tisdag 21 januari 2014

Behovet av att...

... tillrättavisa
 
 
Jag kan inte låta bli att fundera över varför en del tycks ha ett automatiskt behov av att hela tiden spela viktigPetter och rätta till folk
Det är en företeelse som sker både på sociala medier och i verkliga livet
Vad är det som gör att man känner att man helt enkelt bara måste vädra sin åsikt även om ingen  har bett om dom
 
 
 


För att ta några exempel
Någon lägger upp en bild av sitt barn som leker ute i snön, bland alla kommentarer som "Å vad mysigt" "Äntligen snö", "Vad härligt det ser ut" men så dyker kommentaren "Varför har hen inga vantar på sig ? " upp
Någon annan lägger upp en bild på sin söt hund och även där flödar de positiva kommentarerna om den gudomligt söta lilla vovven men mitt bland kommentarerna dyker frågan "Varför har hen halsband på sig inomhus"
En tredje lägger upp en bild på en semla och skriver "Mellanmål", de allra flesta skriver "Å vad gott" "Jag ska nog också köpa mig en semla" "Den ser riktigt smarrig ut" men givetvis dyker även här en viktigPetter upp skriver "Inte det nyttigaste mellanmålet direkt"
En fjärde lägger upp en bild på familjen sittandes i TVsoffan med texten "Familjemys en sen måndagkväll" och direkt så hoppar en viktigPetter fram och bara måste fråga om inte barnet borde ha legat i sin säng och sovit för länge sen
Osv osv i all oändlighet
 
 
 
 
Jag skulle så gärna vilja veta hur dessa viktigPettrar tänker
Vad det är som får dom att se det ingen annan ser men kanske framför allt varför dom känner behovet av att spela duktig och tillrättavisa folk hela tiden
Jag menar, vem vet om barnet som busade i snön kanske precis hade kastat av sig sina vantar, bilden var kanske en ögonblicksbild dvs man kanske var på väg från bilen och in i värmen
Man kanske hade varit på promenad med sin hund, klivit innanför dörren och telefonen hade ringt och det där med att ta av halsbandet hade liksom fallit i glömska, fotot var kanske tagit minuten innan man skulle gå ut eller hör o häpna man kanske inte tycker att det är någon big deal att hunden har halsband på sig inomhus
Kanske var det så att det helt enkelt av olika anledningar slumpat sig så att man ätit semla till mellanmål tre dagar i rad man att man annars äter betydligt nyttigare mellanmål som man inte fotar och lägger upp på FB
Den där sena myskvällen i soffan kanske berodde på att man sovit en stund på eftermiddagen, att man kanske var ledig dagen därpå eller för att man helt enkelt kände för att mysa lite en helt vanlig vardagskväll och hur otroligt det än låter så finns det en uppsjö barn ( och föräldrar ) som klarar av att vara uppe sent en kväll utan att världen rasar samman för dom
 
 


Jag menar absolut inte att vi ska leva i en värld med enbart ryggdunkningar och hejarop, givetvis måste alla få tycka och tänka vad han/hon vill men man kanske inte behöver göra det högt alla gånger
Det är inte helt fel att tänka efter innan man låter sin automatiska rättningsreflexen få utlopp
Ibland kanske man ska ta sig en snabb funderare på om det man tänker skriva/säga tillför något eller om det bara är ens eget ego som får sig  en liten kick av känslan att veta så mycket bättre än alla andra
Själv har jag under åren utvecklat en viss allergi mot dessa viktigPettrar vilket medför att jag numera ibland  hugger som en kobra direkt och ifrågasätter när såna här kommentarer dyker upp
Inte speciellt snyggt eller trevligt på något vis men under årens gång har jag ledsnat på folk som besitter den där automatiska rättningsreflexen eftersom den attityden är ganska så nedvärderande och det värsta jag vet är att bli klappad på huvudet av folk eller att se hur andra blir klappade på

 
 



2 kommentarer:

  1. Jag tror det handlar om att "människor stör" sig på vissa saker...och det går liksom bara inte att hålla tyst... Men suck..ja visst e det irriterande

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förmodligen, men jag blir så trött :-)

      Radera