Jag vet man ska...

... inte skryta

 

Men det finns en sak som jag är så otroligt grymt bra på att jag blir redigt imponerad av mig själv

Ibland kan jag nästan förundras över att jag just jag sitter inne med den förmågan och att jag dessutom gång efter gång lyckas prestera och t.o.m toppa mig själv

Jag liksom, en helt vanlig enkel medelmåtta mitt i livet

Tänk att just jag är så otroligt bra på just detta

Ja, det är nästan så att jag blir lite smått imponerad över mig själv faktiskt

Men...

 

 

... ja dessvärre är jag inte så säker på att min man och omgivningen är lika imponerad över just den här egenskapen hos mig

Ibland kan jag få känslan av att det kanske inte vore så dumt att tygla egenskapen lite så att det liksom inte ska stiga mig över huvudet

Jag menar, det kan ju sticka lite i ögonen på folk när någon ( läs Helen ) är sådär obeskrivligt bra på någonting, det är lätt att bli  lite divig när man vet att man är bäst

Så kanske skulle jag...

 

.. nej, det ska jag nog inte

Varför liksom ?

Jag fortsätter nog en stund till  med det jag är så otroligt bra på dvs jag fortsätter att njuta av livet och göra just ingenting