Jag...

... och mina hang ups

Det är ingen hemlighet att jag avskyr att köra bil när det är vinterväglag i allmänhet och isigt i synnerhet

Gårdagens töaväder och nattens minus grader förvandlade våra vägar till rena rama iskanorna

I morse hade jag två *måsten*

Det ena var av den lättare sorten 

- jag skulle kolla att bilen startade dvs att laddningen av batteriet hade funkat som det skulle

Det andra var en tur till stallet för att kolla till Prinsessan

Linn o jag startade dagen med en skön sovmorgon och sen sehade det på här hemma, Linn pysslade med sitt och hade ingen större lust att gå ut över huvudtaget

Själv roade jag mig med "ska bara"

- allt för att dra ut på bilturen till stallet

Efter många om och men och hit o dit inne i skallen på mig så hade jag slutligen kommit fram till att vi skulle skippa stallet och bara gå ut o se om bilen startade

- om den gjorde det skulle vi bara ta en tur runt Kilen och sen hem igen...

Visste ju att jag skulle behöva ha bilen i morgon för att kunna lämna Linn på förskolan och framför allt på onsdag när det är dags för jobbet så det kändes som ett "måste" att kolla läget för att ha tid på mig att fixa till det och inte som vanligt skjuta upp allt till sista minuten...

Bilen startade hur fint som helst, vår lilla väg var rejält sandad och kändes hyfsat okey att köra på, likaså "stora" vägen där det  mer eller mindre var  barmark så...

... ja jag styrde mot stallet och kände mig rätt nöjd med mitt beslut

I allafall till en början dvs tills jag hade kommit en bit in på "lilla" vägen mot stallet

*suck*

Rena rama isgatan och en spårig sådan,

jag tog ett djupt andetag och rabblade mantrat

*måtte jag inte få möte måtte jag ine få möte*

Jag hade turen att slippa få möte och framför allt att slippa få ngn bil som låg i häcken på mig och stressade och Linn och jag kom lungt o fint fram till stallet

I ligghallen rådde lugn och ro

Hästarna hade fullt upp med de nya halmbalarna och Prinsessan hade nätt och jämt tid med att hälsa på oss mellan tuggorna

Att rida var liksom inte att tänka på idag

- stor halkvarning både för hästar o människor!

Linn och jag åkte hem efter en stund och även hemresan gick helt ok och fånigt nog kände jag mig rätt nöjd när jag körde in bilen på uppfarten härhemma

Det kändes rätt skönt att ha tagit itu med ett "hang up" och inte låta bekvämligheten eller rättare sagt  obehagskänslan o rädslan inför körningen i dagens väglag ta överhanden och styra

Ett litet steg för mänskligheten men ett stort steg för mig
Jag inbillar mig att för varje gång jag tar ett myrsteg och gör någor som jag tycker är obehgligt så kommer jag närmare den dag då jag kanske slipper dessa långa o städiga diskussioner med mig själv och istället gör det med en axelryckning men...

... ja,  känner jag mig rätt så kommer jag att föra samma diksussion med mig själv även i morgonbitti och jag hoppas att jag även då tar samma beslut som jag gjorde idag och tar tjuren vid hornen