Efter regn...

... kommer sol

 

 

Vid elvatiden i förmiddags tyckte Linn att det var dags för oss att starta dagen med lite frukost och sen iväg till stallet

Med tanke på min kropp tycktes ha intaget ett zombie liknande tillstånd och att vädret utomhus mer påminde om en dag i oktober än en dag i juni så hade jag mer än gärna skippat det där med stallet och krupit ännu längre ner under täcket

Men Linn var obeveklig - efter sex dagars ridvila kliade det rejält i skänklarna och hästhjärtat så det var bara att  *Le och vinka* för min del

Väl uppe i stallet hade det lätta duggregnet övergått till spöregn men mina små protester och förslag om att skippa ridningen, bara pyssla med hästarna eller ev bara rida en av dom röstades ner av Linn som mycket bestämt talade om att hon skulle rida både Monia och Prinsessan punkt slut

 

 

 

När vi kom ut på stallbacken med Monia kunde vi konstatera att det hade slutat att regna och att solen faktiskt letat sig fram så med andra ord fanns det hopp om en rätt trevlig ridtur för Linns del och promenad för min del

När det sen visade sig att Monia var både på ett strålande humör, pigg och dessutom grymt samarbetsvillig så kunde vi ju inte annat än att bli på gott humör både Linn och jag

När vi kom tillbaka till stallet konstaterade Linn att dagens ridtur med Monia ar den bästa någonsin

 

 

 

Sen var det dags för Prinsessan och om Monia valde att använda sin överskottsenergi på allra bästa sätt och jobba tillsammans med Linn så bestämde sig Prinsessan för en helt annan strategi

Prinsessan var inte ett dugg samarbetsvillig och hade inte minsta lilla lust att göra som Linn ville utan tramsade mest runt på tårna och gjorde allt för att försöka smita undan

Men Linn kämpade envist på och mot slutet av ridpasset tycktes Prinsessan till slut inse att hennes envishet än en gång besegrades av Linn





 

Efter ridturen passade vi på att mysa lite i solen tillsammans med Prinsessan och vips var all överskottsenergi puts väck och helt plötsligt förvandlades Prinsessan till en mysponny som mer än gärna samarbetade med Linn och lät Linn både gosa och göra balansövningar på hennes rygg och jag har en svag aning om att det gröna gräset kan ha spelat en stor del i det hela...

 

 

 

 

 

Så summa summarum trots den här mammans lätta ovilja att åka till stallet så blev det en himla mysig stund till slut och en liten påminnelse om att även om det ser lite mörkt ut så brukar det ljusna efter vägen...