Ibland ser man inte...

... skogen för alla trä´n

 

Och i såna lägen är det så himla skönt att ha en egen "hundcoach" som rensar undan lite sly och gör det lite lättare att se det hela från en annan synvinkel

När vederbörande dessutom gör det utan att komma med en massa pekpinnar eller får en att känna sig liten o dum, ja då kan man inte bli allt annat än glad & nöjd

 

 

Ändå sen dag ett här hemma så har det där med mat vs Picasso varit en liten kamp

Viljan att äta har varit ungefär lika med noll hos den lilla damen och matte som då läst div "valpbroschyrer" och informationsskrifter om valpar vs mat och fått inpräntat hur viktigt det är att valpen får i sig dagsranson drabbades lite av hybris eller rättares sagt blev lite blockerad i sitt tänkande

Så med skammens rodnad kan jag erkänna att jag suttit och trugat o matat den lilla valpen och någonstans känt mig nöjd i förvissningen att "dagsransonen" hittat ner i magen

 

 





Så, ja den lilla valpen var mätt, belåten och växte som hon skulle

Men, ja då uppenbarade sig ännu ett litet problem längs vägen

Det var ju det här med träningen av den lilla valpen, inte helt lätt eftersom Picasso visade noll uppmärksamhet och att försöka muta med mat/godis var direkt lönlöst

I det läget skrev jag ett litet meddelande till min "hundcoach" på FB

Och.,..

 

 

... ja några meddelande fram o tillbaka mellan oss och vips blev det självklara och enkla så otroligt uppenbart, ja nästan lite pinsamt att jag inte ens tänkt i dom banorna själv men ibland behöver man lite vägledning för att hitta rätt

Med ett litet leende och full av förhoppning kröp jag till sängs igår och under dagen har jag glatt kunnat konstatera att Catjas underbara tips funkade alldles utmärkt

Min lilla valp har för första gången fått jobba för maten och se då minsann gick det galant att både lyssna på sitt namn och komma fram till matte samt efter några försök även börja förstå det där med "sitt"

Idag har "matbiten" fungerat alldeles galant, först lite träning med en pigg och väldigt uppmärksam Picasso  avslutade sen kvällen med att för första gången äta hela kvällsmålet utan att behöva trugas en enda gång

Nu är det slut med trugandet från min sida för som Catja mycke riktigt påpekade

 

- du kan och får inte curla en staffe och hon svälter inte ihjäl, hon kommer att äta

 

 

Ibland tänker man fel fast man vill så väl, nu såhär efteråt kan jag inte annat än att småfnissa åt mig själv och hur jag liksom körde fast i "hon måste äta" tänket att jag inte  tänkte logiskt

Jag menar, likväl som att hungriga vargar jagar bäst så tränas hungriga små valpar bäst