... nu kommer
I dag eller rättare sagt nu ikväll var det dags för skolavslutning och mitt lilltroll har inlett sitt allra första sommarlov och det är lite skrämmande vad tiden går fort
Det känns inte som om det inte vore alltför länge sen jag satt där i fåtöljen på neonatalavd, med en drygt ett kilo tung Linn och tittade på det lilla, lilla ansiktet med dom två små mörka ögonen och undrade hur livet tillsammans med henne skulle bli
Just då var det så svårt att föreställa sig hur denna lilla varelse skulle växa och bli stor
Ja när jag tänker efter var det inte alltför länge sen jag gick med barnvagnen med en alldeles nyfödd liten Joakim och tyckte att livet kändes oändligt
I sommar blir min äldsta pavel tjugofyra år
- som sagt, vart har tiden tagit vägen ?
Livet har rullat på,
än har det varit uppförsbacke än har det varit nerför men mestadels har det nog varit en stillsam landsvägsdlunk med små kurvor hit och dit
Någon gång då och då har jag stött på en uppförsbacke som till en början tett sig oöverstiglig men när jag väl tagit mg upp till krönet och blickat tillbaka så har jag insett att även om det stundtals kändes motigt så gick det trots allt att ta sig uppför
- ibland av egen kraft, ibland med hjälp av vänner men oftast en kombination av båda
Den senaste tiden har det känts som om livet varit en rena motorvägen men jag letar febrilt efter en avtagsväg så att jag kan slå ner på farten lite och njuta av livet här och nu
För hur mycke man än önskar så går det inte att vrida tiden tillbaka, dagarna som har passerat är historia och kan inte upplevas igen så det enda man kan göra är att njuta så mycket det bara går och att försöka vara så närvarande man bara kan så att man slipper sitta och undra om det var livet som passerade förbi i hundra tjugo och bittert ångra allt man inte hann med att uppleva och njuta av
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar