Jag upphör nog aldrig...

... att förvånas över folk

Efter några timmar på Junibacken kan jag inte låta bli att förundras över hur en del föräldrar fungerar eller vad det är som får dom att tro att så fort dom kliver in i en lekpark, ett Lekland eller som nu idag på Junibacken så upphör deras roll som förälder eller rättare sagt dom upphör att vara aktiva föräldrar

Med aktiv förälder menar jag inte att man nödvändigtvis måste klättra med barnen i Karlson på takets hus, klänga på Lilla Gubben eller krypa in i Bagare Bengtssons bagarbod utan det är snarare så att jag efterlyser lite vanligt folkvett eller framför allt lite mer koll på vad barnen gör

Hur svårt kan det liksom vara att finnas i närheten av sitt barn?

Att se till att ungen inte går fram som en bulldozer och mejar ner alla andra barn som råkar stå ivägen för ens framfart

Hur svårt är det att finnas där och lite smidigt förklara det där med att stå i kö och vänta på sin tur, att man inte bara kan strunta i alla andra barn som står i kö men som är alldeles för snälla för att protestera när andra tränger sig före

Hur svårt på en skala kan det vara att säga till sitt barn att man inte ska släpa runt på ett par skidor runt hela anläggningen utan att dom hör till "skidspåret" och att andra barn väntar på att få använda dom

Men det är klart hur mycke kan man begära av vuxna människor som inte verkar ha koll på att det finns andra människor än just dom...

Hur kan det annars vara möjligt att man som två vuxna sätter sig och blockerar ingången till piratskeppet utan att ens märka att det står fem-sex barn utanför som vill in dit

Eller så märkte dom det men sket högaktiningsfullt i det för vad kan väl vara viktigare än att just dom två vuxna kunde sitta där och titta på sina rätt stora barn som lekte därinne?

Eller varför tar man noll hänsyn till att det finns barn i lokalen överhuvudtaget, en eller annan lite unge som man råkar gå rätt in i är väl fullkomligt naturligt

- barn ska väl visa respekt för vuxna o inte stå ivägen?

Jag blir alltid så beklämd av att så många föräldrar inte finns där o på ett naturligt sätt lär barnen hur man uppför sig bland andra...

Nej, jag är verkligen ingen praktförälder men aldrig att jag släpper Linn vind för våg på ett Lekland, på Junibacken eller var det än månne vara utan att ha koll på vad hon gör eller hur hon uppför sig mot andra

- det är för sjutton min skyldighet som förälder att finnas där och visa på rätt väg  hur ska hon annars kunna lära sig hur man uppför sig bland andra människor?



Nåja, vi hade ett par supertrevliga timmar på Junibacken och nu ska jag spotta ut taggtråden jag åt till middag och sätta mig framför TV´n en stund