... hitta glädjen igen
Jag vill hitta tillbaka till den där bubblande glädjen inom mig som jag kände i höstas
Den där glädjen som blandades med känslan av att äntligen ha modet och kraften att tro på mig själv, känslan av att även jag var värd något, att jag hade en självklar plats här i livet precis som alla andra
Jag vill hitta tillbaka till den där underbara känslan av att möta dagen med ett leende och känna hur livsglädjen bara far omkring inne i kroppen för att sen sprida sig till ett leende på läpparna
För att hitta tillbaka till den glädjen och den känslan är det kanske så att jag måste sluta anklaga mig själv, sluta leta efter vad jag gjorde för fel som ledde till att det blev som det blev
För när allt kommer omkring så är det inte jag som gjort något fel, det är inte jag som har svikit och gått bakom ryggen
Det enda felet jag har gjorde var att bry mig om, att vara godtrogen nog att känna tillit och naivt ta ett steg tillbaka och lämna utrymme och underlätta det som skedde bakom min rygg
Det enda felet jag gjorde var att ta över så gott som allt ansvar härhemma för att underlätta, för att ge utrymme till vila för den som var trött och inte mådde bra
Det enda felet jag gjorde var att finnas där för Linn i hennes vardag med allt vad det innebar
Det enda felet jag gjorde var att visa hänsyn, vara snäll...
Hur jag än vrider och vänder på det kan jag inte se att det är något fel med att vara snäll, att visa hänsyn, att underlätta för den man älskar
ändå landar jag alltid i känslan av att jag det är jag som gjort något fel, att jag inte duger, att jag inte räcker till
Jag vet inte hur jag ska ta mig ur den känslan, jag bara vet att jag på något sätt måste hitta en väg tillbaka till glädjen och lyckan igen
Jag vet inte hur men jag vet att jag måste börja samla ihop skärvorna av mina trasig självkänsla och sakta börja lappa ihop den igen
Innerst inne vet jag att det inte är jag som har gjort något fel,
innerst inne vet jag att jag duger, att jag är värd att bli älskad
Innerst inne vet jag att jag är värd så mycket mer än det här
Innerst inne vet jag att jag är fantastisk på alla sätt och vis
Innerst inne vet jag att det aldrig är fel att känna tillit, omtänksamhet, att göra saker av kärlek
Innerst inne vet jag att jag kommer att hitta tillbaka till glädjen och lyckan igen,
jag måste bara ta reda på hur
Jag försökte också fixa, trixa för o lappa o laga. Men om man inte gjort nåt fel så varför ska man då vara den som kämpar för att laga något som kanske inte vill bli lagat?
SvaraRaderaJag ville så gärna tillbaka i det att jag tappade livslusten inte bara en gång utan två, på ett halvår. Och då borde man inse att kärleken man kämpar för inte längre finns.
Varma kramar till dig. Det blir bättre. Det blir ju faktiskt det. Och jag vet hur det kändes när det plötsligt slog mig att jag var igenom sorgen, att jag hade överlevt och blivit starkare, gladare, och helt enkelt vinnaren i kampen.
Tack, jag kämpar på försöker titta framåt, bygga tillit men det är tufft, rätt vad det är fastnar jag i en tanke, en känsla och vips har jag tagit två kliv bakåt igen... Men jag har en tro på att vi kommer att gå igenom det här tillsammans, vi kommer att fixa det vi måste bara lära oss att dansa i takt igen...
SvaraRaderaBara du inte är den som kämpar hårdast. Den som gjorde fel val är väl den som borde vilja visa hårdast ATT den vill hitta tillbaka.
SvaraRaderaSpelreglerna kan ju inte ändras utan att båda parter kommit överens om det innan. Så kastar man bort så ska man inte tro att det var i form av en boomerang om det inte uttryckligen sagts så.
Jag är väldigt färgad av min resa nu så ta inte illa upp om jag säger nåt dumt. Men vi gick i familjeterapi o han teg o undvek frågan om otrohet o den andra kvinnan ihärdigt. Bara ryckte på axlarna o sa bara svävande saker. 9 månader innan han erkände. DET tog knäcken på mig även om jag hade sett att han dolde något och ljög mig rätt upp.
Ta hand om DIG. DU är viktigast. Kram.
Jag tar tacksamt emot alla råd och erfarenheter, att hamna i den här sitsen är något jag inte ens i min vildaste fantasi kunde föreställa mig - än mindre att jag om jag nu hamnade där skulle vara förlåtande... På något sätt känns det som att vi långsamt hittar varandra igen och att vi är mer måna om att försöka förstå varandra på ett helt nytt sätt, det är allt annat än enkelt och en skadad tillit är inget som repareras över en natt
SvaraRaderaTack för ditt stöd, jag uppskattar att du delar med dig <3
SvaraRadera