Så stolt som...

...  bara en mor kan vara

 

Den här veckan har Linn varit på dagridläger

Den här veckan var det ett läger med ett betydligt högre tempo än det Linn var på veckan innan, dessutom var Linn yngst med sina sju år och de andra tjejerna var mellan nio och fjorton år

Vi var lite osäkra innan på om Linn skulle "hänga med"  i det lite högre tempot och hur det skulle bli med tanke på att dom andra var såpass mycke äldre men inte hade vi behövt bekrymra oss

Linnsan hängde med hur bra som helst och de andra tjejerna var hur goa o mysiga som helst och tog hand om lilltrollet på allra bästa sätt

Linn strålade som en sol varje dag jag hämtade henne och berättade med stor glädje om både all härlig ridning och allt annat kul dom hade gjort under dagen

När jag hämtade hem Linn efter lägrets näst sista dag konstaterade Linn att hon aldrig någonsin hade haft så roliga lektioner som dom haft under veckan och att hon lärt sig massor

 

 

 

 

Ridlägret avslutades med en liten terrängtävling

Som den kloka ridlärare Marika är så lät hon tjejerna rida terrängbanan en gång under fm då hon tog tid på dom och sen när vi föräldrar kom och tittade på avslutningen så red dom ytterligare ett varv på banan och då gällde det att komma så nära sin första tid som möjligt

Ett alldeles ypperligt upplägg för att unvika att ivriga tjejer drog iväg på rundor med betydligt högre fart än vad dom egentligen borde

Nu blev det istället en tävling utefter var o ens egen förmåga

Linn hade valt att rida terränghoppningen på Memory som hon haft som första häst under ridlägret

När hon susade förbi oss i skogen såg Linnsan underbart lycklig och avspänd ut

Kort sagt vi såg en liten tjej som njöt av att få galoppera fram i skogen och hoppa över hinder

 

 

Efter att alla ridit sin runda så radade tjejerna upp sig inne på ridbanan och prisutdelningen tog vid

Namn efter namn ropades upp och till slut återstod bara Linn och Linnea som båda två hade ridit sina två rundor på nästan exakt samma tid - endast 0,9 sekunders skillnad

Otroligt duktigt av dom båda som därmed fick delad första placering

Och, jo jag erkänner...

 

 

... hur fånigt det än låter så kom det en liten liten tår i ögonvrån på lilla mamsen

Inte för att det var århundradets bedrift eller en OSfinal det gällde men, ja Linn kämpar o sliter med envisa Prinsessan, Sillen & Dumle som inte gör livet speciellt lätt för henne när det gäller

I går hade lilltrollet samma förutsättningar som de andra tjejerna

- en ponny som var med på noterna och villigt gjorde vad Linn bad henne om

Gårdagens tävling var en fis i rymden men för Linn ( och hennes mamma ) blev den ändå lite betydelsefull ändå

På nå´t sätt så fick Linn visa att hon är lite mer än den där lilla söta tjejen som rider de små charmtrollen som alltid bjuder på lite show o skratt

Linn kan mer än vad en del tror...