Det passar mig inte...

... att gå runt och vara arg

 

 

I tisdags fick jag veta  något som gjorde mig arg eller rent ut sagt heligt förbannad samt även en aning besviken

Kanske en del skulle kalla det missunsamhet eller avundsjuka men jag väljer hellre att se det som att det för min del  rätt o slätt handlade om en känsla av orättvisa

Ilskan blandades även med den bistra insikten att det här årets stora lärdom kommer att vara att man inte har något för att man är snäll, snarare tvärtom

- snällhet är något som oftast utnyttjas till max

 

I vanliga fall brukar jag bli arg och sen går ilskan över lika snabbt som den kom men den här gången låg den liksom kvar och gnagde och gnagde hela tiden

Inte blev det bättre av att jag under gårdagen aldrig fick tillfälle att lufta min ilska med den berörda utan känslan fick ligga kvar där och puttra och liksom poppa upp till ytan lite då och då

Och med facit i handen kanske det var bra att ilskan fick ligga och gro till sig lite och att jag fick tänka igenom det hela, vrida o vända det lite så att jag istället för ilsket/besviket häva ur mig en massa ogenomtänkta argument kunde jag  idag när tillfället uppenbarades sig framföra mina synpunkter på ett genomtänkt sätt där mottagaren lyssnade till vad jag sa och dessutom tyckte att vi skulle ta en vidare diskussion om det hela och att hon faktiskt var inne på samma spår som jag

 

 

Det var väldigt länge sen jag var så här arg och ännu längre sen jag var arg så länge men nu när allt stillat sig och jag har återgått till mitt normala fromma jag så kan jag konstatera att det inte passar mig att vara arg

Jag kan inte förstå hur folk orkar gå runt och vara sura/arg dag efter dag, det suger ju så otroligt mycke energi och allt blir ju bara jobbigt

 

Nyårslöften har aldrig varit något för mig men inför framtiden ska jag ta med mig i bagaget att det är ok att bli arg men det är en stor fördel om man kan sansa sig, tänka efter lite, tänka  igenom vad man vill ha sagt och varför man vill ha det sagt innan man konfronterar vederbörande

Sen har vi det här med snällheten, att låta sig bli utnyttjad för det är just det det hanldar om

Folk kan utnyttja ens snällhet just för att man tillåter dom att göra det och den gåtan är lite knivigare att lösa, jag är snäll eller rättare sagt så snäll att jag ibland blir dum och lätt hamnar i just det läget att folk runt omkring kan dra nytta av det utan att själva kanske reflektera över att dom gör det

Hur förhindrar man det ?

Hur lär man sig dra i nödbromsen ?

Hur lär man sig att ställa motkrav ?

Det blir något att fundera över i framtiden men just nu ska jag bara njuta av att det snart är jul och att även om det ser mörkt ut från början så brukar det lösa sig till slut