Nästan lite...

... komiskt

 

 

I dag tog jag o Picasso en liten promenad i skogen, på hemvägen mötte vi en som bor här i området

Vi känner inte varandra mer än till utseendet och har bara hejat på varandra tidigare

I dag stannade vi till och småpratade lite, det blir lätt så när man har ett litet charmtroll i andra änden av kopplet

Lovorden över Picasso haglade

 

- Så söt... vad lugn hon är... så otroligt fin... hon ger ett rikitgt bra intryck.... osv osv osv

 

 

Vi fortsatte att prata om väder o vind men mest om Picasso förståss och till slut kom frågan

 

- Vad ska det bli av henne när hon blir stor ? Vad är det för ras ?

 

- Det är en Staffordshire Bullterrier

 

I samma stund som jag uttalade detta tog människan direkt ett steg tillbaka och utbrast

 

- Oj... Men hon är ju inte alls aggressiv... än iallafall...

 

 

... aggresiv ?

Ehh ?

Picasso är elva veckor

Vad svarar man på sånt egentligen ?

Jag suckade djupt inombords och svarade neutralt

 

- Om hon blir aggressiv så har jag misslyckats kapitalt som hundägare...

 

Jag orkade liksom inte rapa fram "Nej det är ingen kamphund...." bla bla bla ännu en gång utan  tänkte i tysthet att  fördomar är det liksom ingen ide att ens försöka bekämpa

Med tiden kanske hon inser att Picasso inte är någon kamphund som går runt i området och letar efter objekt att kampa med och slakta med kraften i sina käftar utan helt enkelt är en otroligt härlig hund som älskar människor och inte vill annat än att pussas, pussas och åter pussas