så var det det här....

… med återfödelse

Inte för att jag tror att det existerar men OM det gör det ja då skulle jag vilja återfödas till någon som är allt det där jag INTE är i det här livet

Jag skulle vilja återfödas till en fullblodsegoist,

en sån där person som bara tänker på sig själv

En som respektlöst går över lik för att få det den vill ha och med ett oskyldigt leende på läpparna slår ifrån sig sitt eget ansvar 

En som inte bryr sig om ifall hen tar något som redan är någon annans

En som sätter sig själv i första rummet

En som helt enkelt skiter i andra människor och deras känslor

Kort sagt precis en sån människa som jag i det här livet så totalt föraktar

För hur det än är så är det just dessa människor som alltid drar längsta strået,

det är just dessa människor som alltid får beundran och alltid försvaras in i det sista eftersom dessa personer är så totalt felfria och perfekta

För vem bryr sig egentligen om någon som alltid är snäll,

någon som alltid finns där 

Någon som alltid sätter andra i första rummet,

någon som aldrig skulle kunna tänka sig att såra någon bara för att ta det man vill ha

Snälla personer behöver man inte visa respekt, 

dom bara finns där och tar emot skit,

finner sig i att alltid vara den som det trampas på,

som aldrig försvaras eller får den respekt dom förtjänar

Om återfödelsen finns önskar jag att jag återföds som en riktigt elak person och jag vet precis vem jag skulle uppsöka och vad jag skulle göra med hen och kanske att jag först  då skulle få den respekt som jag aldrig får idag eftersom jag precis som alla andra snälla och omtänksamma människor tas för given och är någon som bara finns där...

En sån där...

… shitty dag

En av dom där dagarna då tankarna trasslar, eftertänksamheten, reflektionerna och  flashbacksen står som spön i backen och allt man eentligen behöver är lite extra kärlek,

en kram

En sån där dag då man behöver få känna förståelse,

få känna att man är nr ett

En sån där dag då man inte vare sig vill eller behöver höra ännu ett försvarstal, ännu en förnekelse eller få ytterligare en inlindad helgonförklaring

 Helt enkelt en sån där dag då sårbarheten blir som ett enda stort öppet sår och allt man behöver är ett 

- Jag förstår hur du känner...

Dagen efter...

… kvällen före

Tjejmiddag igår och det första som mötte mig när jag kom upp i morse var en överfylld diskbänk och under tiden jag fyllde diskmaskinen med disk funderade jag på hur otroligt skönt det skulle vara om man var typ megarik och hade anställda eller varför inte om man vore drottning med ett eget hov och bara kunde säga

- Jag ska ha middag på lördag, se till att det är städat, fixa en meny, handla, duka, fixa maten och servera!!!

Och själv kunde man under tiden bara chilla och göra det man hade lust med, sova länge, ta en lång dusch, välja outfit med omsorg och kanske att man till och med kunde ha en egen stylist som fixade smink och hår och lagom till gästerna kom skulle man liksom stå där i dörren och bara le och säga välkommen 

Sen när middagen var över skulle man bara gå och lägga sig i förvissningen om att någon annan tog hand om disken och fixade iordning allt runt omkring och sen när man vaknade på morgonen skulle alla spår av gårdagen vara raderade och det skulle bara vara att kliva upp ur sängen och börja dagen med ett leende

Lyx, eller....

… när allt kommer omkring skulle det nog vara rätt tråkigt

För hur det än är,

hur tråkigt det än är ta hand om allt "praktiskt" runt omkring och den där lilla detaljen att jag är komplett värdelös på det där med planering och framförhållning så är det trots allt rätt roligt att planera och fixa inför en tjejmiddag eller vad det nu kan vara som väntar även om det den här gången var en komplett katastrof just på det planet eftersom vardagen har haft en tendens att rusa på i hundratjugo knyck den senaste tiden

Kalas förra söndagen, tjejmiddag igår och hur roligt och mysigt det än har varit så känner jag att det får räcka för ett tag

Nästa helg vill jag göra ingenting typ bara vara...

Jag och...

… mina studier

För ett tag sen tog jag beslutet att pausa mina studier nu under våren och ta tag i de sista kurserna under den kommande hösten

Men jag hade glömt att jag hade sökt en kurs med start nu idag och när antagningsbeskedet damp ner för ett par veckor sedan började jag omvärdera mitt beslut och efter moget övervägande bestämde jag mig för att jag faktiskt skulle läsa den här kursen 

Då när jag tog beslutet kändes det övermäktigt med heltidsjobb, familj & distansstudier på 100% förvisso finns både jobb & familjen kvar men på något sätt känns läget lite annorlunda nu

Jag är lite piggare, har mer energi och när allt kommer omkring är det bara en kurs och inte två eller tre som varit fallet tidigare

En kurs ska jag nog klara av att hantera och på något sätt skulle det kännas så skönt att få lägga den där känslan av misslyckande lite åt sidan

Det är helt och hållet för min egen skull jag ska ta tag i den här kursen och kanske låter det konstig i andras öron men jag vill på något sätt visa för mig själv att jag inte är misslyckad,

att jag faktiskt klarar av något

Även om jag presterat bra och gjort ett grymt bra arbete på jobbet så ligger det ändå en liten känsla av misslyckande och gnager över att jag inte orkade/hade tid/mäktade med studierna,

att jag var tvungen att kasta in handduken och ta time out

Jag har inga förhoppningar om något högt betyg i den här kursen utan mitt enda mål är att ta mig från A till Ö och få ett godkänt dvs ett E det är och förblir mitt enda mål och so far so good 

Nu ikväll har jag gjort den här veckans uppgift och på onsdag efter jobbet ska jag ägna ytterligare tå timmar åt nästa veckas uppgift

Jag ska helt enkelt göra som Linn dvs planera in mina studietimmar och lägga in dom i veckans agenda och för första gången sen förra våren så känner jag mig faktiskt riktigt taggad och sugen på  att ta itu med mina studier 

Handen på hjärtat...

… fy f*n vad jag är bra

Jag hade en chef en gång,

en chef som när jag befann mig långt ner i ett svart hål och mådde som allra sämst  både fysiskt och psykiskt la huvudet på sned och sa

- Handen på hjärtat, är du säker på att du kommer att kunna jobba igen

 - Handen på hjärtat när kommer du tillbaka igen

- Handen på hjärtat jag tror inte att du orkar

- Handen på hjärtat tror du att du klarar av det...

Jag skulle vilja ställa mig framför henne och säga

- Handen på hjärtat,

jag är tillbaka, 

jag har ett jobb jag stortrivs med, 

jag  orkar

- Handen på hjärtat jag är grym på det jag gör

Ja, när jag tänker efter så är jag faktiskt riktigt duktig

Men mest av allt skulle jag vilja säga

- Handen på hjärtat är det något jag har lärt mig så är det att om någon tror på dig, 

om någon lyfter fram det som är bra hos dig ja då växer du

- Handen på hjärtat du lärde mig hur viktigt det är att alltid leta efter det som är bra hos människor jag möter och att lyfta fram det hur litet det än är för om man lyfter fram det där lilla och låter det ta plats så växer det

- Handen på hjärtat C, jag tror inte att det var din mening men du lärde mig något viktigt

Du lärde mig hur jag inte vill vara gentemot mina medmänniskor...

När livet är en mix av...

… salsa, disco & Bollywood

Jag vet inte om någon riktigt kan förstå den där lyckokänslan jag fylls av varje tisdagkväll under MiFiesta passet

Det är egentligen helt galet att jag skulle behöva bli nästan 54 år innan vågade ta steget och prova något jag drömt om innerst inne

Ja bara tanken på att jag släpper loss och dansar tillsammans med ett gäng andra är något som tidigare varit just en galen dröm

När jag gick i högstadiet hade vi något som kallades Fritt valt arbete en gång /veckan

Man kunde välja bland en massa roliga saker tex jazzdans vilket var något som de flesta tjejerna i klassen valde och något som jag innerst inne hade velat välja men helt enkelt inte hade modet att göra utan istället valde jag skrivarverkstad, maskinskrivning och andra lite halvtrista saker som befann sig inom  in komfortzon

Och just den där komfortzonen är en plats där jag tillbringat rätt mycket tid i under åren som gått

Den har varit trygg och en plats där jag bekvämt har gömt mig för att det varit så mycket enklare än att anta utmaningarna som funnits därutanför

Utmaningar som jag innerst inne drömt om att få ta mig an men liksom aldrig riktigt vågat göra

Jag skulle hinna fylla 50 år innan jag så smått började montera ner den där muren som omringade mig och så sakta började inse att livet utanför komfortzonen var riktigt spännande och roligt

Muren är på intet sätt till fullo nermonterad men den är betydligt lägre numera, 

så pass låg att jag numera  relativt lätt kliver över den mest hela tiden och den bubblande lyckokänslan som fyllde mig när jag i tisdagskväll och kom på mig själv med att med ett stort leende på läpparna ta några salsasteg i duschen,

ja den känslan var rätt underbar

- Lycka helt enkelt

Lycka över att faktiskt våga utmana mig själv

Lycka över att det aldrig är för sent att prova nya vägar i livet

En helt...

… ny värld

Ja det är väl kanske att ta i men häromdagen blev det så uppenbart att livet numera är så annorlunda jämfört med hur det var för lite mer än två år sedan

Eftersom Paul skulle starta sin arbetsdag i Kista tog jag t-banan därifrån in till centralen

Framme på centralen visade det sig att rulltrappan stod stilla och hade det varit för två-tre år sedan hade jag drabbats av lätt panik och förmodligen börjat spana efter hissen men nu funderade jag inte ens över det faktum att jag skulle bli tvungen att gå i rulltrappan

Snarare tvärtom, jag såg det som en chans att få "en våning" på klockan och inte hade jag några problem med att hålla samma takt som de övriga i trappan, det var nästan så att jag tyckte att dom gick lite sakta

När jag sen kom till Hötorget ringlade sig kön till rulltrappan lång så jag valde att ta trappan istället,

ännu en chans att plocka "en våning" och det skönaste av allt

- det var inte ens jobbigt,

snarare tvärt om,

det kändes riktigt skönt och när jag klev in på jobbet kunde jag konstatera att jag redan hade gått 3040 steg och avverkat "4 våningar"

3040 steg, hösten innan operationen var mitt stegmål 5000 steg/dygn men det var rätt sällan jag lyckades skrapa ihop 5000 steg av den enkla anledningen att jag helt enkelt inte orkade

Numera är mitt stegmål 9000 steg/dygn men de allra flesta dagarna brukar jag landa på runt tolv - trettontusen steg 

Kanske inte så många steg men för mig känns det som en otroligt stor vinst

En helt ny värld,

nej det är kanske att ta i men ett helt nytt liv på många sätt och vis och jag älskar varje minut och varje steg i min nya värld