Vårt köksbord...

... är inte som andra köksbord

 

 

Förmodligen har det en inbyggd magnet som drar till sig allt och då menar jag verkligen allt från post, teckningar, nycklar, godis, leksaker, tidningar, hundmat, kattmat, glas, vantar

Ja kort sagt name it och det har förmodligen någon gång legat på vårat köksbord

Det händer ibland att jag tänker att jag skulle vilja köpa ett nytt köksbord

Kanske ett lite mindre som tvingade oss att hålla borsytan ren

Paul brukar skämta om att vi borde ha ett köksbord med sluttande bordsskiva så att det vore omöjligt att placera prylar på bordet

 

 

Men även om köksbordet oftast är ett katastrofområde så älskar jag vårat köksbord

Vårat köksbord är en del av vår familj där den - till en av mina vänners stora förtret - oinoljade ytan bär spår av åren hos oss

Där finns det lilla jacket efter en av Linns tänder när Linn halkade ner från sin stol som tvååring, där finns brännmärkena efter den lilla eldsvådan som uppstod när en plastpåse blåste in över ett tänt värmeljus

Där finns även andra hack, rispor och div märken efter ett liv tillsammans med oss

Till skillnad från många av mina vänner så har jag aldrig varit någon större "köksbordsbeskyddare" utan låtit bordet vara en naturlig del av vår familj

Det ligger varken för mig eller Paul att förfasa oss över hack eller spill utan vi har varit överens om att ett bord ska leva och användas och inte skyddas från den bistra verkligheten hos en barnfamilj för att sen ev. kunna uppbringa ett bra andrahandsvärde eller för all del vara en fin möbel att visa upp

Det där med fina ytor har liksom aldrig varit något för mig, jag föredrar att skrapa lite på ytan  och på något sätt tycker jag att köksbordet bara blir vackrare och vackrare för varje märke det får

Så även om jag häromdagen muttrade lite om att det skulle vara trevligt med ett litet bord så vill jag när allt kommer omkring inte byta ut vårat underbara köksbord men kanske att jag tar och befriar det från lite krafs idag

Men bara kanske,,,