Varför göra det enkelt...

... när man kan göra det svårt

 

 

I slutet av november var jag på ortopedmottagningen, den läkaren jag träffade då tyckte ju att vi skulle avvakta med att skicka en remiss till operation eller som han uttryckte det hela

 

- Om du vill kan jag skicka en remiss men jag anser att vi ska avvakta

 

Sen spelade det liksom inte så stor roll vad jag egentligen tyckte eftersom läkaren avslutade det hela med

 

- Vi sätter upp dig på ett återbesök i januari/februari så får vi se då men hör av dig om det blir värre

 

 

Häromdagen kom då den utlovade läkartiden - 5 februari och visst vi är snart där men efter de sista dagarna/nätterna med ständig värk där även så banala saker som att ta av/på en tröja gör så ont att jag måste ta ett djupt andetag och verkligen fokusera för att inte börja gråta av smärtan så kände jag att det var läge att ringa mottagningen så igår ställde jag klockan och gick upp tidigt för att ringa på telefontiden

Jo men tjenare, totalt omöjligt att komma fram

Det enda som mötte mig var - Välkommen till ortopediska mottagningen vi kan tyvärr inte ta emot ditt samtal men försök senare

Jag försökte x antal gånger under morgon timman och ännu fler gånger under telefontiden på eftermiddagen med samma usla resultat

Men i morse hade jag tur, efter sådär en nio - tio påringningar blev jag placerad i kö och fick till slut prata med en sköterska som var mycket deltagande och lyssnade på vad jag hade att säga, läste läkarens anteckningar och...

 

 

... ungefär där visade det sig att det enkla inte var så enkelt

Visserligen hade ju läkaren jag var hos i november skrivit att en operation förmodligen skulle bli nödvändig i anteckningarna från mitt besök men ett stor men nu var han ju ingen axelspecialist och det är just en sådan jag ska få träffa i början av februari

På frågan om varför jag inte fick träffa specialisten direkt svarade hon

- Vi försöker ju ta emot våra remitterade patienterna så fort vi kan och då kan det bli såhär ibland

Ok, min husläkare remitterar mig till ortopeden pga av värken i min axel och det mest logiska då kan jag tycka är ju att man ger mig en tid till just en axelspecialist eller kan någon snäll människa förklara det logiska i att först ge mig en tid till en knäspecialist bara för att han råkade ha lite glesare bland sina bokningar just då, en knäspecialist som tydligen inte är kapabel att bedöma just mitt problem utan istället väljer att sätta upp mig på en återbesökstid hos just en axelspecialist ?

Hade det inte varit betydligt mer effektivt både beträffande tid och ekonomi - både för mig och vården - om jag istället hade fått vänta två tre veckor på mitt första besök - som ändå hade befunnit sig inom vårdgarantins ramar - och därmed hamnat rätt på en gång ?

Eller utgår man från att merparten av patienterna som blir remitterade bara "fejkar" och lätt kan avfärdas med ett "Återkom om det blir värre" och då spelar det ingen roll om man träffar en knäspecialist när man har besvär med sin axel

 

 

Ingen skugga ska falla över sköterskan jag pratade med, hon var väldigt trevlig och hjälpsam på alla sätt och vis och föreslog till sist att hon skulle prata med läkaren och se om dom kunde påskynda det hela men när hon började bläddra bland läkarens tider så upptäckte hon

 

- Han är borta den här veckan och även nästa vecka, ja han är inte här veckan efter det heller... Ja det enda jag kan erbjuda dig i dagsläget är att jag sätter upp dig på återbudslistan om du kan komma med kort varsel, då kanske du får träffa axelspecialisten lite tidigare...

 

Så, ja här sitter jag med en läkartid den 5 februari

En tid då denna axelspecialist förhoppningsvis gör bedömningen att det ska skickas en remiss till operation och då har vi garanterat en väntetid på ytterligare två-tre månader och då mina vänner skriver vi april- maj och då är det "bara" nio månader sen eländet med axeln började

Vad jag tänker och känner inför att gå runt med denna värk i sådär en tre-fyra månader till behåller jag för mig själv...