Sådan matte...

... sådan hund

 

 

Eller man blir som de man umgås med

Efter att ha levt tillsammans med Picasso i tre veckor kan vi konstatera att vi i familjen har en del gemensamma drag

 

Husse &Picasso älskar båda det högra soffhörnet och snarkar dessutom i ungefär samma tonart

 

Lillmatte & Picasso påminner om Duracellkaniner båda två, dom går och går och när det sen väl tar stopp och dom somnar så finns det inget som kan väcka dom

 

Matte & Picasso tycker båda om att ta en powernap på fm och är ungefär lika dåliga på det där med att se till att äta regelbundet men kanske framför allt att se till att få i sig vätska, speciellt när det är varmt så det är en evinnerlig tur att vi har husse som påminner oss

 

 

 

 

Sen  tror jag dessutom att vi alla fyra har ytterligare några gemensamma drag

- vi älskar att pussas, mysa, kramas och att sprida kärlek och värme omkring oss

 

 

 

 





 

Jag vet man ska...

... inte skryta

 

Men det finns en sak som jag är så otroligt grymt bra på att jag blir redigt imponerad av mig själv

Ibland kan jag nästan förundras över att jag just jag sitter inne med den förmågan och att jag dessutom gång efter gång lyckas prestera och t.o.m toppa mig själv

Jag liksom, en helt vanlig enkel medelmåtta mitt i livet

Tänk att just jag är så otroligt bra på just detta

Ja, det är nästan så att jag blir lite smått imponerad över mig själv faktiskt

Men...

 

 

... ja dessvärre är jag inte så säker på att min man och omgivningen är lika imponerad över just den här egenskapen hos mig

Ibland kan jag få känslan av att det kanske inte vore så dumt att tygla egenskapen lite så att det liksom inte ska stiga mig över huvudet

Jag menar, det kan ju sticka lite i ögonen på folk när någon ( läs Helen ) är sådär obeskrivligt bra på någonting, det är lätt att bli  lite divig när man vet att man är bäst

Så kanske skulle jag...

 

.. nej, det ska jag nog inte

Varför liksom ?

Jag fortsätter nog en stund till  med det jag är så otroligt bra på dvs jag fortsätter att njuta av livet och göra just ingenting

 





Mina underbara...

... Prinsessor

 

 

I går hade Linn & jag trevligt besök av Ulrika och Tilde

Linn och Tilde är jämngamla och eftersom båda två tycker om hästar så var det ju givet att vi skulle ta en tur upp till stallet

 

 



 

Tilde fick låna Prinsessan och en mkt mkt lycklig Linn lånade sin ögonsten Gary

Efter lite stallpyssel o fix gav vi oss iväg

Eftersom Linn red Gary som numera lever ett mkt stillsamt liv och Tilde är nybörjare så hade vi bestämt oss för en stillsam ridtur med några travsträckor

Första travsträckan var lite skumpig tyckte Tilde men efter några försök kändes det bättre och medans Linn och Gary strosade på framför oss så pratade Tilde och jag om hästar i allmänhet och ridning i synnerhet och efter en stund sa Tilde att hon gärna skulle vilja prova på att galoppera

Eftersom vi närmade oss "militärstigen" så svarade jag att vi kunde prova men att det inte alls var säkert att Prinsessan skulle vilja galoppera

 

 

 

 

Men visst ville Prinsessan galoppera, lung o fint bjöd hon Tilde på hennes första galopp

Tilde var strålande lycklig och jag var alldeles varm i hjärtat

Den lilla galoppsträckan visade så tydligt resultatet av Linns & Prinsessans hårda slit tillsammans

Att få Prinsessan att galoppera har inte hört till det lättaste för Linn men nu i sommar så har det "släppt" och när Prinsessan så villigt bjöd Tilde på den där härliga känslan av att få galoppera så var det liksom ett litet bevis på att både Linn och Prinsessan gjort stora framsteg tillsammans och att hårt arbete, en gnutta ( läs en rejäl portion ) envishet och massor av kärlek  till slut ger utdelning

 

 

 

 

 



 

Somligt...

... föds man till

 

 

Som Hammarbyare tex, antingen är man det eller så är man det inte

Picasso är helt klart en "Bajare" och dessutom en liten fryskorv som redan nu tycker att det är kyligt ute så fort solen går i moln eller temperaturen kryper ner under +10 grader

 

 

Helt seriöst, jag har aldrig riktigt förstått den där grejen med att spöka ut hundar i kläder

Jag har tyckt att det har varit lite nördigt ja på gränsen till fånigt

Men...

 

 

... ja så kom Picasso in i mitt liv och helt plötsligt var jag tvungen att tänka i nya banor eftersom det finns en viss riks att hon kan bli lite frusen av sig när det blir kallare

Och är det så att mitt lilla hjärta behöver ha tröja på sig för att hålla sig varm ja då ska hon givetvis ha det och då ska det ju självklart vara en tröja med lite klass o stil

´

 

Jag inledde operation "tröja till Picasso" med att köpa det dyraste garn jag någonsin köpt

En blandning av ull från Färöarna och shetlands o merinoull som är ett mycke vattenavvisande garn med en naturlig  "andas" funktion som reglerar kroppsvärmen och  upptar fukt utan att det känns vått och värmer även i fuktigt tillstånd

- perfekt för en hundtröja med andra ord

Men kostar det så smakar det 50gr a 61:-

Nu gick det ju bara åt lite mer än ett o ett halvt nystan så slutpriset blev ju inte så betungande precis

 

 

Nu har Picasso en Bajentröja att växa i och matte har dessutom fått nos på det där med att sticka hundtröjor så jag har en känsla av att det nog kommer att bli en eller annan tröja till att glänsa med i höst & vinter jag måste bara justera mönstret lite efter eget tycke o smak och framför allt efter Picassos storlek

 

 











Back to...

... memory lane

 

 

I kväll tog Linn, jag & Picasso en liten promenad bort till skogen

Till "vår" skog

Skogen där vi har tillbringat så mycke tid tillsamans framför allt under de två år jag var mammaledig

"Vår" skog som även var Mollys favoritställe

En skog där vi har massor med minnen

Otaliga är det gånger vi har klättrat på nerfallna trädstammar, höga  stenar, letat efter kottar, hittat spännande pinnar, upptäckt nya stigar
Oräkneliga är de gånger då Linn på sina små ben pinnade iväg åt ett håll och Molly åt ett annat eller då båda två tagit sig fram med en fart som fick en snigel att framstå som en formel1 bil och mitt tålamod att prövas till det yttersta

"Vår" skog där vi följt hur årstiderna löst av varandra

"Vår" skog där vi även hade vår egen lilla rastplats där vi brukade stanna och äta en frukt, krabbelurer, en smörgås eller vad det nu var vi hade med oss

 

 

I kväll var det inte Molly & Linn som studsade framför mig på stigen utan Linn & Picasso

En Linn som blivit stor och snart fyller åtta år och en liten Picasso som precis börjat sitt liv

Så lika men ändå så olika på något sätt

Så många minnen som helt plötsligt sköljde över mig

Alla mysiga promenader som Linn, Molly & jag har avverkat där på den stigen

Alla dom där stunderna som både Linn och jag har saknat utan att vi egentligen har vetat om det

Det blev en mysig o fin stund där i skogen där gamla minnen blandades med nya minnen

 

 

 

 

Vi upptäckte att vår rastplats inte alls var som förut

Linn tyckte att stenarna var mycke mindre nu än vad de var tidigare

Träden hade växt mer och det var inte lika gott om plats längre

Men det gör liksom ingenting, allting förändras och tar man det bara på rätt sätt så brukar förändringar leda till något bra

Skogen är  stor  vi kommer med all säkerhet hitta en ny favoritplats där vi kan sitta ner en stund och skapa oss nya minnen tillsammans med Picasso

Och det är inte bara rastplatsen som har förändrats

Linns vilja att bära "bajspåsen" är som bortblåst

 

- äckligt, den kan du bära mamma

 

Annat var det förr minsann

 

 

 

 



 



Äntligen...

... ridläger !

 

 

Sommarlovets höjdpunkt - ridläger !

Som Linn väntat och längtat på att det ska bli dags för ridläger och jag förstår henne

Fem dagar tillsammans med kompisar och massor av "hästtid"

Det var en mkt förväntansfull Linn som vaknade igår morse och snabbt klädde sig i ridkläder och informerade om vad som skulle packas i mat respektive badklädes väg

 

 

Strax före nio i går morse samlades tolv förväntansfulla barn inför första dagen på ridlägret

När matsäckarna var placerade på lämpligt ställe ( dvs där katterna inte kunde pilla upp dragkedjor o dyl ) så samlades alla framför vita tavlan i spänd väntan på att Marika skulle skriva upp vilka två hästar dom ska ha under lägret

Linn strålade av lycka över att få favoriten Memory som 1:a häst och Prinsessa & Granit som 2:a häst och med ett mycke brett leende upplyste hon mig om att jag nu kunde åka hem

 

 

Åtta timmar senare hämtade jag hem en trött men sprudlande glad Linn som berättade att hon hade ridit Memory på banan och att dom sen hade löshoppat med några av hästarna på em och att Prinsessan hade hoppat 85cm med massor av luft emellan

- inte illa för en liten dam på blott 99cm

Även i dag är det dagläger mellan 9-17 men på  torsdag lämnas Linn klockan nio på morgonen och sen är det övernattning fram till avslutningen på lördag em

Spännande, förra året bangade Linn övernattningen så vi fick hämta hem henne vid tiotiden de två sista kvällarna men iår är Linn helt inställd på att sova över och jag håller tummarna för att det blir så

Inte för att det gör mig någonting att åka och hämta henne men jag tror att det är en rolig upplevelse  och ett härligt minna att sova tillsammans med kompisarna uppe på loftet

 

 

 

 

Det är nästan men bara nästan så att jag är lite avis på min lilltjej

Tänk att få tillbringa några dagar tillsammans med härliga kompisar och göra det man tycker är allra roligast i hela världen dvs vara tillsammans med hästar, bada & ha kul tillsammans

 

 

 

 







Småbarn vs valpar...

... likheterna blir bara fler o fler

 

 

Vare sig man har småbarn eller en valp i huset så är det bara att glömma det där med att planera att göra saker o ting, det är väldigt sällan som det blir som man har tänkt sig

Nu ikväll hade jag planerat att vara riktigt sommarsvensk och först titta på "Allsång från Skansen" och sen fortsätta med "Morden i Midsommer"

Min plan såg ut att hålla, lagom till "Stockholm i mitt häjrta..." drog igång la sig Picasso tillrätta i soffan för att sova

 

 

Jag plockade fram stickningen och satte mig tillrätta

Några minuter in i programmet sjunker Linn ner i soffan brevid Picasso och sekunden senare hör jag henne säga

 

- Hej Picasso... är du vaken nu tjejen.....

 

Ja, även om Picasso inte var vaken innan  så blev hon det definitivt då trots att Linn envist hävdade att hon hade minsann bara satt sig i soffan och inte gjort någonting

Linn blev kvar i soffan lagom länge just för att Picasso skulle vakna till liv och börja röra på sig och alla som haft valp vet att när valpen vaknar finns det bara en sak som gäller

- ut !!!

Det var bara att rycka på axlarna, kväva en trött suck och tänka att det där med Allsången är ju bara blaj ändå och gå ut i den ljumma sommarkvällen

 

 

Efter drygt en halvtimme ute hoppades jag att Picasso skulle lägga sig tillrätta igen och att jag därmed skulle kunna se "Morden..." iallafall

Jomen visst, det gick ju bra...

 

 

Picasso såg förvisso oförskämt pigg ut men letade reda på ett ben och la sig tillrätta i sin korg och hade förmodligen legat där en bra stund och gnagt på benet om det inte hade varit så att "storasyster" Linn hade bestämt sig för att leka lite med "lillsyrran"

Inom loppet av fem minuter hade vi en rejält upptrissad och lekfull valp och en sjuåring som pga av pirayaattackerna från denna valp blivit betydligt mindre leksugen

Jag satte mig på golvet för att parera dessa pirayaattacker med div leksaker och därmed hålla valpen hyfsat lugn vilket lyckades rätt bra

Dvs ända tills Linn upptäckte att Picasso var i "lekbart"skick igen och givetvis måste ner på golvet och börja busa och leka så att pirayaattackerna åter igen lockades fram

Våra enträgna försöka att förklara för Linn att hon måste tänka på sitt kroppspråk och hur hon leker med Picasso gick in genom ena örat ochg ut genom det andra och till slut var Picasso så i sitt esse att jag beslöt mig för att ta med valpen ut så hon fick göra av med lite energi ute i trädgården

 

 

Efter några valpfnattsvarv på tomten lugnade Picasso äntligen ner sig och jag började så smått fundera på att gå in och kanske kunna fortsätta se "Morden..."

Den tanken hann jag knappt tänka fördigt innan Linn klev ut på gräsmattan och började ha dressyruppvisning, något som Picasso  direkt tolkade som

*wow ska vi leka*

Mao tillbaka på ruta ett igen...

 

 

Efter en lång stund utomhus gjorde vi ytterligare ett försök att gå in och den här gången blev det raka vägen fram till soffan för Picassos del och inom loppet av ngr sekunder hade hon slocknat med huvudet i husses knä

Typ när det återstod sådär en kvart av "Morden i Midsommer"

 

 

Barn och valpar är oberäkneliga och ser till att ingenting blir som du tänkt dig men istället för att gräma mig och sura över den lugna TVkvällen är det väl bara att tänka positivt

- Jag fick njuta av en skön sommarkväll och jag hann ju med att se vem det var som var mördaren