Ibland saknar jag min gamla...

... torktumlare mer än annars

Som nu ikväll till exempel, efter att ha hängt 59 par trosor och kalsonger i div storlekar och former så kände jag ett sting av saknad efter min gamla torktumlare

Tänk så enkelt det var på den gamla goda tiden då torktumlaren fungerade och man bara kastade in högen med underkläder, tryckte på knappen och *poff* så var det torrt och färdigt att sorteras in i byrålådorna igen

Men i ärlighetens namn så är det just bara när jag har tvättat underkläder som jag saknar torktumlaren, det var i princip bara underkläderna, handukar & lakan vi torkade i tumlaren allt annat händes ju på tork precis som nu och mitt i den lilla lilla saknaden kan jag ju trösta mig med att det var värre förr

Förr då familje medlemen X fortfarande bodde hemma och jag skulle stå och hänga dessa snören sammanfogade i en yttepytte liten trekant eller vad man nu ska kalla x´s trosor för

Vilket nedrans pillgöra, numera när underklädestvätten till största delen består av modellen "tant&farbrorsunderkläder" så går det ju betydligt snabbare och trots allt är det en liten tröst att om jag bara andades en endaste liten tanke om en ny torktumlare så vet jag att det skulle stå en på plats på direkten

Ja, det var dagens I-landsproblöem från min lilla vrå av världen nu är det dags att återvända till resten av familjen och genomlida kvällens berg&dalbana i vrån där sexårstrotset just nu regerar



Den blomstertid...

... nu kommer

I dag eller rättare sagt nu ikväll var det dags för skolavslutning och mitt lilltroll har inlett sitt allra första sommarlov och det är lite skrämmande vad tiden går fort

Det känns inte som om det inte vore alltför länge sen jag satt där i fåtöljen på neonatalavd, med en drygt ett kilo tung Linn och tittade på det lilla, lilla ansiktet med dom två små mörka ögonen och undrade hur livet tillsammans med henne skulle bli

Just då var det så svårt att föreställa sig hur denna lilla varelse skulle växa och bli stor

Ja när jag tänker efter var det inte alltför länge sen jag gick med barnvagnen med en alldeles nyfödd liten Joakim och tyckte att livet kändes oändligt

I sommar blir min äldsta pavel tjugofyra år

- som sagt, vart har tiden tagit vägen ?

Livet har rullat på,

än har det varit uppförsbacke än har det varit nerför men mestadels har det nog varit en stillsam landsvägsdlunk med små kurvor hit och dit

Någon gång då och då har jag stött på en uppförsbacke som till en början tett sig oöverstiglig men när jag väl tagit mg upp till krönet och blickat tillbaka så har jag insett att även om det stundtals kändes motigt så gick det trots allt att ta sig uppför

- ibland av egen kraft, ibland med hjälp av vänner men oftast en kombination av båda

Den senaste tiden har det känts som om livet varit en rena motorvägen men jag letar febrilt efter en avtagsväg så att jag kan slå ner på farten lite och njuta av livet här och nu

För hur mycke man än önskar så går det inte att vrida tiden tillbaka, dagarna som har passerat är historia och kan inte upplevas igen så det enda man kan göra är att njuta så mycket det bara går och att försöka vara så närvarande man bara kan så att man slipper sitta och undra om det var livet som passerade förbi i hundra tjugo och bittert ångra allt man inte hann med att uppleva och njuta av

Enkel...

... matematik

I kväll tog vi en sväng till Flygfyren för att bunkra upp inför den kommande anstormningen av stora barn med deras respektive

Linn fick syn på en leksak hon ville ha men både paul och jag var rörande överens om att hennes leksakskonto var fyllt för den närmaste tiden

Efter lite diskussion hit och dit landade det hela i att Linn skulle köpa leksaken för sina egna pengar som hon hade hemma i en burk och att paul skulle betala leksaken så länge

Den lilla leksaken kostade sina modiga 59 :- och redan på väg till bilen började Linn förhandla

- Pappa räcker det om du får tio kronor ?

Pappa var dock stenhård, 59:- skulle han ha så när vi kom hem hämntade Linn sin burk och började räkna pengar
Hon la nio enkronor i en hög, tänkjte efter lite och tog sen fram en femma och la den till vänster om högen med enkronor

- Nu är det en femma och nio.... 59 kronor...

Med en så charmig uträkning kunde ju inte pappa annat än le och säga

-Du får göra upp det där med mamma....

Lycka är...

... att läsa godnattsaga tillsammans

I går kväll gick Linn och jag och la oss samtidigt, den lilla damen upplyste mig om att pappa minsann alltid läser godnattsaga

Jag var grymt trött och föreslog att vi skulle ligga brevid varandra och läsa varsin tidning istället och fick otroligt nog med Linn på den ide´n

Jag greppade en veckotidning som jag köpte runt jul men fortfarandr inte hunnit halvvägs igenom och Linn letade fram en Hello Kitty tidning och läsandet började

Att Linns intresse för bokstäver och läsning ökat den sista tiden har jag varit medveten om men jag blev lite "tagen på sängen" när jag helt plötsligt hör hu Linn stavar sig igenom texten

- Välkommen till mitt hem... Hello Kitty heter jag....

Vips la jag undan min egen tidning, föreslog att vi skulle hämta en bok och läsa lite tillsammans

Valet föll på boken "Bajskorv" och det finns säkert en ehl del att säga om detta val men jag vill dra mig till minnes att Joakims första lärare sa

 - Det viktiga är inte vad man läser utan att man läser

Linn stavade sig igenom drygt halva boken men sen tyckte hon att jag kunde läsa resten, hon behövde bara läsa det sista ordet på varje sida som var ordet "bajskorv"

Vi hade en riktigt mysig go´nattstund och med en liten tagg i hjärtat insåg jag att vårt Lilltroll börjar bli "stor"

Det är visserligen långt kvar innan vi kan säga att Linn kan läsa men hon är på god, god väg och det är riktigt kul med tanke på hur otroligt ointresserad hon har varit av det där med bokstäver och läsning fram tills nu

Det lilla trollet har tyckt att det varit väldigt bekvämt att mamma och pappa skött den delen av hennes liv



Zombbie varning...

... eller nå´t

I går hade jag bestämt mig för att stanna hemma från jobbet torsdag o fredag

dvs lyssna på kroppen & knoppen och bara vila

Den beslutsamheten höll i sig sådär en kvart tjugo minuter tills jag insåg att jag inte hade planerat morgondagens jobb, att chefen skulle på ledninhgsmöte, att...
Ja ni hajjar, det behövs inte speciewllt mycke ansvarskänsla för att inse att det var mission impossible att stanna hemma
I går kväll gick jag och la mig samtidigt med Linn strax efter nio så jag kände mig hyfsat utvilad när jag klev upp i morse men så fort jag klev innanför dörren på jobbet kände jag hur hjärtat började slå snabbare, hur kallsvetten liksom började puttra inombords...

... lyckades bita ihop och ta mig igenom första timmen på jobbet utan några större problem
 Innan M drog iväg på ledningsmöte hann vi småprata lite och jag berättade snabbt om mitt lilla "break down" igår och möttes av både empati och en viss oro från hennes sida innan hon mot sin vilja var tvungen att åka iväg
Under förmiddagen hann jag prata med både vår DSK, våra två andra planerare och N om hur gruvligt illa jag mådde och trots allt strul o kaos som varit på jobbet sista tiden kändes det skönt att det finns folk som orka-kan-vill stanna upp en stund och säga några stöttande och tröstande ord
M-B första kommentar när jag öst ur mig allt var

- Jag behöver nog inte upplysa dig om att du påvisar allvarliga tecken på stress och att du är bara några millimeter från den ökända väggen.... Kom nu så går vi och fikar

- Jag måste bara...

- Nej, du måste ingenting, just nu ska vi dricka kaffe punkt slut

Trots att det låg en del måsten och borden för oss båda två så tog vi oss tid med en liten fikastund, en stund där vi pratade om allt annat förutom jobbet och efteråt hade ett litet litet lugn infunnit sig
Resten av dagen försvann i ett *poff*  och avslutades med att N mer eller mindre tvingade mig att ta en liten glass/pratstund innan vi satte oss i våra bilar och åkte hem
Efter att ha hämtat Linn och kommit hem så slog den där förlamande tröttheten till igen och när Paul ringde för att kolla läget och undrade om jag hade funderat på någon middag kände jag bara

- Middag ? Varför ?

Bara tanken på mat fick mig att börja kallsvettas och må illa men givetvis var det bara att bita ihop och börja fundera på något enkelt & smidigt att tillaga vilket slutligen fick bli ungspannkaka och jag lyckades även äta lite utan att bli alltför illamående
Nu sitter jag här och bråttas med mig själv

 Lyssna på kroppen och stanna hemma i morgon, att iallafall göra ett lindrigt försök att mota Olle i grinden men samtidigt känns det nedrigt taskigt att lämna dom andra två planerarna i sticket när jag vet att all helgplanering återstår, att det fattas folk i morgon och att det redan är tight

Det är nog bara att le och vinka, i morgon är det fredag och sen helg...

Mental och...

... kroppslig urladdning

Inledde dagen med en skön sovmorgon

När vi mornat oss gick Paul ut och klippte gräsmattan, Linn roade sig med att cykla lite och jag försökte kicka igång dagen men det ville sig inte riktigt

Jag försökte verkligen ta tag i alla måsten och borden som hopat sig som ett oöverstigligt berg men det fanns liksom ingen energi

Gjorde ett litet break och startade grillen för att fixa en snabb o enkel lunch dvs korv & bröd

När jag sen satt där på trappan och åt min korv gled min blick ner mot ett av mina dåliga samveten

- pallkragarna

Pallkragarna som legat på plats ett bra tag nu men som fortfarande väntar på jord, fröer ja kort sagt lite ompyssling men tiden vill liksom aldrig räcka till till just den biten

Helt plötsligt insåg jag att begreppet fritid mer eller m indre helt utplånats i min tillvaro under de senaste veckorna

Det är upp tidigt, långa dagar på jobbet, hämta Linn stallet, middag, sova, upp tidigt, långa dagar på jobbet osv osv osv

Helgerna har varit tokpackade av en det ena än det andra

Visst har det varit självvalda saker och visst skulle vi kunna slå av på den takten lite och ta det lilla lugna på helgerna men samtidigt har det ändå varit räddningen och någon form av andhämtning

Visst tar Linns ridning och tävlande en rätt stor del av den lilla tid vi har över men å andra sidan har Linn fått "offra" rätt mycke nu under de senaste veckorna så det känns inte helt rättvist att dra in på även detta för hennes del

I dag känns det som om jag helst skulle vilja stänga av det som kallas livet, lägga mig under täcket och bara tokgrina och sen sova en stund

Dessvärre är det alldeles för många "måsten" och "borden" som står på agendan så det är bara att peta undan den där paniken över att en helt ledig dag inte finns på agendan på länge, länge än

Ja vad är det jag brukar säga ?

*Le och vinka*

En försmak...

... av tonåren

Ja det är ju vad man brukar kalla sexårstrotsen och jag känner att Linn är på väg rätt in i den med expressfart

Den senaste tiden har den lilla damen ( i mina ögon ) helt omotiverat börja snäsa, vråla och skrika

En liten enkel uppmaning fråpn min sida kan leda till värsta orkanutbrottet från Linn

I går morse bad jag henne att ta på sig jackan innan vi skulle gå till bilen, det var en väldigt snäll och lugn uppmaning från min sida och sekunden innan hade vi fnissat åt något som jag inte minns vad det var men min lilla uppmaning om jackan fick Linn att fullkomligt explodera

- Fattar du inte att jag inte kan ta på mig jackan innan jag har satt på mig skorna och sen måste jag hämta mitt gosedjur du fattar ingenting och ska inte skälla på mig

När Linn släppt ner Granit i hagen efter ridlektionen igår knäppte jag av hennes hjälm och ridväst och sa sen att om hon hängde tillbaka grimman på sin plats så kunde hon kila till kaninerna en stund medans jag hängde in hjälm och väst och återigen exploderade Linn och snäste

- Stressa mig inte... du bestämmer inte över mig bara så du vet

Lite senare under kvällen fick hon några små utbrott till "bara sådär"

Upprinnelsen till dessa var förmodligern att vi en liten stund tidigare bett henne att leka liiiite tystare så att vi hörde vad dom sa på TVn vilket inte gillades av den lilla damen som övergav sina barbiedockor och satte sig framför datorn istället och efter en stund lite småcharmigt utbrister

- Ja men då har jag väl lekförbud då... ge mig lekförbud bara...

Och när hon inte fick någon respons på detta så fortsatte hon med

- Jamen ta min blockflöjt bara... gör det... jag bryr mig inte...

Vi är med andra ord på väg in i en "sån där" period igen och jag vet vad som väntar

Men det är bara att tänka positivt och när det är som jobbigast får jag trösta mig med att "dom där" perioderna går över

Lagom när man känner att man inte orkar en endaste liten strid längre så upptäcker man att man kommit ut "på andra sidan" och det där lilla trotsmonstret man levt med slutligen har återgått till att vara den underbara lilla solstrålen man är van vid att ha vid sin sida

Det som är lite skrämmande är ju att varje liten utveckligsfas är ytterligare ett litet steg mot självständigheten och bort från beroendet av oss föräldrar

Det är långt kvar innan vårt lilltroll är redo att stå helt på egna ben men tiden går så fort

Det är bara att titta på Anna och Joakim, nyss var dom små och satt i mammas knä men hipp happ var dom helt plötsligt vuxna och redo att lämna boet

Vi får våra barn till låns under en kort tid

Vetskapen om att barndomsåren går så fort blir en bra påminellse om att stanna upp,  att ta vara på tiden och att njuta av livet här och nu så mycke det bara går