Så var den...

... förlamande tröttheten tillbaka

Att jag efter första dagen - läs timmen - på jobbet somnade som en klubbad säl och sen sov fyra timmar bara sådär rakt av var inget konstig i sig och helt väntat och att sen resten av första veckan kändes ok var bara en bonus

Andra veckan gick också den förhållandevis bra, visst märkte jag en trötthet i hjärnkontoret men den tröttheten skyllde jag mest på all oro som varit omkring Linns hjärnskakning

Jag har sett det som att det blev helt enkelt lite för mycket på en gång med jobbstart och Linn som inte mått riktigt bra men att allt skulle ge med sig i takt med att jag kom in i rutinerna och att Linn mådde lite bättre

Ja, det var vad jag trodde och hoppades på men tji fick jag

I måndags slog den berömda tröttheten till igen, den där tröttheten som liksom förlamar hela kroppen och hur gärna ajg än vill så går det inte att hålla sig vaken

Det enda jag vill och har i skallen är att få sova, mycket,  länge och gärna helt ostört och jag har sovit både mycket och länge men kanske inte helt ostört

Jag har inte kunnat styra det, sömnen slår till som en gummiklubba i huvudet och ingenting funkar

Jag har haft en hel del på min "To do" lista och varje dag har jag tänkt 

- Jag gör det på eftermiddagen, då är jag nog pigg

När eftermidagen har kommit har jag tänkt

- Jag gör det sen efter middagen, då funkar det nog

Men när kvällen har kommit har allt förvandlats till ett enda stor samvete och en förhoppning om att jag i morgon ska vara lite piggare och därmed även ha lite energi att ta itu med det jag måste

Tyvärr har mina ambitioner och min energi inte riktigt gått hand i hand den här veckan och alla de där små  "To do" på listan har förvandlats till ett enda stort moln av dåligt samvete och en inre stress

Men det är väl bara att rycka upp sig, skärpa till sig och ta tag i sakerna...

... ja det är nog vad de allra flesta tror

Dvs alla dom som har haft turen att aldrig hamna i det läget när kroppens energiförråd helt enkelt är som ett enda stort läckande såll

Energin som kommer in rinner ut lika fort genom något av alla de hål som uppstått under livets gång och hur mycket man än jobbar med att täta till alla dom där små hålen så jobbar man ändå inte tillräckligt fort för att man ska få en jämn balans på in & ut flödet

Energin befinner sig ständigt på lägsta nivå och ibland dippar den ner till minus och då stänger kroppen helt enkelt av och det är väl precis där jag befinner mig nu

Min energi är på minus och inte blir det bättre av att jag inte lyckas mota undan den där stressen över alla vill, ska och måsten som hela tiden samlas

Men det är bara att gilla läget, just nu är det näsan ovanför vattenytan som gäller och att använda den lilla, lilla energi som då och då infinner sig till att helt enkelt fortsätta och stunta i det som står på "To do" listan och istället göra sånt som ger bra energi 

I dag tvingade jag mig ut en stund, åt en glass i solskenet tillsammans med Linn

Hängde upp hängmattan och låg och tittade på den blå himlen en stund under tiden som Linn lekte med sina småhästar en bit ifrån

Kort sagt, jag lämnade det dåliga samvettet inomhus,stannade upp, och helt enkelt bara var en kort stund

Nu ska jag ta den lilla energin jag lyckades samla på mig under den stunden och använda den till att plocka i och ur diskmaskinen

- tänk att något så enkelt kan te sig som ett enda stort berg att klättra uppför

Det är en helt sjuk känsla och jag vill inget annat än att återfå min energi igen, jag vill tillbaka till det "normala" igen...