Klockan är bara fem...

... men det känns som midnatt

Natten som var sov jag verkligen som en kratta

 - hur nu en kratta sover eller om den ens sover ?

Vaknade ggr flera av stickningar o domningar i ena armen, ja foten o underbenet på ena sidan kändes ochså "skumt" dvs som om det pirrade och sov om varannat

När det var dags att kliva upp var jag allt annat än pigg och kände mig allt annat är "fit for fight"  och spegelbilden som mötte mig var värre än vanligt

- svullen under ögonen

Men andra ord

*vätskeansamling pågår*

Nåja, gjorde mig iordning och åt frukost eller rättare sagt försökte äta frukost

- kallsvettades o måde illa om varannat

Lämnade Linn på förskolan och hastade vidare till jobbet och undrade vad sjutton jag höll på med egentligen men...

... ja jag kände ju att jag varit sjuk tillräckligt och att samla på sig vätska är ju inget som smittar så det var liksom bara att tuta o köra

Jag höll ut fram till lunch, sen kände jag hur jag liksom passerat min gräns och gav upp

Det var bara att åka hem lite tidigare från jobbet,  raskt svälja ett vätskedrivande piller och sen hämta Linn innan pillret hade effekt...

... två timmar o x antal toalettbesök senare kunde jag konstatera att vågen visade minus 1.4kg

- inte undra på att förmiddagen kändes lite tung och jobbig

Nu känner jag mig mest trött och härligt npg är Linn ochså supersupertrött och eftersom Paul är i Uppsala och håller i någon utbildning är Linns och min plan en tidig middag och sen ska vi göra oss iordning för natten

Halv åtta kommer vi att ligga med huvudet på kudden och under varma mysiga täcket och sen återstår det att se hur mycke vi hinner se av Halv åtta hos mig, Familjen Annorlunda & Det okända innan vi somnar...

By the way,

även om det är en bit kvar så finns det hopp om våren!