Jag och...

... min komfortzon

Min komfortzon har varit ganska liten och trång,

ja i ärlighetens namn har den varit minimal och dessutom omgärdad av en hög mur

Den höga muren runt min komfortzon har under så långtid hindrat mig från att göra så många saker

Men sakta, sakta började jag riva ner muren

Försiktigt, försiktigt tog jag små steg utanför min komfortzon

Rev sakta sten för sten i muren

Tog steg för steg ut i det okända, 

ut i det farliga...

... ut i det farliga som inte var så farligt

För varje sten som revs,

för varje steg som togs blev det lättare att riva nästa sten,

lättare att ta nästa steg

Det finns stenar kvar i muren att riva,

nya områden att upptäcka men jag är på väg,

jag är på god väg

I dag rev jag inte bara en sten utan ett helt gäng stenbumlingar

I dag tog jag inte bara ett steg utan flera stora kliv

I dag gjorde jag något jag så många gånger velat göra men aldrig haft mod nog att göra och det utan att knappt reflektera över det

Jag liksom bara gjorde det,

funderade aldrig över att fega ur eller strunta i det

Så här efteråt är jag faktiskt lite förvånad över att jag inte ens snuddade vid tanken att jag inte skulle genomföra det

I dag lämnade jag min komfortzon och klev in i en gympasal tillsammans med ett femtontal andra kvinnor i olika åldrar

I dag deltog jag i ett Mifiestapass dvs ett dansinspirerat gympapass till världsmusik och förutom att det var grymt kul så kunde jag konstatera att även om jag förmodligen mest såg ut som en valross med enorma kooridnationsproblem under själva passet att jag efteråt svettades floder och var rätt trött så hade jag klarat av det och det utan att en enda gång tänka tanken på att ge upp, att jag inte orkade eller ville mer

I dag har min värld blivit lite större,

i dag har jag vuxit lite inombords

I dag sträcker jag på mig lite extra och tänker tyst för mig själv

- Fy f*n vad jag är bra