Back to...

... memory lane

 

 

I kväll tog Linn, jag & Picasso en liten promenad bort till skogen

Till "vår" skog

Skogen där vi har tillbringat så mycke tid tillsamans framför allt under de två år jag var mammaledig

"Vår" skog som även var Mollys favoritställe

En skog där vi har massor med minnen

Otaliga är det gånger vi har klättrat på nerfallna trädstammar, höga  stenar, letat efter kottar, hittat spännande pinnar, upptäckt nya stigar
Oräkneliga är de gånger då Linn på sina små ben pinnade iväg åt ett håll och Molly åt ett annat eller då båda två tagit sig fram med en fart som fick en snigel att framstå som en formel1 bil och mitt tålamod att prövas till det yttersta

"Vår" skog där vi följt hur årstiderna löst av varandra

"Vår" skog där vi även hade vår egen lilla rastplats där vi brukade stanna och äta en frukt, krabbelurer, en smörgås eller vad det nu var vi hade med oss

 

 

I kväll var det inte Molly & Linn som studsade framför mig på stigen utan Linn & Picasso

En Linn som blivit stor och snart fyller åtta år och en liten Picasso som precis börjat sitt liv

Så lika men ändå så olika på något sätt

Så många minnen som helt plötsligt sköljde över mig

Alla mysiga promenader som Linn, Molly & jag har avverkat där på den stigen

Alla dom där stunderna som både Linn och jag har saknat utan att vi egentligen har vetat om det

Det blev en mysig o fin stund där i skogen där gamla minnen blandades med nya minnen

 

 

 

 

Vi upptäckte att vår rastplats inte alls var som förut

Linn tyckte att stenarna var mycke mindre nu än vad de var tidigare

Träden hade växt mer och det var inte lika gott om plats längre

Men det gör liksom ingenting, allting förändras och tar man det bara på rätt sätt så brukar förändringar leda till något bra

Skogen är  stor  vi kommer med all säkerhet hitta en ny favoritplats där vi kan sitta ner en stund och skapa oss nya minnen tillsammans med Picasso

Och det är inte bara rastplatsen som har förändrats

Linns vilja att bära "bajspåsen" är som bortblåst

 

- äckligt, den kan du bära mamma

 

Annat var det förr minsann