Jag erkänner...

... i kväll är jag grymt avundsjuk på min käre make

Jag är inte missunsamt avundsjuk på något vis utan känslan jag fick  när vi pratade med varandra i telefon vid tio tiden  var mer lite klädsamt en  "Jag skulle gärna byta med dig just nu" känsla

Jag menar hur skönt på en skala låter det inte att befinna sig på ett hotellrum

- bara att välja om man vill läsa, se på Tv eller rent av kanske sova och då få sova helt ostört utan ett hostande och snörvlande barn som dessutom delar ut hårda sparkar natten igenom...

... men det är klart, Pauls klocka skulle visst ringa redan klockan sju i morgonbitti

- inte mycke att vara avundsjuk på

Med tanke på att Linn piggnade till vid åtta tiden nu ikväll och fram tills nu kört Duracellkanin stuket så finns det ju en viss chans att jag får sova till åtta-nio i morgon bitti iallafall

*håller tummarna*

Men som sagt, lite klädsamt avundsjuk är jag på den där "egentiden" eller rättare sagt den där känslan av att veta att man har kvällen helt "fri", att veta att man kan sätta sig i soffhörnet och läsa sin bok ostört, att få se ett TV program ostört utan att tappa bort handlingen någonstans på mitten bara för att en viss liten dam behöver hjälp med något som absolut inte kan vänta eller helt enkelt bara måste ha ett svar på någon av alla de sjutusen frågorna som ställs under ett dygn...