Där gick...

 

 

 

... luften ur mig totalt

 

 

I dag fick jag en rejäl käftsmäll eller hur man nu ska uttrycka det

Det kändes iallafall som om mattan helt drogs undan mina fötter och jag tappade andan

Ja som om luften, energi, lusten

- ja allt bara försvann sådär *poff*

 

Nej , jag har aldrig förväntat mig vågen, cred eller stående ovationer för mina insatser men efter att under två dagar samlat ihop sådär en elva-  tolv övertidstimmar ,  ett arbetspass på tio timmar utan rast bara för att  sen nätt  och jämt hinna hem och kasta i mig lite middag innan det var dags att jobba hemifrån ytterligare två timmar - en fredagskväll

Sen ägna tre timmar av lördagskvällen åt planering och även en timme av söndagen för att åka in till jobbet med denna planering och där mötas av en liten käftsmäll kändes väl sådär kan jag säga

 

Som sagt, jag förväntar mig inte ngn tacksamhet, jag är dum nog att göra mitt jobb och dessutom låta det gå ut över min lediga tid som jag bra mycke hellre skulle tillbringa tillsammans med min familj istället för att låta jobbet uppta allt mer tid av den

Det enda jag förväntar mig är att folk tar ett eget ansvar, att man inte förväntar sig en krattad gång att gå på utan att det jobb man har innebär att man ibland får kratta gången på egen hand

Men det är lätt att sparka på den som står närmast istället för att angripa den som har huvudansvaret

 

 

Snart ett år i mer eller mindre motvind börjar ta ut sin rätt och sätta sina spår

Jag trivs med mitt jobb, trivs med de nya utmaningar jag har ställts inför men jag kommer nog aldrig förlika mig vid tanken på att det ska vara okey att sparka på den som står närmast och hur mycke jag än försöker kommer jag nog aldrig att förstå mig på hur en del människor tänker och agerar

Jag kommer heller aldrig att förstå hur  man kan kräva att en del ska vara felfria medans det är ok för andra att göra små fel och misstag

Vi är alla människor som förhoppningsvis gör vårt bästa men ibland räcker vi av olika anledningar inte till, kanske beroende på förutsättningar vi själva är oskyldiga till och inte på npgot sätt kan påverka och  att i ett sånt läge mötas av en käftsmäll är banne mig inte något som känns bra i hjärtat

Just nu känns det som om jag helst av allt bara skulle vilja kyrpa ner under en filt och försvinna in i sömnens värld under ett par veckors tid

Orken, lusten att ladda inför ett nyårsfirande fullkomligt kom av sig...



Familjen har...

... utökats

 

 

Dan före dopparedan utökades Fam. Ahlgren med två små herrar vid namn Bubblan & Prinzen

Bubblan är en herre som i januari blir ett år och Prinzen är en liten kille på ganska precis fem veckor

Att det är Farbror Bubblan som är tryggheten i Prinzens värld råder ingen tvivel om

- där Bubblan är där är Prinzen, gärna tryggt bakom Farbror Bubblas rygg eller varför inte under ?

 

 

Även om det kliar i gos & mysfamnen på oss så har vi tagit det lungt med våra nya små herrar och bekantat oss lite på avstånd

Vi sitter ofta vid buren och småpratar med dom, lockar med både morot och gurka för att fånga deras nyfikenhet och muta in oss i deras hjärtan

Prinzen håller sig fortfarande i tryggt förvar bakom Bubblan men Bubblan visar ett påtagligt intresse för oss men framför allt ett otroligt lugn

Han har ingenting emot att bli omklappad och är även den som vi tagit upp och haft i famnen små korta stunder

Med Prinzen har vi bestämt oss för att ta det lite lugnare med och låta honom få "landa" i sitt nya hem först  så  vi nöjer oss med att klappa honom lite lätt inne i buren än så länge och nu idag har han redan varit ute på små äventyr och utforskat världen inne i Buren utan Farbror Bubblans omedelbara närhet så kanske början han känna att det är rätt ok att bo här i Frihamra tillsammans med oss

 

 

 

 

 

 

 

 





Du vet att du ska...

... jobba julaftons morgon

 

 

när du efter att ha kört om en traktor som är ute  på plogningsuppdrag inte möter en endaste bil till under  resten av färden

När du sen kommer fram till parkeringen är den lika tyst och tom som en badstand en grå novemberdag

Kort sagt det är inte många andra själar ut en julaftonsmorgon vid kvart i sjutiden

Och kanske är det just i stunder som dessa man känner extra starkt att man har en uppgift att fylla,

att ens arbete är betydelsefullt och inte något man kan lägga ner bara för att det råkar vara helgdag

Får man sen under dagen synliga bevis på att ens närvaro betyder något för en annan människa så känns det längre inte lika tufft att behöva lämna familjen under några timmar på julaftons förmiddag

 

 





Det passar mig inte...

... att gå runt och vara arg

 

 

I tisdags fick jag veta  något som gjorde mig arg eller rent ut sagt heligt förbannad samt även en aning besviken

Kanske en del skulle kalla det missunsamhet eller avundsjuka men jag väljer hellre att se det som att det för min del  rätt o slätt handlade om en känsla av orättvisa

Ilskan blandades även med den bistra insikten att det här årets stora lärdom kommer att vara att man inte har något för att man är snäll, snarare tvärtom

- snällhet är något som oftast utnyttjas till max

 

I vanliga fall brukar jag bli arg och sen går ilskan över lika snabbt som den kom men den här gången låg den liksom kvar och gnagde och gnagde hela tiden

Inte blev det bättre av att jag under gårdagen aldrig fick tillfälle att lufta min ilska med den berörda utan känslan fick ligga kvar där och puttra och liksom poppa upp till ytan lite då och då

Och med facit i handen kanske det var bra att ilskan fick ligga och gro till sig lite och att jag fick tänka igenom det hela, vrida o vända det lite så att jag istället för ilsket/besviket häva ur mig en massa ogenomtänkta argument kunde jag  idag när tillfället uppenbarades sig framföra mina synpunkter på ett genomtänkt sätt där mottagaren lyssnade till vad jag sa och dessutom tyckte att vi skulle ta en vidare diskussion om det hela och att hon faktiskt var inne på samma spår som jag

 

 

Det var väldigt länge sen jag var så här arg och ännu längre sen jag var arg så länge men nu när allt stillat sig och jag har återgått till mitt normala fromma jag så kan jag konstatera att det inte passar mig att vara arg

Jag kan inte förstå hur folk orkar gå runt och vara sura/arg dag efter dag, det suger ju så otroligt mycke energi och allt blir ju bara jobbigt

 

Nyårslöften har aldrig varit något för mig men inför framtiden ska jag ta med mig i bagaget att det är ok att bli arg men det är en stor fördel om man kan sansa sig, tänka efter lite, tänka  igenom vad man vill ha sagt och varför man vill ha det sagt innan man konfronterar vederbörande

Sen har vi det här med snällheten, att låta sig bli utnyttjad för det är just det det hanldar om

Folk kan utnyttja ens snällhet just för att man tillåter dom att göra det och den gåtan är lite knivigare att lösa, jag är snäll eller rättare sagt så snäll att jag ibland blir dum och lätt hamnar i just det läget att folk runt omkring kan dra nytta av det utan att själva kanske reflektera över att dom gör det

Hur förhindrar man det ?

Hur lär man sig dra i nödbromsen ?

Hur lär man sig att ställa motkrav ?

Det blir något att fundera över i framtiden men just nu ska jag bara njuta av att det snart är jul och att även om det ser mörkt ut från början så brukar det lösa sig till slut

 



Att baka lussebullar...

... kändes som en bra ide

 

 

Dvs ända fram tills degen precis jäst färdigt och var redo att bakas ut då det blev strömavbrott

Nåväl optimist som jag är så var jag säker på att strömmen skulle komma tillbaka hyfsat snabbt så jag ställde mig och började baka ut degen

 

 

 

 

Jag bakade snurror med mandelmassa, lussekatter och en krans och tänke hela tiden att  strömmen hinner nog återvända under tiden som bullarna jäser en andra gång

Ack vad jag bedrog mig

Minutrarna gick, blev till kvartar, timmar och bullarna jäste och jäste

 

 

Efter drygt tre  och en halv timme kom strömmen tillbaka

Då hade mina bullar förvandlats till enorma fluffiga skapelser och jag var mer än övertygad om att detta bak skulle sorteras in under katergorin misslyckade bakningar

Men turligt nog bestämde jag mig för att ge det hela en chans och iallafall grädda bullarna och sen provsmaka och en himla tur var väl det

 

 

 

 

Redan vid första tuggan kunde jag konstatera att bullarna var otroligt porösa och att dom inte smakade jäst som jag befarat utan precis som dom ska smaka

Ja ta mig sjutton om det inte är det absolut godaste lussebullarna jag någonsin har bakat

Att sen kransen jäste lite för mycke och förlorade sin från början rätt snygga form och att lussekatterna och snurrorna var enorma får jag liksom ha överseende med

Slutsatsen jag drar av det hela är att när man bakar finns det två viktiga ingredienser för att slutresultatet ska bli bra

 

- gott om tid och massor av kärlek



 



Vad har...

... snö & curling gemensamt

 

Typ en sjuk Linnsan

Sitt först anfall av falskkrupp fick Linn när hon var 5 månader gammal

Den gången var Paul iväg på nå´t Curling VM någonstans i världen och befann sig långt hemifrån

Den här gången befinner Paul sig i Sumpan och har full upp med att kommentera curligen och som ett brev på posten så levererades vi en sjuk Linnsan

I morse vaknade hon strax före sju och efter att ha frossat, hostat och småsovit lite till och från så vaknade hon med ett

 

- Mamma det känns som min kropp brinner

 

En liten tempcheck senare kunde jag konstatera att hon nog kände alldeles rätt eftersom termometern visade 40.2

Så min enkla slutsats är att snö, curling & Linn inte är någon bra kombination

 

 

 

 

 

I snöoväder...

... är vi alla människor

 

 

För lite mindre än en vecka sen raljerade Norrlänningarna om 08:ornas oförmåga att hantera snö, oväder & bilkörning

Efter att nu ikväll ha läst Aftonbladet här  på nätet och sett att det i snöovädret som drar fram varit en svår bussolycka utanför Piteå som krävde ett dödoffer samt en allvarlig seriekrock utanför Hudiksvall med en död och fyra allvarligt skadade skulle jag som boende i strax utanför 08land kunna vara nog så raljerande och ironisk  och undra hur det står till med den påstådda skickligheten men istället väljer jag att helt enkelt konstatera att när moder jords naturkrafter slår till är vi alla väldigt små och olyckan & kaoset är närmare än vi tror

 

 

 

 

 



Det är viktigt...

... att ha något att jämföra med

 

 

I förra veckan beklagade jag mig inför min syster, så här ett par dagar efteråt minns jag inte ens vad det var som kändes så jobbigt just då men som vanligt var det skönt att ha någon som lyssnade

Under samtalets gång berättade min syster om en gemensam bekant till oss och genast kändes mina bekymmer inte längre så extremt tunga att bära och min syster avslutade samtalet med

 

- Det är viktigt att ha något att jämföra med

 

 

Jag förringar absolut inga problem och givevis får man känna sig trött, ledsen, uppgiven eller vad det nu kan vara för   - i andras ögon - minsta  lilla småsak

Livet är ingen dans på rosor som man svävar igenom lätt på tå,

tvärt om livet innehåller en och annan vass sten som man trampar på som orsakar någon form av skada inom oss

Men just i dom där lägena när man trampad på något vasst eller grävt ner foten för djup i en dypöl så är det rätt skönt att ha något att jämföra med

Inte för att förringa sina egna problem utan snarare för att se problemen ur en annan vinkel

 

 

I dag hade jag ett sånt ögonblick

Jag kände mig rätt trött,stressad o uppgiven inför det faktum att Linn verkade vara på väg rätt ner i sjukträsket med rekordfart

Varför just den här veckan liksom ?

Vi har supertufft på jobbet med många sjuka, jobb som inte går ut, uppgifter som inteblir utförda och allt annat som släpar efter och just den här veckan då Paul är fullt sysselsatt med att kommentera Curling EM i tid och otid och inte ens hittar hem alla dagar utan sover kvar i stan och absolut inte kan vabba utan ansvaret faller på mig

Varför liksom ?

Men som sagt, det är viktigt att ha något att jämföra med och det fick jag idag

Jag ett relativt kort samtal med en person och efter det samtalet kändes Linns förkylning och feber som en piss i universum rent ut sagt

En förkylning är rätt snabbt övergående och i morrn är det onsdag, halva Curling EM har avverkats och vi kan börja räkna ner till "familjetid"

Kort sagt, mina bekymmer som förvisso känns  rätt tunga just nu är ju ändock av rätt snabbt övergående natur och även om Paul just den här veckan inte är fysiskt närvarande så mycke så finns han ju där som backup och stöd

 

 

Jag menar absolut inte att man alltid klämkäckt ska utbrista

 

- Det finns alltid dom som har det värre

 

Jag menar inte heller att man inte ska tillåta sig att må dåligt, att tycka att livet är lite jobbigt däremot så kan det ibland vara rätt skönt att få perspektiv på sin egen tillvaro

Att lyfta blicken utanför sitt eget jag och på något vis känna en viss lättnad över att man inte är ensam om att gå på den knögliga stigen som kallas livet

Det finns ingen generell måttstock på vem som har det värst eller vem det är mest synd om just för stunden och varför skulle vi överhuvudtaget mäta den känslan ?

Men jag tror ändå att det är viktigt att ha något att jämföra med om inte annat så för att inte fastna och bli ståendes med en hopplös känsla om att allt bara är nattsvart och jobbigt



 



Fin start...

 

... på veckan

 

 

Eller kanske inte, Linn underhöll oss i natt med sin härliga skrällhosta,  plus att hon flertalet gånger under söndagen upprepade att hon inte mådde bra så jag blev ju inte särskilt förvånad när jag väckte henne i morse och möttes av en hes o skrovlig Linn som inte alls ville vakna och vara med på noterna

Det funkade inte ens att locka med paketkalendern

- hon ville fortsätta att sova

Eftersom CurlingEM dragit igång och Paul har x antal sändningar på div olika tider på dygnet så har  jag vetat länge att den här veckan är det jag som vabbar och tar huvudansvaret härhemma

Vad göra ?

Det självklara valet hade ju givetvis varit att helt enkelt stanna hemma och gilla läget men mitt samvete och ( hör o häpna ) arbetsmoral fick det att knyta sig i magen eftersom jag vet hur nedrans tight och eländigt det är på jobbet just nu

Så vad göra ?

Tja, kvart över sex slängde jag iväg ett sms till N för att kolla om hon var vaken vilket hon givetvis var och efter en snabb överläggning så bestämde vi att jag skulle peta i Linn lite frukost och sen komma in och jobba ett par timmar för att underlätta iallafall lite

 

 

 

 

Linn fick packa en liten väska med lite prylar, jag fixade snabbt till en frukost, stoppade ner lite frukt i en påse och sen gav vi oss iväg till jobbet

En kvart senare än vanligt gled jag in på jobbet och när morgonplaneringen var över och alla traskat iväg ut till kunderna började jag glatt jobba med kvällsplaneringen medans Linn som numera känner sig rätt hemma på mitt jobb roades sig med att leka lite med den medhavda Barbiedockan, ligga på sängen i vilorummet, sträcka ut sig på soffan i matsalen varvat med lite dataspelande

Det var ju tänkt att vi bara skulle in till jobbet ett par timmar men hipphapp hade klockan ramlat iväg mot tvåsnåret och det var verkligen hög tid att leta oss hemåt

 

 

Innan vi åkte hem var vi ju tvugna att förse oss med lite lunch på Rimbobiten och sen snabbt in på Björks Lek & Hobby för att köpa en "muta" "lön" eller vad man nu ska kalla det

Jag förundras över Linns tålamod och att hon är så otroligt följsam, snäll och lätt att ha att göra med

Jag menar, sjuk trött och som grädde på moset tillbringa  drygt sex timmar på mammas jobb utan minsta lilla gnäll

Klart som sjutton att hon var värd TopModel pennorna som hon suktat så länge efter

Väl hemma var det soffan och filmtittande som gällde för hela slanten

Just nu ligger pluttan och snörvlar o hostar och jag känner bara

- varför just den här veckan ?

Nu håller jag alla tummar och tår för att hon som genom ett under ska vakna pigg och utvilad i morgon och redo att kasta sig iväg till fritids och skolan så att jag utan alltför risigt samvete kan åka till jobbet och ( förhoppningsvis) göra lite nytta

 



Dagens snackis...

... pepparkaksgubbar eller inte ?

 

 

Dagens snackis på FB är

 

http://na.se/nyheter/laxa/1.1910199--min-son-sager-att-de-ljuger-

 

 

Först blir folk upprörda över att man förbjudit pepparkaksgubbar, Pepparkaksvisan & även över att det inte ska serveras pepparkakor till fikat

Sen blir folk upprörda över att skolan gör en pudel och då är inte det heller bra

 

Ja, vad ska man säga ?

Vet vi vad som är rätt och fel i den här storyn ?

Har folk helt slutat att tänka själva och litar blint på allt som skrivs i media ?

Har man missat den lilla detaljen att journalister har en förmåga att vinkla ett reportage för att få precis den reaktion dom vill hos folk ?

Har vi verkligen inte lärt oss något ?

Är vi så förblindade av tanken på att våra "traditioner" är hotade så att vi ser spöken överallt ?

Nu när skolavslutningarnas vara eller icke vara i kyrkan, förfasan över att inte få sjunga nationalsången på avslutningen mm har dragits så många varv att folk kanske rent av börja ledsna på just den vinklingen och diskussion så måste man söka nya vägar att vädra sin rädsla för alla "ny svenskar" och då dök detta Luciatåg upp som ett brev på posten

 

 

Jag har ingen aning om vad som är sant inte sant i just den här storyn men tänk om,

ja tänk om det hela är ett missförstånd från första början

Tänk om det är så att barnen tillsammans med lärarna bestämt att "Pepparkaksvisan" inte ska ingå i sångerna som ska framföras

Tänk om det är så att det finns allergiska barn och att man av hänsyn till dessa väljer att inte servera pepparkakor till fikat

Jag menar, skolorna i vår kommun har slutat servera Flygande Jakob av hänsyn till nötallergikerna så varför skulle det vara en omöjlighet att man väljer att avstå från att servera  pepparkakor ?

Tänk om det är just de två skälen som är ursprunget till det hela och inte för att det skulle verka "stötande" för någon att man sjunger pepparkaksvisan och knaprar pepparkakor

Ja tänk om det faktiskt är så enkelt och att det någonstans längs den här vägen uppstod ett missförstånd ?

 

 

 

Men det är klart

Hade journalisten valt att vinkla det hela på ett annats sätt så hade det ju storyn inte fått samma genomslagskraft och ännu en kil mellan "dom" och "oss" hade ju inte blivit ditslagen

Kanske är det dags för folk att vakna upp lite

Dags att inse att våra traditioner inte är hotade

Det kanske är dags att våga öppna ögonen och lära oss något nytt

Med kunskap slipper man vara så rädd för allt och därmed slipper man även känna sig hotad

 







I dag har jag...

...lärt mig ett nytt ord

 

Linn och jag satt i soffan och kollade reprisen på Solsidan och helt plötsligt säger Linn

 

- Å han har en rumphaka

 

- Va ? Vad är det ?

 

. Titta Fredde har en rumphaka

 

- Rumphaka ? Vad är det ?

 

- Åååå... *djup suck* ... när man har ett streck i hakan... kolla Fredde har det

 

Tja, när man tänker efter så är ju rumphaka ett rätt beskrivande ord på just en sån haka och lite skönt kändes det när Linn efter att ha noggrannt granskat min haka konstaterade

 

- Mamma du har ingen rumphaka och inte jag heller

 

 



Det är något visst...

... med Lucia

 

I ett par veckor har Linn sjungit Luciasånger så det står härliga till härhemma

De senaste dagarna har sjungandet även utökats med full mundering dvs både lusselinne, glitter, Luciakrona - you name it

Och nu ikväll var det så äntligen dags för  Barnkörens lussefirande i församlingshemmet ett litet genrep inför söndagens Luciatåg i kyrkan

Vi föräldrar var inbjudna att komma och lyssna och bjöds sen på fika efteråt

 

 

 

Det hela inleddes med en timmes övning och eftersom vädret/väglaget är som det är just nu valde vi att stanna kvar och lyssna/titta på när dom övade istället för att flänga hem en liten stund

Under tiden som kören övade gled mina tankar tillbaka till tiden då jag själv "lussade" och då framför allt Luciatågen inför personalen på Domus i Jakobsberg

Det hörde liksom till Luciafirandet att vara med på det och även om det innebar att jag nästan fick gå upp mitt i natten för att kunna ta mig från Kungsängen till Jakan och vara på plats vid Domus någon gång vid sex-halvsjusnåret

Jag minns hur trött jag var, hur mörkt det var, hur nervöst och pirrigt det var de år man skulle läsa en liten vers  men framför allt hur roligt det var och hur otroligt pinsamt det kunde vara de gånger ens tomtebloss inte tändes när vi sjöng "Nu tändas tusen juleljus"

När man befinner sig i tonåren kan det vara nog så pinsamt att stå där med ett tomtebloss som absolut inte vill tändas eller för all del tänds lite efter alla andras och man står där med blosset som sprider stjärnor runt omkring sig långt efter att alla andras bloss slocknat

Efter Luciatåget bjöds vi alltid på fika, julmust, lussebulle & pepparkaka och när det hela var över fick alla som deltagit en chokladask

Lyx på hög nivå, speciellt det år då vi fick varsin stor Lyx Present ask

Jag kan fortfarande minnas känslan över att få en alldeles egen chokladask att bestämma över

Att kunna välja och vraka fritt bland pralinerna utan att någon annan hunnit före och snott åt sig någon av ens favoriter

 

 

På hemmaplan brukade jag, min kompis Martin och mina småsyskon Leif o Malle knata runt hos grannarna och "lussa"

Vi bjöd på skönsång, eller ja vi bjöd på sång iallafall och jag vill minnas att det var mycke uppskattat bland de äldre grannarna och även rätt lönsamt då vi fick både fika, pengar, frukt o godis som "tack"

Men men, det är länge sen nu

Nu är det vårt lilltroll som får stå för lussandet och nu när genrepet nu är över så har nog den värsta spänningen släppt och förhoppningsvis blir söndagens lussande i kyrkan inte riktigt lika nervkittlande som nu ikväll

Dock är Linn lite orolig över det där med att Lucia har levande ljus i håret

Levande ljus är lite läskigt och faktiskt så har Linn hört talas om en tjej som svimmade i kyrkan när hon var Lucia

Vi får hålla tummarna för att Lucia klarar sig från att svimma på söndag och som en liten note to my self - det behövs köpas nytt glitter till Linn

Det hon hade idag blev lite slitet av små nervösa händer som hela tiden drog och rörde vid det