Sällan har jag skådat...

... något skönare

 

 

Inte för att vårat hus är speciellt vackert men just då var det en alldeles underbar syn eller snarare en alldeles underbar känsla av att jag mycket snart skulle vara hemma

 

 

Redan igår kväll hade jag bestämt mig efter att jag hade lämnat Linn vid bussen skulle jag chilla lite i TV soffan och sen vid nio tiden när det blivit ljust ute skulle jag ta en långpromenad

Lätt snöfall, några minusgrader, vindstilla,  solen bröt fram lite och det bästa av allt för första gången på mycket länge kändes även luftrören riktigt ok vilket förmodligen allra mest berodde på den kortisionkur jag inledde i lördags

Med andra ord kändes det riktigt mysigt och trevligt att kliva ut genom dörren och så smått börja fundera på vilken runda jag skulle välja

Men underbart var kort, väldigt kort

 

 

Jag hann gå några meter innan jag kände att jag snabbt flyttades tillbaka till "sugrörsstadiet" igen

De senaste dagarnas torra luft hade så sakteliga förbytts mot en lite mer fuktigare vilket mina luftrör absolut inte uppskattade

Men skam den som ger sig, hade jag bestämt mig för att promenera så skulle jag minsann i alla fall ta en promenad även om den skulle bli betydligt kortare än vad jag hade planerat

Den planerade timmen blev endast dryga fyrtio minuter och jag kan lova att just den sista biten var riktigt vedervärdig och jag tackar min lyckliga stjärna för att jag inte träffade på någon människa under min promenad, den stackaren hade nog undrat vad det var för konstig flåsande typ som lullade runt i skogen/på vägen med uppknäppt jacka och något vilt i blicken 

 

 

 

 

Men även om promenaden var mer än lovligt jobbig så kändes det ändå rätt skönt efteråt när ¨jag suttit en stund i soffan och andningen återigen hade återgått till ett mer normalt stadium för hur det än är så är det otroligt skönt med frisk luft och komma ut och rensa skallen lite

Till och med vår lilla fryslort Picasso njöt av promenaden, hon är fullständigt galen i snön och springer runt och härjar så det står härliga till och man riktigt ser hur hon älskar varje sekund av det dvs så länge hon slipper stanna upp och stå still då klubbar fryslorten henne i skallen direkt och hon förvandlas till en ett darrande asplöv