Min...

...lyckotimme 

I dag var det äntligen dags för ridlektion igen

Eftersom det gick så himla bra sist anlände jag till stallet lätt kaxig och taggad till max

Lite spännande kändes det när Sara berättade att hon hade tagit in en annan häst än den jag ridit tidigare

- Han är lite mer pigg och framåt och kräver lite mer, det går inte bara att åka med...

Ljufur var en mycket trevlig bekantskap i stallet, 

väldigt sugen på att bli ompysslad och klappad på och allt kändes på topp...

... dvs ända tills jag kom upp i sadeln då allt plötsligt bara låste sig och plötsligt visste jag varken vad som var upp eller ner, fram eller bak och allt det som hade fungerat så himla bra förra lektionen var som bortblåst och till slut visste jag knappt vad som var höger eller vänster längre och för en kort kort stund tänkte jag nästan säga

- Nu sk*ter jag i det här....

Men så plötsligt släppte det, polletten trillade ner och pusselbitarna föll på plats och helt plötsligt så kändes det så enkelt och självklart och Ljufur var helt med på galoppen eller rättare sagt tölten och övningarna gick som smort

Ja utan att bli ett dugg övermodig kan jag nog säga att det gick ( efter mina förutsättningar ) riktigt bra på slutet

Sara som är en superduktig och framför allt en mycket pedagogisk instruktör gav mig massor av beröm och tyckte att jag hade kämpat på bra med ett strålande resultat och nu längtar jag redan till nästa lektion

Den där timmen i stallet är rena rama lyckopillret för min del

Det är min timme, en timme då jag förverkligar en dröm som funnits i så många år och som länge var helt ouppnåelig och det är svårt att med ord förklara hur mycket ridningen ger mig men där och då känner jag mig riktigt genuint lycklig på ett sätt som jag väldigt sällan känner mig annars

Det är en  lycka som på något sätt går raka vägen in i hjärtat och sen sprider sig som ett välgörande balsam i hela kroppen

Att inte...

... räcka till

Än en gång hamnade vi i läget där tusen och en frågor ställdes

Frågor jag inte har några svar på

Frågor jag helst av allt skulle vilja slippa svara på

Frågor som river upp sår inom mig

Frågor som får det att knytas i min mage

Frågor som gör att jag tar ett par steg tillbaka på den väg jag så sakta börjat vandra framåt på

Frågor som får tårarna att bränna bakom mina ögonlock

Frågor....

Frågor jag själv skulle vilja ställa men förmodligen inte vill höra svaren på

Frågor som måste få ställas och innerst inne är jag glad över att frågorna ställs även om dom sticker som vassa nålar i mitt hjärta

Frågor, tankar och känslor som aldrig skulle behövt uppkomma 

Frågor hon borde ha fått växa upp utan att behöva konfronteras med

Men nu är det som det är och någonstans i smärtan och det jobbiga försöker jag landa i vissheten av att hon är så trygg att hon vågar och känner att hon kan ställa frågorna till mig

Att hon tillåter sig att tänka och känna även om det är frågor och känslor  hon inte riktigt förstår innebörden av och som även gör ont inom henne

Det som egentligen gör mest ont är att jag känner mig så otillräcklig,

att jag inte har svaren på frågorna hon ställer

att jag inte kan lindra hennes smärta

att jag inte har varken svaren eller orken att finnas där på det sätt jag skulle vilja göra

Jag önskar att jag en dag kommer att kunna höra hennes frågor utan att det skär i mitt hjärta

att jag en dag orkar och kan ge henne svar på de frågor hon har

Just nu orkar jag bara lyssna, försöka svara så gott jag kan, bekräfta hennes känslor, vara ärlig och tala om att jag har inga svar och att även jag är ledsen och att det finns stunder då det känns som mitt hjärta gått i tusen bitar men det finns också stunder då jag känner glädje, då jag kan se framstegen vi gör och att varje steg framåt är ett steg bort från smärtan

T

Jag vill tala om att även jag bär en smärta inom mig och att även  jag försöker förstå vad som hände och varför det hände 

Försöka få henne att förstå att det viktigaste är här och nu och vad vi gör av framtiden för hur det än är så har vi båda valt att fortsätta tillsammans

Vi har valt att lägga det som hände bakom oss

Vi har valt att tro på vår kärlek,

en kärlek som fanns där hela tiden men som inte riktigt hade orken att visa sig

En kärlek vi nu så sakteliga försöker vårda och ta hand om på bästa sätt och någonstans hoppas jag att det är just tron på kärleken hon kommer att ta med sig in i framtiden

Jag hoppas att när vi i framtiden ser på tillbaka på den här tiden är det inte smärtan vi kommer att minnas utan hur kärleken varsamt läkte våra sår och fick oss att känna glädje igen

Mellan...

... två kurser

Nu har jag klarat av kurserna Människors miljöer och Kommunikation och trots att förutsättningarna inte varit de allra bästa och att jag pga av allt som hänt härhemma inte riktigt hittade motivationen och kunnat uppbringa vare sig den tid eller energi jag hade velat så lyckades jag till slut ro båda kurserna i land på allra bästa sätt

Ja betygsmässigt hade jag inte kunnat gjort det bättre eftersom jag på något mirakulöst vis lyckades få slutbetyget A i båda kurserna

Fråga mig inte hur det gick till, förmodligen för att jag lyckades "ordbajsa" tillräckligt bra både på skrivningarna och de inlämnade uppgifterna trots att jag hela tiden kände att jag inte hade gjort mitt bästa och tog båda skrivningarna mer eller mindre på "uppstuds"

Egentligen vet jag inte vad jag är gladast över
- betygen eller de fina omdömena jag fick från båda lärarna men det värmde min lite sargade självkänsla en hel del att framför allt läsa bådas beröm för min goda analyseringsförmåga och lyhördhet inför barns olika behov men framför allt var det kul att få så otroligt fin feedback för min förmåga att kunna uttrycka mig i skrift 

"Du har  ett mycket  bra språk och ett väldigt fint flyt i din text och lyckas verkligen fånga min uppmärksamhet och intresse för dina tankar och åsikter.

Av den ena läraren fick jag dessutom ett extra litet meddelande där hon tackade för min otroligt engagerande text och att hon blivit riktigt rörd när hon läste den eftersom den varit så levande och känslofylld...

På måndag startar kurserna "Lärande och utveckling" och "Pedagogiskt ledarskap" och jag är taggad till max

Ja jag är så taggade att jag redan igår trotsade febern började läsa i den ena boken och spänt väntar på att kursupplägget ska dyka upp i lärplattformen så jag kan sätta igång med första veckans uppgift och den här gången hoppas jag att den här härliga energin kommer att hålla i sig och att jag ska kunna ta mig an studierna på det sätt jag verkligen vill utan störningsmoment i vardagen som suger energi och upptar tankarna

Kort sagt, jag hoppas att den positiva känslan som så sakteliga börjat smyga sig in i vardagen igen fortsätter att sprida sin värme och energi 

Jag känner att jag är värd det på något sätt. jag känner att jag har haft motvind tillräckligt länge nu

Nu är det dags för mig att få sitta ner och bara glida med ett tag...

Bästa starten...

... på lördagen

Bästa starten på lördagen var hur konstigt det än låter ett besök på Vårdcentralen och en träff med min husläkare

Jag har en helt underbar husläkare och idag lyckades han kickstarta min helg och injicera en massa härlig positiv energi

- precis vad jag behövde

Första gången jag träffade honom var när jag "kraschade" och befann mig långt nere på botten då efter att Linn återhämtat sig från sitt "ECMOäventyr" och sen har han funnits med på den här resan och under dom här drygt tre åren kan man ju utan att överdriva säga att det har hänt en hel del med mig både fysiskt och psykiskt 

Idag var mötte han mig med ett enda stort leende och ett

- Jag blir lika glad varje gång jag ser dig. Det är så underbart att se förändringen, du är ju som en helt ny människa...

Sen gick vi igenom provsvaren och 24timmarsmätningen av mitt blodtryck som jag gjorde för ett tag sen och han konstaterade att det inte längre fanns någon anledning för mig att ta hjärtmedicinen längre utan dags att avsluta den ordinationen

- Det är så otroligt fantastiskt att se hur du sitter här och strålar trots att du just nu har feber och förmodligen en släng av influensan och det bästa av allt är att vi inte behöver oroa oss, du är inte längre någon högrisk patient. Som din husläkare är jag så otroligt glad och stolt över den förändring du har gjort , det har varit så spännande att följa dig och jag hoppas att din man är stolt över din framgång, ja du kan hälsa honom att jag tycker att han borde fira dig stort....

Jomen,  I wish typ det är liksom inte riktigt Pauls stil och har heller aldrig varit så den typen av bekräftelse från hans håll är inget jag förväntar mig att få på något sätt och det är ju inte för att stilla mitt bekräftelsebehov som jag har gjort den här resan

Men jag tänker inte heller förneka att det är rätt skönt att få sitt behov av bekräftelse stillat lite då och då och att lördagen kändes betydligt mycket trevligare efter min date med min husläkare

Jag vill...

... hitta glädjen igen

Jag vill hitta tillbaka till den där bubblande glädjen inom mig som jag kände i höstas

Den där glädjen som blandades med känslan av att äntligen ha modet och kraften att tro på mig själv, känslan av att även jag var värd något, att jag hade en självklar plats här i livet precis som alla andra

Jag vill hitta tillbaka till den där underbara känslan av att möta dagen med ett leende och känna hur livsglädjen bara far omkring inne i kroppen för att sen sprida sig till ett leende på läpparna

För att hitta tillbaka till den glädjen och den känslan är det kanske så att jag måste sluta anklaga mig själv, sluta leta efter vad jag gjorde för  fel som ledde till att det blev som det blev

För när allt kommer omkring så är det inte jag som gjort något fel, det är inte jag som har svikit och gått bakom ryggen

Det enda felet jag har gjorde var att bry mig om, att vara godtrogen nog att känna tillit och naivt ta ett steg tillbaka och lämna utrymme och underlätta det som skedde bakom min rygg

Det enda felet jag gjorde var att ta över så gott som allt ansvar härhemma för att underlätta, för att ge utrymme till vila för den som var trött och inte mådde bra

Det enda felet jag gjorde var att finnas där för Linn i hennes vardag med allt  vad det innebar 

Det enda felet jag gjorde var att visa hänsyn, vara snäll...

Hur jag än vrider och vänder på det kan jag inte se att det är något fel med att vara snäll, att visa hänsyn, att underlätta för den man älskar

ändå landar jag alltid i känslan av att jag det är jag som gjort något fel, att jag inte duger, att jag inte räcker till

Jag vet inte hur jag ska ta mig ur den känslan, jag bara vet att jag på något sätt måste hitta en väg tillbaka till glädjen och lyckan igen

Jag vet inte hur men jag vet att jag måste börja samla ihop skärvorna av mina trasig självkänsla och sakta börja lappa ihop den igen 

Innerst inne vet jag att det inte är jag som har gjort något fel, 

innerst inne vet jag att jag duger, att jag är värd att bli älskad

Innerst inne vet jag att jag är värd så mycket mer än det här

Innerst inne vet jag att jag är fantastisk på alla sätt och vis

Innerst inne vet jag att det aldrig är fel att känna tillit, omtänksamhet, att göra saker av kärlek

Innerst inne vet jag att jag kommer att hitta tillbaka till glädjen och lyckan igen,

jag måste bara ta reda på hur

Om ingen annan belönar en...

... ja då får man göra det själv

Den senaste tiden har utan större överdrift varit den absolut jobbigaste tiden i mitt liv men på något sätt har jag kämpat och lyckats ta mig igenom den även om lyckan och den bubblande livslusten jag kände i höstas numera nästintill är som bortblåst precis som den självkänslan jag så smått hade börjat bygga upp  och kanske var det just därför som jag kände att det var på sin plats att jag fick en liten belöning för allt jobb jag lagt ner på att hålla den här familjen flytande under den här tiden när allt varit kaos och det bästa med att belöna sig själv är ju att man får precis det man önskar sig

Inte helt billigt men efter första lektionen konstaterade jag att det var värt varenda krona och att det faktiskt är möjligt att köpa lycka för pengar för både under och efter ridlektionen kände jag för första gången på länge  ren och skär lycka och det bästa av allt är att jag har fyra tillfällen kvar att få känna på den känslan och det är precis vad jag behöver just nu och jag är ganska säker på att när det här klippkortet är förbrukat så kommer jag att investera i ytterligare ett klippkort av den enkla anledningen att jag är värd det 

Det är så mycket...

...  jag borde ha lärt mig

Det är så mycket jag borde ha lärt mig under den här tiden

som att inte ställa frågor jag inte vill ha svar på

Som att tystnaden, svaret jag kan se i dina ögon gör minst lika ont  som ett uttalat ord jag absolut inte vill höra 

Som att människor behandlar en precis på det sätt man tillåter dom att göra

som att inte ta någonting för givet

Som att lyssna på magkänslan

Som att inte blunda för alla uppenbara tecken på att något är fel

Men det enda jag har lärt mig är att det gör fruktansvärt ont att bli bortvald

Att det gör ont att älska utan att bli älskad tillbaka

Att det gör ont att vara den som kämpar

Att det gör ont att inte längre vara den som får din kärlek och omtanke

Att det gör ont att inte längre bli sedd

Det är så mycket jag borde ha lärt mig under den här tiden men det enda jag egentligen har lärt mig är att känslan och insikten av att inte längre vara din gör så ont att jag stundtals på fullaste allvar tror att hjärtat brustit och gått i tusen bitar och aldrig någonsin kommer att bli helt igen