... och man undrar hur det gick till
Jag har ju en del små "hang ups", små gruskorn som inuti min hjärna kan förvandlas till stora berg
Rätt många av dessa "hang ups" har med bilkörning att göra
- stadstrafik, omkörningar, fickparkering, backning...
Ja listan kan göras rätt lång men värst av allt är helt klart allt vad körning heter när det är vinterväglag
Den här vintern har jag ju klarat mig undan rätt bra, först var jag ju sjukskriven och därmed slapp jag köra till/från/på jobbet samt till stallet
Sen kom ju julen och då var Paul ledig men sen blev det januari och allt återgick till det normala igen med jobb och besök i stallet
I dag när jag åkte hem från stallet så slog mig plötsligt tanken
- Oj, här sitter jag och kör på en rätt hal o isig väg utan att ens ha reflekterat över det...
Hur gick det till?
Jag som brukar älta körningen i huvudet om och om igen innan jag ens har hunnit ut till bilen
När jag tänkte efter så var det rätt länge sen jag överhuvudtaget reflekterade över obehaget att köra när det är vinterväglag så...
... ja det är väl bara att konstatera än en gång att det bästa botemedlet mot rädslor är att skaffa sig kuskap o erfarenhet
Kanske lättare sagt än gjort men visst sjutton är det härligare att vara kung över sina hang ups än att låta dom regera och förpesta tillvaron för en
vad duktig du är! jag är inte heller helt bekväm med bilkörningen, tycker bäst om att köra till ställen där jag redan varit så att jag slipper tänka samtidigt som jag kör :-)
SvaraRaderaJag brukar "köra" vägen inne i skallen flera ggr om jag tex ska in mot Sthlm, numera kan jag köra inne i Norrtälje utan att få stora skälvan *neuvrotiskt så det förslår* Sista 2-3 km upp till stallet är på en rätt smal, krokig och inte alls rolig väg som vintertid förvandlas till rena isgatan och har man riktig tur så möter man en lastbil och tvingas backa...
SvaraRadera