Den här gången...

... tänkte jag vara ute i tid

 

 

Även i år blir det ett sommarbröllop

Förra året var jag lite seg i starten och trots att jag var ledig hela sommaren och hade all tid i världen gav jag mig inte ut på klänningsjakt förens tre dagar före bröllopet

Den jakten gick ju sådär kan jag säga, jag menar att köpa en snygg sommarklänning i början av augusti när butikerna börjar fyllas med höstkläder var inte det allra lättaste

De få klänningar som fanns kvar på REAn föll mig inte i smaken så den jakten slutade med att jag köpte en klänning som inte var speciellt somrig men som där i affären kändes ok

Den där okeykänslan försvann dock när jag provade klänningen hemma, visst klänningen var fin och satt riktigt bra men...

 

 

... den kändes inte "rätt" så till slut fick det bli en av klänningarna jag hade hängande i garderoben

En klänning som jag alltid trivts bra i och som dessutom var lagom somrig o fin

Men den här gången är jag som sagt ute i tid, jag tog en chansning och beställde en klänning från Cellbes som anlände igår och efter en första provning så känner jag mig helt nöjd

Nu kan jag luta mig tillbaka en stund i väntan på att jag ska ge mig i kast att leta efter passande skor

Men skoletandet har jag gott om tid till, bröllopet går ju inte av stapeln förens första helgen i juli så varför jäkta ?

Jag kan ju inte frångå mina principer och helt skippa "sista minuten paniken" och ha både skor & klänning klart för tidigt

Lite stress på slutet måste jag ju ha...

 



Det finns en anledning...

... till att jag besöker vårdcentralen

 

 

Eller det finns många anledningar en av dom är att jag inte har någon läkarexamen och därför väljer jag  att vända mig till någon som har utbildning och därmed förhoppningsvis kan hjälpa mig med de problem jag har

Jag vänder mig inte till VC för att bli idiotförklarad eller ifrågasatt när jag faktiskt helt och hållet följt läkarens order

 

 

I dag var jag till VC i förhoppningen om att äntligen få hjälp med min astma och inte bara få höra att jag skulle inhalera mera och om inte det hjälpte så skulle jag inhalera ännu mer

Tyvärr hade min husläkare inga tider över så för att få en snabb tid accepterade jag ( tyvärr ) att gå till en vikarierande läkare

Innan vi ens hunnit in på läkarens rum frågade han

 

- Röker du ?

 

När jag svarade nej på den frågan blev nästa fråga

 

- Hur mycket alkohol dricker du ?

 

- Ehh.... typ ingenting, kan knappt minnas när jag drack senast så ja kanske några glas per år

 

 

Efter den inledningen undrar läkaren vem som skrivit ut mina mediciner samt sagt att jag har astma

 

- Min dåvarande husläkare här på mottagningen

 

- Varför har du inte gjort någon astmautredning, varför står du kvar på så här låga doser som inte hjälper ? Ja inte för att jag vill anklaga dig på något sätt men det är högst oansvarigt att gå så här länge med såna här besvär

 

Ungefär där och då blev jag rejält irriterad för det är ju inte så att jag INTE sökt hjälp, det är ju inte så att jag INTE tidigare frågat varför jag aldrig upplever att medicinen inte hjälper utan det är snarare så att läkarnas standardsvar har blivit

 

- Inhalera mer, man kan ta betydligt mer än maxdosen...

 

 

Jag må vara naiv, korkad och för all del jag var visst blond fram tills jag var fem-sex år men en sak vet jag med säkerhet och det är att jag är för helv*te inte är någon läkare med utskriftsrätt på mediciner och jag är t.o.m så extremt dum att jag har följt mina läkarens ordinationer beträffande medicineringen  men det kanske är så att man som patient förväntas sitta inne med kunskap som en läkare studerat x antal år för att tillskansa sig

Men om det nu vore så varför skulle jag då vara så korkad att jag gjorde mig besväret att besöka VC om och om igen och inte bara hjälpte mig själv istället ?

 

 

Nej, den här läkaren och jag klickade inte det minsta men jag får väl känna mig nöjd med att han iallafall var av samma uppfattning som jag dvs att det är hög tid att göra en grundlig astmautredning

Jag fick göra ett litet PEF test och läkaren bara skakade på huvudet, mitt bästa värde låg på ungefär hälften av normalvärdet för vad en kvinna i min ålder ska ha

I morgon ska jag tillbaka och ta allergiprover, på torsdag väntar ett spirometritest och sen väntar lungröntgen och återbesök för en utvärdering av alla provresultat

Sen var han väl inte helt nöjd med hur mina lungor lät och min höga puls men sänkan som togs påvisade ingen infektion och EKG´t som togs på akuten i fredags såg ju ok ut så i just det fallet intar vi sjukvårdens populäraste tillstånd - avvaktan !

Och i väntan på att provsvaren ska droppa in så valde han att sätta in starkare doser av symbicort och bricanyl men jag ska nog vara beredd medicineringen troligen kommer att behövas ses över ytterligare men att det får vänta tills han har fått en bild av läget

 

 

 

 

Det känns skönt att någon äntligen tog tag i det hela och startade en utredning men i den lilla glädjen finns även en liten smygande irritation över bemötandet för på något sätt förväntar jag mig att det är läkaren som ska göra sitt jobb och inte att jag som patient förväntas veta vilken medicin som ska ordineras eller vilka undersökningar som ska göras

 



 

 

 









Vad är det för mening...

... med en snygg brödburk

 

 

när man - av lathet förmodar jag - i stort sett alltid placerar brödet ovanpå burken

 Om man någon gång lägger ner brödet i brödburken så glömmer man i nästa sekund av det och när man några veckor eller kanske månader senare råkar lyfta på locket till burken möts man av en doft som får en att tänka på kemisk krigsföring men förpackningen talar om att det oigenkännliga och skumma,  ja för att inte säga vidrigt doftande innehållet en gång varit ett gott och ätbart bröd
 

 

 

 

 

 

 

 



En svensk kör...

... alltid fair play

 

 

Dagen innan OS finalen i ishockey handlade det om "skandalen" att Kanadensiska domare skulle döma finalmatchen mellan Sverige och Kanada

Folk knöt knut på sig själva i sin iver att försvara vårt stackars Tre Kronor som förlorat matchen redan på förväg för det visste ju alla att en domare från Kanada självklart skulle döma till Kanadas fördel, att just Kanada som nation går över lik för att vinna i ishockey osv

Att domarna i fråga helt enkelt var de bästa domarna som fanns att tillgå och med all säkerhet dessutom med en stor portion yrkesstolthet i ryggsäcken blundade man helt för eller den lilla detaljen att man  från Sveriges håll varit med och godkänt valet av domare inför slutspelet

Såna petitesser liksom när gemene man ute i stugorna minsann visste hur domare på den här nivån fungerar och lika självklart som att domaren skulle agera partiskt var det ju att Sverige alltid kör med fair play och om man mot all förmodan någon gång skulle få fördel av ett tvivelaktigt domarbeslut så lämnar man direkt in en protest för rätt ska ju vara rätt liksom, eller....

 

 

Nu när matchen ifråga är avgjord så kan vi väl konstatera att domarna gjorde sitt jobb, vilket man knappast kan beskylla Tre Kronor för

Men eftersnacket handlade ju inte så mycket om själva matchen utan om den stackars spelaren som åkt fast i ett dopingtest och därmed påverkade hela laget som inte kunde göra sitt jobb och prestera där ute på isen

En svensk fast i dopingkontroll ?

Hur kan det vara möjligt ?

Nej just det, det är inte möjligt för när en svensk åker fast handlar det alltid om missförstånd, okunskap och för all del även om sabotage och konspiration

För en svensk idrottare är ju alltid oskyldig medans alla andra som åker fast är fuskare, eller...

 

 



 

 

Ibland, men bara ibland blir jag lite trött på folk men samtidigt är dom ju rätt underhållande och det måste vara alldeles underbart att leva i tron att alla andra är fuskare som inte drar sig för någonting medans  vi svenskar minsann är en riktigt rekorderliga typer som minsann aldrig skulle fuska eller sko oss på någon annans bekostnad utan vi kör fair play vad det än gäller och skulle vi någon gång ertappas med fingrarna i syltburken så är det aldrig vårat eget fel utan helt klart någon annans...

 

 

 



Man skulle nästan kunna tro...

... att jag är sjuk

 

 

Jag vet inte riktigt vad som flög i mig efter  fredagens "ambulanstillsjukhusetstart"

Förmodligen berodde det väl på att maken bestämde sig för att stanna hemma hela dagen och hålla ögonen på mig så att jag verkligen tog det lugnt och efter en-två timmar började väl rastlösheten krypa i kroppen på mig så vad göra annat än att ta tag i lite "surdegar"

Jag inledde med ett samtal till VC, nu är jag grymt less på astman eller vad fanken det är som gör att jag inte kan/orkar ta en normal promenad utan att låta som en valross som precis sprungit maraton i 40 graders stekande solvärme

Min husläkare var tyvärr fullbokad de närmaste veckorna, den läkare jag var till sist pga av astman var tyvärr på utbildning men jag erbjöds att träffa en vikarie redan på tisdag så jag nappade den tiden direkt och den här gången är jag laddad och tänker inte ge mig i första taget

Nu vill jag ha klarhet i vad det är som spökar men framför allt vill jag bli hjälpt med skiten

 

 

 

 

Efter samtalet till VC fortsatte det sen av bara farten med två rejäla surdegar och när dom två samtalen var avklarade kunde jag inte annat än att ställa mig frågan

- Varför tog jag inte tag i det rejält på en gång ?

Första samtalet gick till rörmokaren och med tanke på att han ett par timmar senare lämnade oss med ett fullt fungerande avlopp i köket känns det nästan lite skämmigt att tala om hur länge vi haft problem med avloppet i köket men vi kan väl säga såhär att utan att överdriva så  började avloppet  krångla för typ ett och ett halvt år sedan

Då var det inte värre än att det gick att göra små räddande insatser som var halvhjälpliga under ett par dagar men problemet förvärrades ju för varje gång och en bra stund innan jul slog det till slut totalstopp så all disk/vattenhantering sköttes ute i tvättstugan

Och det är rätt lustigt hur man eller rättare sagt fort jag kan vänja mig vid olika situationer och tycka att det är helt ok

Nu när jag diskar, tar ett glas vatten eller vad det nu kan vara så slås jag av hur underbart skönt det är när allt fungerar som det ska och hur himla jobbigt det var att hela tiden behöva gå ut i tvättstugan så fort man skulle ha vatten, slå av pastavattnet eller vad det nu kunde vara

 

 

Det tredje samtalet gick till snubben som ska komma och kolla våran värmepanna, ochså det ett samtal som borde ha ringts för länge sen men det har liksom aldrig blivit av

Nästa vecka är det ju sportlov så då hade han lite svårt att komma loss men måndagen efter sportlovet kommer han och kollar pannan

*tada*

Tänk så smidigt saker och ting går bara man tar sig i kragen och ser till att göra det man ska som i det här fallet var att lyfta luren

 

 

 

 

Det är allt en himla tur att maken min tålmodigt står ut med just den sidan hos mig, det är ingen sida jag är stolt över och jag gör mina små försök att bli bättre men det sitter långt inne

Nåja, nu är dom surdegarna avklarade och vi kan blicka framåt på övriga surdegar som ligger och bara väntar på att bli omhändertagna

En liten surdeg tog vi itu med gemensamt idag

- operation skafferi och kökksåp

Vi gjorde en liten utrensning och ommöblering i skafferiet/köksskåpen som vi pratat om länge så nu har vi rensat ut allt gammal, slängt lite porslin, platmuggar o annat bös som aldrig används och förhoppningsvis har vi kanske hittat en mer fungerande lösning på det hela

 

 

Lättnaden som infinner sig när man tagit itu med något som legat som ett tungt moln över en är oerhört skön och dessutom kan jag så smått börja se fram emot att slippa att diska för hand för maken har ju gång efter annan sagt

 

- Så fort du har ringt rörmokarn så köper jag en ny diskmaskin

 

Rörmokarn är hitringd, han har fixat problemet så nu är det fritt fram för en diskmaskin men i ärlighetens namn så är det inget jag tänker tjata om

Det känns inte riktigt som att det är läge för det med tanke på att det tog mig över ett år att ringa rörmokarn så kan maken gott få all den tid han känner att han vill ha och behöver innan han infriar sitt löfte om en ny diskmaskin

Fram tills dess kan jag njuta av den härlig känslan som uppstår varje gång jag vrider på vattenkranen och ser vattnet snabbt försvinna ner i avloppet

- lyx på hög nivå !

 

 



 

 



Det var visst...

... OS-final i hockey idag

 

Som vanligt så var den här familjen lite motvalls och passade på att åka upp till stallet en sväng

Hela familjen tog en liten promenad tillsammans och även om Linn fick kämpa lite med Prinsessans envishet i början så tog hon kommandot och redde upp det riktigt bra

Ja hon lyckades t.o.m med konststycket att få Prinsessan att trava bort från stallet

- inte helt lätt

 

 

 

 

Ja Linnsan lyckades t.o.m få den pippinätta lilla damen att doppa fötterna i en stor vattenpöl ute på fältet, inte illa med tanke på hur hon fick kämpa med den biten förra året

 

 

Ja, somliga dagar i stallet är helt enkelt trevligare än andra och just idag var en extra trevlig stalldag

 

 



 

 

 

 



Hon har det inte...

... efter mig

 

 

I fredags var lyckan total

- Äntligen kom paketet från "Girl it" en klubb Linn fått lov att gå med i bara för att få välkomstpaketet och sen inga fler paket eftersom det gott och väl räcker med de månatliga leveranserna från hästklubben "Pennygirl"

I det här välkomstpaketet fanns bland annat en hett efterlängtad sminkväska

Det var med ett stort leende och tindrande ögon som Linn öppnade väskan och sen bara satt och beundrade allt som fanns däri

 

 

 

 

Jag kan på rak arm och mycket bestämt säga att jag minns senaste gången jag sminkade mig

- på min bröllopsdag !

Jag har absolut ingenting emot smink, det fanns en tid då jag själv körde hela kitet inte bara till fest utan även till vardags men i takt med åren har behovet eller rättare sagt lusten att sminka mig blivit allt mindre och mindre och jag har en känsla av att jag i dagsläget förmodligen skulle känna mig rätt obekväm med smink

Men hur lycklig Linn än är över sin sminkväska så kommer jag att vara stenhård

- ingen sminkning utanför hemmet dom närmaste åren

Jag kan inte se någon som helst anledning till att skicka iväg en sminkad åttaåring vare sig till skolan eller till kalas

En åttaåring är ett barn och barn behöver inte få intutat i sig att dom måste vara "fina"

Att smink är roligt för små tjejer ( och killar ) har jag full förståelse för och i Linns värld ska det få vara just roligt ett par år till och just därför sätter jag stopp för smink utanför hemmet och leken