Det är viktigt...

... att ha något att jämföra med

 

 

I förra veckan beklagade jag mig inför min syster, så här ett par dagar efteråt minns jag inte ens vad det var som kändes så jobbigt just då men som vanligt var det skönt att ha någon som lyssnade

Under samtalets gång berättade min syster om en gemensam bekant till oss och genast kändes mina bekymmer inte längre så extremt tunga att bära och min syster avslutade samtalet med

 

- Det är viktigt att ha något att jämföra med

 

 

Jag förringar absolut inga problem och givevis får man känna sig trött, ledsen, uppgiven eller vad det nu kan vara för   - i andras ögon - minsta  lilla småsak

Livet är ingen dans på rosor som man svävar igenom lätt på tå,

tvärt om livet innehåller en och annan vass sten som man trampar på som orsakar någon form av skada inom oss

Men just i dom där lägena när man trampad på något vasst eller grävt ner foten för djup i en dypöl så är det rätt skönt att ha något att jämföra med

Inte för att förringa sina egna problem utan snarare för att se problemen ur en annan vinkel

 

 

I dag hade jag ett sånt ögonblick

Jag kände mig rätt trött,stressad o uppgiven inför det faktum att Linn verkade vara på väg rätt ner i sjukträsket med rekordfart

Varför just den här veckan liksom ?

Vi har supertufft på jobbet med många sjuka, jobb som inte går ut, uppgifter som inteblir utförda och allt annat som släpar efter och just den här veckan då Paul är fullt sysselsatt med att kommentera Curling EM i tid och otid och inte ens hittar hem alla dagar utan sover kvar i stan och absolut inte kan vabba utan ansvaret faller på mig

Varför liksom ?

Men som sagt, det är viktigt att ha något att jämföra med och det fick jag idag

Jag ett relativt kort samtal med en person och efter det samtalet kändes Linns förkylning och feber som en piss i universum rent ut sagt

En förkylning är rätt snabbt övergående och i morrn är det onsdag, halva Curling EM har avverkats och vi kan börja räkna ner till "familjetid"

Kort sagt, mina bekymmer som förvisso känns  rätt tunga just nu är ju ändock av rätt snabbt övergående natur och även om Paul just den här veckan inte är fysiskt närvarande så mycke så finns han ju där som backup och stöd

 

 

Jag menar absolut inte att man alltid klämkäckt ska utbrista

 

- Det finns alltid dom som har det värre

 

Jag menar inte heller att man inte ska tillåta sig att må dåligt, att tycka att livet är lite jobbigt däremot så kan det ibland vara rätt skönt att få perspektiv på sin egen tillvaro

Att lyfta blicken utanför sitt eget jag och på något vis känna en viss lättnad över att man inte är ensam om att gå på den knögliga stigen som kallas livet

Det finns ingen generell måttstock på vem som har det värst eller vem det är mest synd om just för stunden och varför skulle vi överhuvudtaget mäta den känslan ?

Men jag tror ändå att det är viktigt att ha något att jämföra med om inte annat så för att inte fastna och bli ståendes med en hopplös känsla om att allt bara är nattsvart och jobbigt