söndag 23 januari 2011

Jag upphör nog aldrig...

... att förvånas över folk

Efter några timmar på Junibacken kan jag inte låta bli att förundras över hur en del föräldrar fungerar eller vad det är som får dom att tro att så fort dom kliver in i en lekpark, ett Lekland eller som nu idag på Junibacken så upphör deras roll som förälder eller rättare sagt dom upphör att vara aktiva föräldrar






Med aktiv förälder menar jag inte att man nödvändigtvis måste klättra med barnen i Karlson på takets hus, klänga på Lilla Gubben eller krypa in i Bagare Bengtssons bagarbod utan det är snarare så att jag efterlyser lite vanligt folkvett eller framför allt lite mer koll på vad barnen gör





Hur svårt kan det liksom vara att finnas i närheten av sitt barn?
Att se till att ungen inte går fram som en bulldozer och mejar ner alla andra barn som råkar stå ivägen för ens framfart
Hur svårt är det att finnas där och lite smidigt förklara det där med att stå i kö och vänta på sin tur, att man inte bara kan strunta i alla andra barn som står i kö men som är alldeles för snälla för att protestera när andra tränger sig före
Hur svårt på en skala kan det vara att säga till sitt barn att man inte ska släpa runt på ett par skidor runt hela anläggningen utan att dom hör till "skidspåret" och att andra barn väntar på att få använda dom




Men det är klart hur mycke kan man begära av vuxna människor som inte verkar ha koll på att det finns andra människor än just dom...

Hur kan det annars vara möjligt att man som två vuxna sätter sig och blockerar ingången till piratskeppet utan att ens märka att det står fem-sex barn utanför som vill in dit
Eller så märkte dom det men sket högaktiningsfullt i det för vad kan väl vara viktigare än att just dom två vuxna kunde sitta där och titta på sina rätt stora barn som lekte därinne?
Eller varför tar man noll hänsyn till att det finns barn i lokalen överhuvudtaget, en eller annan lite unge som man råkar gå rätt in i är väl fullkomligt naturligt
- barn ska väl visa respekt för vuxna o inte stå ivägen?





Jag blir alltid så beklämd av att så många föräldrar inte finns där o på ett naturligt sätt lär barnen hur man uppför sig bland andra...
Nej, jag är verkligen ingen praktförälder men aldrig att jag släpper Linn vind för våg på ett Lekland, på Junibacken eller var det än månne vara utan att ha koll på vad hon gör eller hur hon uppför sig mot andra
- det är för sjutton min skyldighet som förälder att finnas där och visa på rätt väg  hur ska hon annars kunna lära sig hur man uppför sig bland andra människor?




Nåja, vi hade ett par supertrevliga timmar på Junibacken och nu ska jag spotta ut taggtråden jag åt till middag och sätta mig framför TV´n en stund





lördag 22 januari 2011

Cupcake...

... eller en helt vanlig djävla muffin?

Jag menar - Kanelbullens dag har man hört talas om, för inte så länge sen var det visst Tulpanens dag
Nästan så att man skulle kunna tro att den 22 januari utnämts till CupCakes dagen


Under tiden som jag stod och spritsade glasyren på mina muffins kunde jag inte låta bli att filosofera lite över det här med cupcakes och muffins...





Vad är en cupcake?
Jo en muffins med glasyr eller rättare sagt med frosting som det så fint heter
Varför har alla slutat baka muffins och ägnar sig numera åt cupcakesbakning istället?

Är det för att det helt enkelt låter mycke coolare att baka cupcakes?

Smaka på ordet
- cupcake...
... Mmmmmm, det smakar flärd, Leila bakar, trend...

Så tar vi och smakar på ordet
- muffin
... Mmmmm, det har mer en smak av vardag, hemmafru, förort

Kanske är det däri det ligger?
Det låter helt enkelt så mycke chickare att baka cupcakes än att baka muffins





Jag har lite svårt för när man ger saker nya namn bara för att det ska låta bättre eller för att man låtsas att man anammar nå´t nytt trendigt när det egentligen är same shit diffrent name...

Nåja, folk får kalla sina bakverk precis vad dom vill
- spelar roll liksom
Huvudsaken är ju att man har kul under tiden man bakar och att slutresultatet smakar gott och det är väl som man säger "Kärt barn har många namn"










I dag har 8 av mina vänner på Facebook bakat cupcakes enligt deras statusuppdateringar
Ja och så jag då
- Kärringen mot strömmen som bakade muffins

fredag 21 januari 2011

Ibland sätter någon annan...

... ord på ens känslor




Vi bär upp varandra
Text: Caroline af Ugglas Musik: Heinz Liljedahl
Sony/ATV Music Publishing Scandinavia AB

Jag vaknar varje ny dag bredvid dig
Och varje kväll går jag och lägger mig,
med dig, med dig
Du är allt jag inte vågar va
Du säger till mig att jag visst är bra, när jag
När jag inte mår bra
Och när jag rädd står du alltid stadig
När jag är svag är du stark

Vi bär upp varandra
Du och jag, du och jag
Ja, vi behöver varandra
Du och jag, du och jag

Jag brukar titta i smyg på dig
Och varje gång påminner det mig
om att vara glad
För det är dig jag vill ha
På alla frågor ja, så ger du svar
Du ger mig viljan orken att vara kvar
Även jobbiga dar
Och när jag gjort fel du bara håller om mig
När jag är liten är du stor

Vi bär upp varandra…





 

Jag var inte...

... riktigt nöjd med den första

Så jag stickade en mössa till





Why liksom?
De gånger jag haft mössa på mig i vuxen ålder kan räknas på handens fingrar och då får jag ändå fingrar över...


torsdag 20 januari 2011

För mycke...

... är aldrig nog

Eller hur tillfredställer man en 5åring på bästa sätt?

Linnsan feberfri och tämligen rastlös efter ngr dagar hemma med enbart mamma till sällskap så i morse bestämde jag mig för lite "Linn & mamma mys"

Vi klev in på Lekrymden strax efter tio och eftersom det bara var Linn & jag dvs utan sällskap av någom kompis så fick jag glatt ställa upp och klättra, åka rutchkana & leka i största allmänhet




Linn njöt för fulla muggar och flängde runt som jag vet inte vad och jag försökte hänga på så gott jag kunde men det var bara att inse
- jag ligger ljusår efter vad det beträffar både smidighet & snabbhet




Efter lite mer än två timmars bus o lek kände sig Linn nöjd med besöket och avrundade det hela med lite fika





På hemvägen tog vi en tur förbi stallet och hälsade på Prinsessan






Det blev massor av mys och en rejäl omgång med ryktborstarna innan vi släppte ner henne till kompisarna i hagen igen




Väl hemma igen hamnade vi vid köksbordet och jag fick äran att klippan ut klippdockorna Victoria & Daniel med tillhörande garderob
Tänk, jag trodde väl aldrig att jag skulle köpa Kronprinsessan som klippdocka och än mindre att jag skulle ägna lite mer än en timme åt att sitta o klippa ut div klänningar, skor & peruker till densamma

En liten parentens till em´s pyssel - till Klippdockan Victoria medföljde sju olika klänningar medans stackars Daniel fick nöja sig med en frack och en maskeradkostym
Det kan inte vara lätt att vara Kronprinsessans man...

Nåväl, efter Lekrymden, stallet & pysslet så började min hjärna känna sig lätt mosig så när Linn tyckte att vi skulle leka med klippdockorna så gjorde jag henne besviken genom att säga att jag ville ta det lite lungt en stund...

- Mamma, du gör aldrig något med mig... jag är såååå ensam.... det är tråkigt tycker jag


Få se nu
- Över sex timmar tillsammans, sex timmar då vi umgåtts intensivt och klättrat o haft oss på Lekrymden, suttit i bilen och berättat spännande spökhistorier för varandra, myst tillsammans i stallet med Sessan och pratat en massa under den tiden, över en timmes pysslande & småprat vid köksbordet och ändå...

*Tjoff*

Där satt den
-  pilen rakt in i det dåliga samvetet
Men helt seriöst, jag tror en 5åring mår bra av att ha lite tråkigt o ensamt en stund
Så ensamt det nu blir när man befinner sig i samma rum



 








  

onsdag 19 januari 2011

Jag hade glömt...

... eller kanske förträngt

Den där förlamande tröttheten som slår till likt en gummiklubba rätt i skallen och får en att känna sig lätt yr, hur det smygande illamåendet liksom ligger på lur hela tiden ...

Jag hade glömt eller kanske förträngt hur kroppen liksom invaderas och försätts i ett tillstånd jag inte alls känner igen...

I morse när jag vaknade kände jag direkt att det var något som var "fel" och jag blev snabbt varse om vad...

... av någon anledning är värken o stelheten i nacken tillbaka
- småont eller rättare sagt den där svaga molande värken har ju funnits där även under de senaste åren men det har inte varit något som påverkat min vardag nämnvärt men nu...
 
...Jag är tokstel i vänstersida, bara jag vrider huvudet ngr millimeter åt höger så känns det som om någon vrider om en kniv
Det blev en liten backflash några år tillbaka i tiden då just sån här värk i nacken var min vardag, en vardag jag absolut inte vill tillbaka till så idag har jag tagit det väldigt lungt och dessutom för första gången på mycke mycke länge tagit till det starkare artelleriet vad det gäller värktabletter...

Linn vill att vi ska se Scooby Doo tillsammans och en dag som dennaär jag inte sen att tacka nej
- jag är nog villig att se vilken skräpfilm som helst bara jag får vila nacken


tisdag 18 januari 2011

Febrigt barn...

... och en frisk, pigg & rastlös mamma

Är verkligen ingen bra kombo
- jag hade verkligen ingen lust att Vabba i morse men,
ja Paul hade två möten inbokade och jag hade ju "bara" en helt vanlig dag på jobbet så det var liksom aldrig något snack om vem av oss som skulle vara hemma med Lilltrollet

Framemot fm började jag känna rastlösheten krypa i kroppen på mig
Vad göra med den poppande energin?
Städa?
Nej...
Baka?
Ja, varför inte?




Linn orkade faktiskt delta i bakandet, iallafall lite halvhjärtat






Men jag tror att hon uppskattade provsmakningen allra mest




Inget ont som inte har nå´t gott med sig, det är aldrig kul när barnen är sjuka men nu är frysen påfylld med lite nybakt





Det blev både Kanelbullar, Äppelbullar och...




... ostfrallor