Att få mogna...

... i sin egen takt

Det är ingen hemlighet att det är jag som sköter "grovjobbet" med Prinsessan till 99%

Jag ryktar, släpar sadel, träns, ryktprylar, mockar, sopar osv i all oändlighet

Linn, hon rider, myser & kelar med Sessan och gör helt enkelt det hon känner för när det gäller tex. rykt, hovkratsning och mockning

Jag vet att det finns en och annan som tycker att jag borde ställa lite mer krav på Linn,

att "tvinga" henne ta ett större ansvar och hjälpa till men jag har bestämt mig för en väg och på den stigen tänker jag fortsätta att vandra

Beslutet att vi skulle skaffa Prinsessan var mitt, självklart ville Linn ha en egen häst

- vilken hästtokig ridtjej vill inte det liksom ?

Men, här har vi ett stort men

- Linn är sex år !

Och enligt min syn på saken går det inte att ställa orimliga krav och villkora ansvaret för ett djur med ett barn i den åldern så att huvudansvaret ligger på mig är helt självklart

Men visst, jag skulle kunna tjata mig blå om att Linn borde rykta lite mer, att hon borde hjälpa till att släpa prylarna fram och tillbaka men det skulle bara innebära att stunderna i stallet skulle bli rena tjat & gnällstunderna och inte alls den mysiga tiden trillsammans som vi ( oftast ) har i stallet

Linn har nu ridit i sex terminer, varit på två ridläger och haft Prinsessan i drygt ett år och åtta månader och blivit "uppassad" av sina föräldrar som lite skämtsamt brukar kalla sig för Linns stalldrängar

I dag när vi var i stallet tillsammans var det en "ny" liten Linn jag hade med mig

En lång -  ja för att vara Linn - stund stod hon och borstade Prinsessan och då inte bara svansen och manen som brukar vara Linns "grej" utan hela kroppen

Efter ryktningen provade hon ochså på att kratsa hovarna vilket inte är en helt enkel historia när man är såpass liten som Linn är

När det var gjort lämnade hon Prinsessan och mig åt vårt öde och försvann och efter en stund kunde jag höra hur hon småpratade för sig själv och smånynnade

När jag tittade ut från boxen där Prinsessan och jag höll till så var Linn i full färd med att mocka efter ridskolehästarna

När jag fixat färdgit med Prinsessan, tagit ner henne till hagen igen och frågade Linn om vi skulle åka hem fick jag till svar

- Du kan vänta på mig i bilen... jag har lite kvar att göra...

Vad svarar man på det ?

Efter att ha försökt övertala den lilla damen om att vi borde åka hem blev det att jag gav upp, lydde hennes order och gick ut till bilen

 Där blev jag sittandes sådär en kvart - tjugo minuter innan Linn äntligen dök upp och berättade att nu var hon färdig men att det hade tagit lite tid eftersom hon hade sopat i stallgången samt hängt upp en ridhjälm som någon slarvig slängt mitt i stallgången

Nu vet jag ju inte hur noga det blev mockat och sopat eller om det ens märks att den lilla damen slet som en liten gnu

Men en sak vet jag och det är att den glädje och iver Linn uppvisade både under tiden som hon höll på och även efteråt när hon med en otrolig stolthet i rösten pratade om vad hon hade gjort hade varit svår att uppnå genom att ha framkallat det hela via tvång och tjat

Dagens insats kan mycke väl ha varit en engångsförteelse, jag vet inte när hennes arbetsiver sätter in nästa gång men en sak vet jag och det är att när man får mogna och ta det i sin egen lilla takt utan en massa tvång och tjat så brukar slutresultatet bli riktigt bra