Äntligen händer...

...  det något

 

I dag var det så äntligen dags att få träffa axelspecialisten på ortopedmottagningen

Efter att ha förhört sig om hur länge jag haft ont och hur smärtan yttrar sig så ställde han följande frågor

 

- Har du provat sjukgymnastik ?

 

- Ja

 

- Har ni provat akupunktur ?

 

- Ja, utan större resultat

 

- Har du fått cortisonspruta ?

 

- Ja, två stycken varav en in i leden

 

- Har du gjort röntgen ?

 

- Ja....

 

- Såna här besvär kan ju läka ut av sig själva på ett halv år ett år men jag ska gå ut och kika på dina röntgenbilder så återkommer jag

 

 

 

 

Tio minuter senare kommer läkaren tillbaka, sätter sig på sin stol och säger

 

- Nu har jag tittat på dina bilder, det är inget snack om saken du behöver opereras det här är inget som läker ut av sig självt så jag sätter upp dig på operationslistan

 

Fine, synd bara att jag inte fick träffa honom på en gång istället för mellanlandningen hos knäspecialisten och ännu mer synd att denne knädoktor inte ens bemödade sig med att titta på röntgenbilderna när jag var där i november utan bara använde sig av alla läkares favorit ord - avvakta

Nåja, nu är det bara att vänta och se

När operationen blir av kunde varken läkaren eller sköterskan svara på mer än att "det dröjer" och ett "Ring till operationsplaneraren om ett par veckor så får du veta på ett ungefär..."

Så, ja ett par veckor till lär det väl dröja innan det är dags att lägga sig på operationsbordet och med min vanliga tur så blir det väl i samma veva som Paul drar iväg till Canada på Curling VM