaren avslutade det hela med

 

- Vi sätter upp dig på ett återbesök i januari/februari så får vi se då men hör av dig om det blir värre

 

 

Häromdagen kom då den utlovade läkartiden - 5 februari och visst vi är snart där men efter de sista dagarna/nätterna med ständig värk där även så banala saker som att ta av/på en tröja gör så ont att jag måste ta ett djupt andetag och verkligen fokusera för att inte börja gråta av smärtan så kände jag att det var läge att ringa mottagningen så igår ställde jag klockan och gick upp tidigt för att ringa på telefontiden

Jo men tjenare, totalt omöjligt att komma fram

Det enda som mötte mig var - Välkommen till ortopediska mottagningen vi kan tyvärr inte ta emot ditt samtal men försök senare

Jag försökte x antal gånger under morgon timman och ännu fler gånger under telefontiden på eftermiddagen med samma usla resultat

Men i morse hade jag tur, efter sådär en nio - tio påringningar blev jag placerad i kö och fick till slut prata med en sköterska som var mycket deltagande och lyssnade på vad jag hade att säga, läste läkarens anteckningar och...

 

 

... ungefär där visade det sig att det enkla inte var så enkelt

Visserligen hade ju läkaren jag var hos i november skrivit att en operation förmodligen skulle bli nödvändig i anteckningarna från mitt besök men ett stor men nu var han ju ingen axelspecialist och det är just en sådan jag ska få träffa i början av februari

På frågan om varför jag inte fick träffa specialisten direkt svarade hon

- Vi försöker ju ta emot våra remitterade patienterna så fort vi kan och då kan det bli såhär ibland

Ok, min husläkare remitterar mig till ortopeden pga av värken i min axel och det mest logiska då kan jag tycka är ju att man ger mig en tid till just en axelspecialist eller kan någon snäll människa förklara det logiska i att först ge mig en tid till en knäspecialist bara för att han råkade ha lite glesare bland sina bokningar just då, en knäspecialist som tydligen inte är kapabel att bedöma just mitt problem utan istället väljer att sätta upp mig på en återbesökstid hos just en axelspecialist ?

Hade det inte varit betydligt mer effektivt både beträffande tid och ekonomi - både för mig och vården - om jag istället hade fått vänta två tre veckor på mitt första besök - som ändå hade befunnit sig inom vårdgarantins ramar - och därmed hamnat rätt på en gång ?

Eller utgår man från att merparten av patienterna som blir remitterade bara "fejkar" och lätt kan avfärdas med ett "Återkom om det blir värre" och då spelar det ingen roll om man träffar en knäspecialist när man har besvär med sin axel

 

 

Ingen skugga ska falla över sköterskan jag pratade med, hon var väldigt trevlig och hjälpsam på alla sätt och vis och föreslog till sist att hon skulle prata med läkaren och se om dom kunde påskynda det hela men när hon började bläddra bland läkarens tider så upptäckte hon

 

- Han är borta den här veckan och även nästa vecka, ja han är inte här veckan efter det heller... Ja det enda jag kan erbjuda dig i dagsläget är att jag sätter upp dig på återbudslistan om du kan komma med kort varsel, då kanske du får träffa axelspecialisten lite tidigare...

 

Så, ja här sitter jag med en läkartid den 5 februari

En tid då denna axelspecialist förhoppningsvis gör bedömningen att det ska skickas en remiss till operation och då har vi garanterat en väntetid på ytterligare två-tre månader och då mina vänner skriver vi april- maj och då är det "bara" nio månader sen eländet med axeln började

Vad jag tänker och känner inför att gå runt med denna värk i sådär en tre-fyra månader till behåller jag för mig själv...





Nej, jag blev inte...

... jullovets mest pedagogiska mamma

 

 

När jullovet började sjunga på sista refrängen sket det sig totalt så i år går titeln till någon annan som säkerligen förtjänar den bättre än vad jag gör

Dagen började helt ok idag, Linn vaknade strax efter nio i morse så det fanns förutsättningar för att vi i alla fall  skulle kunna vrida dygnsrytmen lite åt rätt håll

Dessutom drog vi till stallet direkt efter frukost och blev kvar där i tre timmar

Två ridturer hann Linn med, en på Prinsessan tillsammans med mig och Picasso och en på Monia tillsammans med ett gäng tjejer som hjälper till att sätta igång hästarna efter vintervilan

 

 

 

 

Linn hade full koll på att det var säsongstart på "Det okända" och vi hade gjort en deal att hon skulle få se programmet och sen direkt i säng efter det

Så långt var vi överens och det var endast under väldigt milda protester som Linn borstade tänderna och sen kröp ner i sängen strax efter tio

Efter att ha legat o läst en halv timme bad hon mig släcka lampan och jag närde en svag förhoppning om att inom en mycket snar framtid kunna följa Pauls exempel och gå ner och lägga mig

Men...

 

 

... efter en stunds tystnad kom det

 

- Det kliar

 

- Det är varmt

 

- Jag kan inte sova

 

- Jag försöker verkligen men jag kan inte sova...

 

 

Och ungefär där någonstans brann det till i mig, mitt tålamod tog totalt slut och förpassade den pedagogiska mamma långt ut i januarinatten

 

- Om du inte somnar NU kan du glömma att vi åker vare sig till badhuset eller stallet i morgon, finns inte en chans att jag vare sig har lust eller orkar göra det om jag aldrig får gå och lägga mig

 

*wow*

 

Dom pedagogiska poängen verkligen haglade över mig, eller inte

Men efter ett par kvällar då vi haft samma visa och Linn inte somnat förns klockan närmat sig halv ett - ett och där jag därefter sovit allt annat än bra pga av värken och att dagen idag varit den gröndjävligaste dagen på mycke länge där jag förutom värken i axeln även haft jobbigt med astman samt under kvällen känt mig febrig och frusen så rann det liksom helt enkelt bara över

Linn blev givetvis ledsen men jag hade tappat allt vad tålamod och ork heter så jag skickade helt enkelt ner henne i vårat sovrum

 

*Bingo*

 

 

Inte nog med att vi ska ta itu med att vända tillbaka Linns dygn nu fixade jag även en liten extra bonus till det dvs få Linn att vilja sova i sitt rum igen

Efter varje natt hon somnat nere hos oss brukar det vara sådär en fyra-fem kvällars tjafs innan hon utan knot lägger sig i sin säng igen att protestera

Paul då ? Undrar säkert någon

Jo, självklart finns även han men efter att ha jobbat till midnatt två nätter i rad och därmed kommit hem vid ett - halv två på natten och med tanke på att han ska åka till jobbet strax efter sju i morgonbitti och sen kommer hem framåt midnatt i morgonkväll så kändes det inte mer än rätt att han fick göra kväll tidigt och överlämna nattningen av Linn i mina händer

 

 

Nu är klockan tjugo över tolv, Linn har somnat och ska man se det positivt så är det en halv timme tidigare än i går kväll

Jag ska också krypa ner och försöka sova en stund och innan jag somnar ska jag fundera över hur vi ska lägga upp morgondagen

Jag tycker inte om att hota och bestraffa men samtidigt känns det som om både stall, badhus och dagen i övrigt blir lite överkurs för min del just nu eftersom värken och astman totalt suger ur all min energi för tillfället och ska jag vara riktigt riktigt ärlig så finns det just nu bara en enda sak jag längtar efter och det är onsdag

- Fy bubblan vad skönt det ska bli på onsdag morgon, skjutsa Linn till skolan, ta en promenad med Picasso och sen bara slänga mig på soffan och göra absolut ingenting under de ynka timmar Linn är i skolan

- som jag har längtat efter det hela jullovet !



 

 



 



Lite kreativ...

... har jag nog varit

 

 

Visserligen svischade december förbi snabbare än en avlöning men tar jag en titt i backspegeln så har jag allt varit lite kreativ i alla fall

Tolv beställda Bajenmössor hittade hem till nya hem och jag hann  även med två par raggisar och av restgarnerna från raggsockorna blev det en liten "frihandstickad" babytröja

 

 

 

 

 

Förutom stickningen blev det även lite bakning och även en del julgodis gjort under december

Inget stort, bara lite smått i lagom takt o tempo för att inte Herr axel ska protestera alltför mycke

 

 

 

 

 

 

 

 

Ibland blir det...

... bara så rätt

 

 

December månad gick så fort så jag hann inte riktigt med

Två av de planerade julklapparna fick istället bli nyårsklappar och ibland tror jag att det finns en mening med allt som sker

Det var liksom meningen att den här nyårsklappen skulle landa hemma hos W och möta henne när hon kom hem efter en lite jobbig tripp

 

 

Att sen valet av kort blev så passande var bara en slump men min egen text på baksidan var ingen slump utan kom direkt från hjärtat

Julklappen i sig var inget märkvärdigt men värmde ändå just då och kommer förhoppningsvis värma ännu mer när dom används

Ibland känns det liksom lite extra skönt att leka tomtemor

 

 





Smärtfritt...

... är kort

 

 

Att gå runt och ha ont hör ju liksom vardagen till för min del

Smärtan bara finns där mer eller mindre hela tiden, mest mer och att vakna x antal gånger under natten pga av att det gör ont har också blivit en vana och ingenting jag längre reflekterar över

Men så...

 

 

... häromdagen slog det mig

 

- Wow , jag har ju faktiskt sovit sex timmar non stop

 

och när jag tänkte efter så hade axeln pausat lite och kändes som vanligt igen

Efter några timmar började tankarna på operation kännas som en rätt onödig sak och jag började så smått börja umgås med tanken att det kanske var dags att börja jobba igen, jag i alla fall prova halvtid för att se hur långt axeln höll

Men lagom tills jag tänkt klart den där tanken om halvtid så sa det bara *poff* och vips var smärtan tillbaka igen och det med besked

Smärtan var inte borta, den bara hämtade andan för att kunna svinga till med full kraft och lite till så ikväll blir det till att ställa klockan så jag inte missar telefontiden på ortopeden

Jag har ett återbesök där i början på februari men jag tänker inte vänta tills dess utan dom får sätta upp mig på operationslistan NU för att "kapa" tiden lite

Väntetiden på en operation är väl som vanligt 2-3 månader så varför vänta ytterligare en månad ?

Problemet i axeln är ju inget som kommer att "läka ut" av sig självt eller med hjälp av sjukgymnastensbehandling 



Vårt köksbord...

... är inte som andra köksbord

 

 

Förmodligen har det en inbyggd magnet som drar till sig allt och då menar jag verkligen allt från post, teckningar, nycklar, godis, leksaker, tidningar, hundmat, kattmat, glas, vantar

Ja kort sagt name it och det har förmodligen någon gång legat på vårat köksbord

Det händer ibland att jag tänker att jag skulle vilja köpa ett nytt köksbord

Kanske ett lite mindre som tvingade oss att hålla borsytan ren

Paul brukar skämta om att vi borde ha ett köksbord med sluttande bordsskiva så att det vore omöjligt att placera prylar på bordet

 

 

Men även om köksbordet oftast är ett katastrofområde så älskar jag vårat köksbord

Vårat köksbord är en del av vår familj där den - till en av mina vänners stora förtret - oinoljade ytan bär spår av åren hos oss

Där finns det lilla jacket efter en av Linns tänder när Linn halkade ner från sin stol som tvååring, där finns brännmärkena efter den lilla eldsvådan som uppstod när en plastpåse blåste in över ett tänt värmeljus

Där finns även andra hack, rispor och div märken efter ett liv tillsammans med oss

Till skillnad från många av mina vänner så har jag aldrig varit någon större "köksbordsbeskyddare" utan låtit bordet vara en naturlig del av vår familj

Det ligger varken för mig eller Paul att förfasa oss över hack eller spill utan vi har varit överens om att ett bord ska leva och användas och inte skyddas från den bistra verkligheten hos en barnfamilj för att sen ev. kunna uppbringa ett bra andrahandsvärde eller för all del vara en fin möbel att visa upp

Det där med fina ytor har liksom aldrig varit något för mig, jag föredrar att skrapa lite på ytan  och på något sätt tycker jag att köksbordet bara blir vackrare och vackrare för varje märke det får

Så även om jag häromdagen muttrade lite om att det skulle vara trevligt med ett litet bord så vill jag när allt kommer omkring inte byta ut vårat underbara köksbord men kanske att jag tar och befriar det från lite krafs idag

Men bara kanske,,,



Det här med...

... nyårslöften

 

 

Jag är inget större fan av nyårslöften, det brukar liksom aldrig bli mer än ett tomt löfte som i bästa fall håller några dagar så inför nyåret har jag inte ens funderat på något nyårslöfte

Däremot har jag en förhoppning om att jag under 2014 ska bli ännu bättre på att säga nej, att inte  automatiskt  säga ja av snällhet utan tänka efter före

Jag ska bli bättre på att leva här och nu, njuta av stunden här och nu istället för att blicka fram mot nästa mål

Så inga nyårslöften bara förhoppningar om att 2014 ska bli ett bra år på alla sätt och vis