Målet...

... är nått

 

 

I går var det dags för Nationaldags hoppning på ridskolan

Linns tanke var att göra en clear round med Prinsessan men när startlistorna kom ut såg vi att hon var uppsatt i tävlingsklassen och först fick Linn lite panik men sen sa hon att det spelade ju liksom ingen roll, den där clera round rosetten som man skulle få om man klarade banan felfritt kunde hon både ha och mista och det viktiga var ju inte rosetten utan målet

- att ta sig runt banan

 

 

 

 

Linn som skulle starta med både Prinsessan och Monia i samma klass valde att koncentrera sig på att rida fram Monia medans jag fick äran att gå runt med Prinsessan och värma upp henne

Prinsessan som verkligen är en "av & på" dam visade rätt tydligt att hon inte var på tävlingshumör utan hon hade återigen fyllt hovarna med studslera och gjorde flertalet försök att smita ut i skogen eller på ängen för att äta lite gräs och vareftersom minutrarna gick började jag alltmer fundera på om inte det bästa vore att bara strunta i allt och släppa ut henne i hagen igen men jag sa givetvis ingenting till Linn om det utan höll god min och valde dessutom att hålla en väldigt låg profil och inte komma med några goda råd och förmaningar eller några större peppningar eftersom Linn ibland har en tendens att bli lite för taggad för uppgiften och därmed helt tappa fokus

 

 

När det började närma sig startdags satt Linn upp på Prinsessan och Prinsessan försökte sig på lite bus och tricks för att kolla läget men Linn var ovanligt lugn och brydde sig inte så mycket

När Prinsessan i väntan på sin tur höll på att forcera staketet för att i ett sista försök ta sig ut från banan hann jag tänka ett uppgivet "Jaha, det var de det. Stackars Linn...."

I ett sista försök att visa vem som bestämde tvärstannade Prinsessan framför det första framhoppningshindret men det bet inte det minsta på Linn som visade att envisast vinner och Prinsessan hade bara att snällt ta ett kliv över hindret och sen...

 

 

 

... ja sen gick starten och Linn och Prinsessan klarade av grundomgången alldeles galant och även i omhoppningen 0:ade dom och att sen tiden inte räckte till till en placering hade absolut ingen större betydelse

Vinsten var liksom redan deras, tillsammans hade Linn och Prinsessan nått sitt mål

- att ta sig runt en banan helt på egen hand

Och som dom tog sig runt banan, hur följsamt och fint som helst och det leendet som spred sig över hela Linns ansikte när hon och Prinsessan tog mark efter sista hindret är nog ett av Linns största leenden någonsin

 

Som en liten extra krydda på dagen lyckades Linn sen knipa hem en 2:a placering tillsammans med Monia och tillsammans med laget Busponnysarna även vinna laghoppningen

Men den blå och den blå-gula rosetten till trots så tror jag nog att den allra största segern för Linn var prestationen tillsammans med Prinsessan