En helt...

… ny värld

Ja det är väl kanske att ta i men häromdagen blev det så uppenbart att livet numera är så annorlunda jämfört med hur det var för lite mer än två år sedan

Eftersom Paul skulle starta sin arbetsdag i Kista tog jag t-banan därifrån in till centralen

Framme på centralen visade det sig att rulltrappan stod stilla och hade det varit för två-tre år sedan hade jag drabbats av lätt panik och förmodligen börjat spana efter hissen men nu funderade jag inte ens över det faktum att jag skulle bli tvungen att gå i rulltrappan

Snarare tvärtom, jag såg det som en chans att få "en våning" på klockan och inte hade jag några problem med att hålla samma takt som de övriga i trappan, det var nästan så att jag tyckte att dom gick lite sakta

När jag sen kom till Hötorget ringlade sig kön till rulltrappan lång så jag valde att ta trappan istället,

ännu en chans att plocka "en våning" och det skönaste av allt

- det var inte ens jobbigt,

snarare tvärt om,

det kändes riktigt skönt och när jag klev in på jobbet kunde jag konstatera att jag redan hade gått 3040 steg och avverkat "4 våningar"

3040 steg, hösten innan operationen var mitt stegmål 5000 steg/dygn men det var rätt sällan jag lyckades skrapa ihop 5000 steg av den enkla anledningen att jag helt enkelt inte orkade

Numera är mitt stegmål 9000 steg/dygn men de allra flesta dagarna brukar jag landa på runt tolv - trettontusen steg 

Kanske inte så många steg men för mig känns det som en otroligt stor vinst

En helt ny värld,

nej det är kanske att ta i men ett helt nytt liv på många sätt och vis och jag älskar varje minut och varje steg i min nya värld

Så var det det...

… det här med tillit

Vi satt några stycken och pratade

Vi var ett blandat sällskap där några kände varandra väl, några var ytligt bekanta med varandra och några var helt obekanta med varandra

Kort sagt en mix av människor som helt enkelt bara råkade vara på samma plats vid samma tillfälle och där dom gemensamma vännerna knöt oss samman

Till en början pratade vi om väder, vind typ såna där alldagliga saker som man pratar om av ren artighet för att hålla en konversation igång men på något underligt vis gled samtalet in på tillit, svek...

Utan att någon av oss gick in på några närmare detaljer så var det ganska uppenbart vi alla där runt bordet hade fått vår tillit till någon krossad

Vi hade alla blivit svikna av en partner, en familjemedlem, en vän, en kollega

Vi bar alla på känslan av att ha blivit lurade, förda bakom ljuset, utnyttjade

och under samtalet blev det så påtagligt att vi alla bar på en skam

Vi skämdes för att vi varit så naiva, 

vi skämdes för att vi låtit oss utnyttjas,

låtit oss lurats

Just känslan av skam gick som en röd tråd genom samtalet och blev på något sätt en gemensam nämnare

 Under samtalets gång kunde vi konstatera att vi alla hade hanterat sveket på olika sätt

För någon var sveket det definitiva slutet, oförlåtligt

För en annan fanns förlåtelsen men tilliten var borta och något som aldrig skulle kunna repareras och bli helt igen

Hos några fanns förlåtelsen och även viljan att reparera en skadad tillit, viljan att våga ge någon en andra chans men även insikten av att en tillit som utnyttjats och skadats inte låter sig repareras så lätt

Några människor runt ett bord,

människor som fått sin tilltro till någon krossad

Människor som litat på någon, känt tillit

Människor som upplevt känslan av att ha blivit trampad på,

blivit sårade ända in på djupet

Människor som varit naiva nog att tro på någons ord och därmed tillåtit sig att våga känna tillit

Människor som blivit svikna på olika sätt och som valt olika vägar ut ur det svarta hålet

Det vi hade gemensamt var upplevelsen av att ha blivit lurade, förda bakom ljuset och vår starka önskan att få lyfta skammen från våra axlar och lägga skammen där den hör hemma

- på axlarna hos den som svek

Vi som blev utsatta, vi som blev utnyttjade, sårade 

Vi hade aldrig något val

Den som valde att utnyttja vår tilltro, 

trampa på vår tillit den hade valet i sin hand och i samma stund som hen gjorde valet borde skammen lagt sig som en tung mantel över hens axlar

Några människor runt ett bord,

några människor som för alltid kommer att bära känslan av skam

Några människor som aldrig riktigt fullt ut kommer att våga känna tilltro, tillit igen

Några människor som ändå på något sätt fick känslan av skam att kännas lite lättare att bära för på något underligt sätt är det så att när vi tillsammans öppnar upp och stöttar varandra blir bördan så mycket lättare, i samma stund som vi inser att vi inte är ensamma känner vi oss starkare... 

Så var jag...

… där igen

Tillbaka i dom där ologiska irrgångarna av tankar

Tankar som bara snurrar fram och tillbaka helt utan anledning

Det är som om hjärnan liksom letar efter fel väg att styra in tankarna på

Som om hjärnan medvetet och målinriktat koncentrerar sig på övertolka och koncentrera sig på minsta lilla gruskorn som kan misstolkas negativt istället för att se det stora positiva berget

Jag för en hård kamp mot mina tankar

Jag försöker verkligen hitta vägar ut ur spiralen när jag märker att den börjar dra mig rakt ner i det där svarta jobbiga hålet

Jag har verkligen vänt ut och in på mig själv för att försöka förstå varför jag inte kan släppa och våga känna lycka

Jag har försökt förstå vad det är som gör att tankarna spinner loss och får mig att tänka tankar jag helst vill slippa

Jag har försökt förstå vad det är som göra att det där svarta fortfarande lever kvar och kastar skuggor över mig hela tiden,

varför det hela tiden gnager en liten, liten oro och ovisshet längst därinne

'

I dag när tankarna så smått började trassla sig in i spiralen igen tänkte jag på allt som sades då för lite mer än ett år sen

Alla dom ord som borrade sig in i hjärtat som kalla, stenhårda ispikar och rev upp stora svarta hål av smärta och plötsligt blev det så uppenbart varför mina tankar irrar iväg,

vad det är som fattas

Det blev så uppenbart vad  det är jag skulle behöva höra för att kunna släppa och gå vidare

Alla dom där orden som uttalades då och som gjorde så ont lever liksom fortfarande kvar

Även om jag anar och förstår att det som sas då har förändrats så har förändringen inte uttalats

Det som uttalades då är fortfarande den sanningen som lever kvar längst inne i mig,

det är den sanningen som gnager och vägrar släppa sitt tag

Det är den sanningen som lockar fram och föder de där svarta, jobbiga tankarna och ser till att de lever vidare

Även om det är underförstått att det som uttalades då har förändrats så är det nog så att jag måste få höra att det är så,

jag måste få förändringen bekräftad i ord

Så länge förändringen förblir enbart handlingar men ligger kvar där outtalad som ett stort svart hål så är det nog så att hur ologiskt det än låter så är det de där orden som sades då som  fortfarande väger tyngst...

Poff...

... så var helgen över

Nyss var det fredag eftermiddag och jag tog en snabbfika med Katharina efter jobbet och sen bara *poff* så var det plötsligt söndagskväll

Vart tog helgen vägen?

Jag hade en hel del "to do" på min lista inför helgen 

*Städa undan julen

*Tvätta

*Lång promenad

*Bodywork

*Plugga

*Sy 10 tygpåsar

*Virka ett sopmonster

Nu är det söndagkväll och dags att knyta ihop helgen och jag kan konstatera att jag inte kan bocka av en enda "to do" med gott samvete så vad har jag egentligen ägnat mig åt under helgen?

Jo, jag har helt enkelt gjort just ingenting mer än bara andas och ta stunden som den kom 

Eller. ja någonting har jag ju gjort

Jag har ju faktiskt kört tre maskiner tvätt så det kanske kan räknas även om det återstår några maskiner till innan vi kan se botten på tvättkorgen och jag har ju faktiskt tagit bort alla tomma chokladkartonger och annat skräp från julen som stod på skåpet i vardagsrummet

Och när jag tänker efter så mockade jag ju igår , plockade upp lite nerfallna  grenar i trädgården och en tjejmiddag hemma hos Anne har jag ju hunnit med

Och jag har förberett både morgondagens och tisdagens middag men vad hände egentligen med Bodyworkpasset?

Bra fråga, det undrar jag ochså

Jag skulle ta fram mönstret till sopmonstret och fastnade i dessa underbara monsters värld och helt plötsligt stog Linn och hennes kompis i köket och undrade när det skulle bli middag

- Då hade klockan passerat träningspasset med en dryg timme

Nej, jag kanske gjorde allt det jag hade planerat att göra i helgen men jag gjorde det viktigaste

Jag släppte taget och tillät mig att bara vara vilket kan vara nog så viktigt ibland

Hämnden är...

… ljuv

Och, jo jag fick min hämnd

 Hämnden kanske inte var så mogen men den var väl genomtänkt, välplanerad och jag tror att den träffade där den skulle

Nu när det har gått ett tag och jag har fått lite distans till det hela kan jag inte annat än att känna mig rätt nöjd med att jag sparkade tillbaka

Jag vet att hämnden fick effekt,

jag vet att den inte gick spårlöst förbi och det enda jag önskar så här efteråt är att jag hade fått vara en fluga på väggen och med egna ögon få se reaktionen när det gick upp för vederbörande att det var dags att ta konsekvenserna av sitt handlande och de val som gjorts

Det är så lätt att göra val när man känner sig safe och tror att de val man gör för alltid ska förbli en hemlighet och något man aldrig behöver försvara eller face:a

Ja, jag fick min hämnd

Jag vet att hämnden nådde fram men jag vet inte vidden av den mer än att jag vet att ett Instagramkonto försvann fort som sjutton och att ett FBkonto pausades

Hämnden är ljuv och har man blivit sårad så är det en otroligt skön och befriande känsla att få ge tillbaka, att på något sätt visa att mig trampar man inte på ostraffat

Ett av mina motton är "Behandla andra som du själv vill bli behandlad",

ett motto som på något sätt går i båda riktningar

Är man schysst mot mig är jag schysst tillbaka 

Behandlar man mig respektlöst ja då får man smaka på samma medicin 

- Simple as that! 

Att sammanfatta...

… året som gick

Om jag skulle ha sammanfattat 2017 hade det räckt med ett enda ord

- Ensamhet

2017 var året då jag ofta kände känslan av att vara ensam i vår tvåsamhet, det var en känsla som jag då inte riktigt förstod men som fick sin förklaring mot slutet av året då det plötsligt blev så uppenbart att det var just ensam jag var, vår tvåsamhet fanns inte längre

En av oss hade utan att på något vis talat om eller visat det redan tagit ett beslut att lämna vår tvåsamhet, någon hade redan lämnat det som var vi och bakom min rygg börjat bygga en annan tvåsamhet

När 2018 knackade på dörren var det just ensamhet som var den rådande känslan men i den känslan av ensamhet föddes en vilja att kämpa

En vilja att inte ge upp utan att ha kämpat hela vägen in i mål även om det så skulle innebära att jag i kampen skulle falla så djupt att jag både tuggade grus och jord, 

att jag skulle vandra i träsk och kämpa för att hålla huvudet över ytan,

att jag med mina bara armar skulle ta mig igenom törnrossnår som rev upp stora sår

I känslan av ensamhet föddes ett beslut att inte ge upp utan att verkligen ha kämpat för vår tvåsamhet en sista gång

En beslut som gör att nu när det är dags att sammanfatta 2018 är det tre ord som dyker upp i mitt huvud och känns alldeles självklara

Kamp - Året har på många sätt och vis varit en enda lång kamp,

en kamp för kärleken, en kamp på jobbet, en kamp med mina studier men kanske framför allt en kamp för att äntligen  hitta mig själv

Vänskap - Det har varit ett år där vänskapen haft stor betydelse, både gamla och nya vänner har haft en viktig plats i mitt liv och hjälpt mig längs vägen under året som gått

Kärlek - Kärleken till mina barn. barnbarn, livet och förmånen att hitta tillbaka och fördjupa kärleken i tvåsamheten

Det finns många personer som på ett eller annat sätt betytt en hel del för mig under året

Människor som hört av sig och frågat hur jag mår,

människor som gett en kram,

ett leende,

ett uppmuntrande ord

Människor som helt enkelt visat förståelse, empati och kärlek

- ingen nämnd ingen glömd

Men så finns det  några som under året har betytt lite extra mycket för mig

Reneé - Utan dig vet jag inte hur jag hade klarat mig då när det var som mörkast.

 Din axel att gråta emot, alla otaliga koppar med kaffe vid ditt köksbord, din ork att lyssna på mitt ältande, dina kramar, känslan av att kunna skratta tillsammans mitt i eländet och kanske framför allt vetskapen av att du alltid fanns till hands när jag behövde det hjälpte mig så mycket mer än vi två någonsin kommer att förstå

Du är min vän, min syster utan blodsband

Madde - En del säger att du inte hade något annat val just då men på något sätt har vi alla ett val och du valde att tro på mig och ge mig förtroendet att ha ansvaret för Solen

Ett förtroende som har betytt oerhört mycket för mig i min personliga utveckling och ett förtroende som jag gjort mitt bästa för att leva upp till

 När någon visar att den tror på en öppnas dörrar inom en som leder till rum man aldrig varit i tidigare, rum med oanade möjligheter

Det har funnits stunder under det här året när jag känt att jag inte riktigt klarat av situationen men då har du funnits där, stöttat och gett råd men framförallt fortsatt att tro på mig och därmed fått mig att växa ytterligare

Katharina - Lite snällt kan man säga att vår vänskap började med en kraschlandning men vår vänskap är ett levande bevis på hur viktigt det är att inte döma någon efter första intrycket, att skaffa sig en egen uppfattning om människor man möter men framför allt att våga ge varandra en andra chans

Att i vår ålder hitta någon man klickar med är en underbar känsla som är få förunnad och jag är så glad över att du numera finns med som en självklar del av mitt liv, våra AW på Espresso House är guld värda och våra snabba kramar då vi möts i hissen, i trappan eller ute på gatan lyser upp och förvandlar en grå novembermåndag till en solig sommardag

Maria - Vi har på så många sätt gjort lite av samma resa, vi har haft så många och långa samtal på Messenger och även in real life (även om vi inte träffas så ofta som jag skulle vilja) och det bästa med dig är att du förstår hur jag tänker och känner även de gånger jag själv inte gör det

Vi tycker och tänker inte alltid lika men respekten för varandra finns där och jag är så glad över att du är en del av mitt liv och att du även är en viktig del av Linns liv  

Nancy & Andrea - Två kvinnor som på mycket kort tid tillfört så mycket kärlek, värme och härlig energi till mitt liv och även spännande & givande samtal som öppnat upp dörrar på glänt

Robin - Min partner in crime, vad kan jag säga? Att få jobba tillsammans med dig är guld värt, vi blandar skratt och allvar, när jag är låg lyfter du mig, när mitt humör sviktar drar du ett dåligt skämt och får mig att skratta åt eländet, ibland gör du mig vansinnig men det går inte att bli arg på någon som är snällheten själv så du får mig bara att le & vinka

En förälder sa en gång 

- Du Helen är tryggheten och Robin står för den härliga energin

och det är nog så det är, vi kompletterar varandra och väger upp varandras styrkor och svagheter och dessutom har vi båda två extremt dålig humor

Joakim, Anna & Linn - Vad vore mitt liv utan er? 

Alla hävdar att dom har de allra finaste barnen och visst är det så, mina barn är också de allra finaste man kan tänka sig

- för mig!

Ni tre gör mig oerhört stolta var och en på sitt sätt och att få vara er mamma är den finaste gåvan jag någonsin har fått, utan er skulle livet vara väldigt tomt och meningslöst

Stina, Ludvig & David - Att få vara farmor/mormor till er är en riktigt grym känsla, en sån självklar kärlek som bara finns där och växer sig starkare för varje dag som går

Ni tre är guldkanten på min vardag

Paul - Någonstans i vardagen och allt som hör därtill gick vi vilse men vi tog ett beslut att försöka hitta tillbaka till det som var vi,

att hitta vår tvåsamhet igen

Det har inte varit självklart, det har inte varit enkelt men på något vis har vi tillsammans hittat en ny gemensam stig, en stig som på så många sätt känns så mycket bättre, mer spännande och tryggare att vandra på

Förutom den kärlek du ger mig så har du under året varit ett oerhört stort stöd

Du har varit den som har peppat mig när mitt självförtroende och min ork har sviktat

Du är den som hjälpt mig att skaka av mig stressen, pressen och fått mig att fokusera på det som varit viktigt

Du har varit den som har trott på mig när jag tvivlat och känt mig som mest värdelös och även om jag kanske inte alltid visar det så  både lyssnar jag på dina råd och tar till mig det du säger

Du är den jag vill bli gammal tillsammans med

2018 året då

Kamp - Vänskap - Kärlek

var det tre orden som sammanfattade året 

2018, ett år som jag länge tänkt som ett riktigt skitår och en enda lång kamp tills en vän en dag påpekade att jag kanske borde se det som året då jag förutom att min hälsa förbättrades även gjorde en enorm personlig utveckling

Ett år då jag äntligen hade ett jobb där jag trivdes och kände att jag utvecklades

Ett år då jag trots heltidsjobb ändå lyckades klara av  att studera och även avsluta några av mina kurser med bra betyg 

Men framför allt var 2018 ett år då Paul och jag lyckades vända en kris till att hitta  tillbaka till kärleken igen och därmed rädda vår tvåsamhet och lyfta den till en ny nivå

 Ett år då jag blev farmor för andra gången

Så ja, med facit i handen så måste jag nog hålla med min vän om att 2018 trots allt var ett riktigt bra år för min del

Det är snart dags att vända blad,

2019 väntar runt hörnet

Det är dags att försiktigt, försiktigt öppna dörren för det nya året och det jag väljer att ta med mig från 2018 in i det nya året får bli

- Kärleken

Kärlek med ett inslag av lugn & ro

Jag önskar att 2019 får bli året då Kärleken går hand i hand med lugnet

Så var det det här...

… med förlåtelse

Kan man förlåta någon som aldrig bett om att få förlåtelse ?

Kan man förlåta någon som har sårat en så djupt det bara går men vederbörande på något vis aldrig riktigt visat eller sagt rent ut att hen förstår hur djupt sveket var, vilka sår det åsamkade

Kan man förlåta någon som inte vill bli förlåten?

Jag vet inte,

jag vet bara att jag vill förlåta

Jag vill gå vidare,

jag vill försöka förstå

Men för att kunna förstå,

för att kunna gå vidare

För att kunna förlåta fullt ut behöver jag få höra ett

- Förlåt

Jag behöver få höra ett 

- Jag ångrar mig

Kan man förlåta någon som aldrig bett om förlåtelse?

Nej, troligen inte

Varför skulle man ?

Varför skulle man säga att något är okey, att något är förlåtet när den som orsakat skadan inte ens visar att hen vill ha ett förlåt....