Rimbos...

... Nationaldag

 

Ja det är väl vad man lite skämtsamt brukar kalla första torsdagen i oktober

Dagen då årets stora begivenhet går av stapeln

- Rimbo Marknad

Jag må ha bott här i Rimbo i nitton år men jag kommer nog aldrig riktigt att förstå hypen kring denna marknad som är så otroligt viktig för "alla"

Ja så viktig att en del skolor ger barnen ledigt - ja man har en "Öppet Hus dag" på en lördag och kompenserar sen barnen med "Marknadsledigt" och ger man inte barnen helledigt så ser man till att alla slutar efter lunch

Första torsdagen i oktober är dagen då allt stannar upp, ja allt förutom det som sker inom marknadsområdet förstås

 

 

Jag minns första året vi bodde här på orten

Marknadsdagen kom men vi brydde oss inte om att åka ner på marknaden, varför skulle vi liksom ?

En marknad som alla andra och marknader varken mer eller mindre

Dagen efter marknaden kom en mycket ledsen liten sexåring hem och undrade varför vi inte hade åkt till marknaden

"Alla" hade varit där och dagens stora händelse på Lekis hade varit att rita och berätta om vad man hade gjort/köpt på marknaden

Där någonstans började jag inse att marknaden i Rimbo var lite mer än bara en marknad för folket här på orten och under åren har jag med smått fascination och ett leende på läpparna mer och mer börjat inse hur otroligt viktig denna dag är för "alla"

Under ett par år jobbade jag i nattpratrullen, vi hade alltid ett personalmöte på eftermiddagen den första torsdagen i månaden ja dvs alla månader utom just oktober för inte kunde man ha möte på marknadsdagen och det är inte bara just vårat personalmöte som drabbades denna dag utan även vårdcentralen, sjukgymnaster mfl har en liten "offdag" på marknadsdagen för den första torsdagen i oktober har folk något mycket viktigare för sig än att jobba, gå på möten etc

Under åren i nattpatrullen/hemtjänsten så har jag via genom både personal och kunder insett att det finns en stor tradition runt just marknadsdagen

Höststädningen ska vara klar, fönsterna ska vara putsade, rena gardiner uppsatta och inte att förglömma - ärtsoppan ska stå på spisen denna oktoberdag

 

 

 

 

 

Visst går jag på marknaden men inte för att jag vill utan snarare för att jag känner att jag måste

Tidigare har anledningen till mina marknadsbesök stavats Anna och Joakim och numera stavas det Linn, om det inte vore för Linns skull så skulle jag knappast finna någon glädje i att trängas bland folk och lockas till att köpa div. skräp som jag inte har behov av men vad gör man inte för sina barn ?

I morse var Linn full av iver inför eftermiddagens marknadsbesök, hon skulle köpa fruktspån, brända mandlar och säkert nå´t annat roligt också

Marknadsdag, vad säger man liksom ?

Ingenting, man gör som vanligt "Ler & vinkar" och längtar efter den dagen då Linn är så stor att hon kan åka ner till marknaden tillsammans med sina kompisar och inte vill/behöver mammas sällsakp

 

 



 

 



Min läkare har...

... helt klart humor

 

 

Som jag redan har berättat så var jag till vårdcentralen idag och fick en kortisonspruta i axeln

När läkaren skulle plocka fram ett plåster att sätta på efteråt upptäckte han att han bara hade stora plåster inne på rummet

Först tänkte han springa iväg och hämta ett mindre men så småfnissade han lite och sa

 

- Äsch, vi tar det här stora plåstret så folk verkligen ser hur ont du har...

 

 

Vi småfnissade lite åt det doktorn och jag men det tragiska är ju att det är sant

Folk har svårt att tro på något dom inte ser och tyvärr har ju smärta en tendens att vara "osynlig" och syns den inte så finns den ju inte

Så egentligen är det ju lite trist att hösten och kylan har kommit för tänk så käckt det hade varit att få gå med linne och flasha plåstret och kanske fått insupa lite sympatier...



Så skönt det är att...

... avsluta små projekt

 

 

Jag har haft ett "dåligt samvete" liggandes rätt länge nu

Allting var fix färdigt, bara lite trådar som skulle fästas och några sömmar som skulle sys

Varje gång jag har tagit fram garn och stickor har Linn frågat

 

- Mamma när ska du göra klart min tröja

 

I de lägena har jag mer än en gång velat svara

 

- Never ! Den är så 0+7%%¤3678 tråkig att den aldrig kommer att bli färdig

 

Men så svarar man ju inte ett längtande litet barn så istället har jag lite svävande svarat

 

- Så fort jag kan...

 

Visst, jag har ont i axeln men i ärlighetens namn så har just den detaljen inte varit något problem eftersom tröjan var helt färdigstickad, det var som sagt bara några trådar som skulle fästas och sen skulle styckena  monteras ihop

Jag vet faktiskt inte riktigt vad det har varit med tröjan, den har bara varit ett stort "vill inte" från den dagen jag fick hem garnet

Men nu så, efter mycket om och men är tröjan klar och Linn är överlycklig, dock var hon alldeles för trött för att orka prova den nu ikväll utan nöjde sig med att konstatera

 

- Å vad du är duktig mamma, den är sååååå snygg och det ser nästan ut som Prinsessan

 

Så mycket bättre betyg kan man ju inte få och hade jag vetat att hon skulle bli så glad så hade jag nog sett till att färdigställa den långt tidigare

 

 

 

 

 



Du vet att du...

... är valpägare

 

* När det enda du hittar i dina fickor är bajspåsar, hundgodis, hundgodis och ännu mera hundgodis

 

*När du precis satt dig vid matbordet och valpen signalerar att den måste ut och det nu meddetsamma utan några som helst dröjsmål

 

* En fuktig nos och en puss är bland det bästa du kan tänka dig att få

 

* Du ligger som en ostbåge och balanserar på yttersta kanten av  sängen bara för att du inte vill putta undan den söta lilla valpen som sover så sött 

 

*Du blir löjligt lycklig när valpen för en gångs skull kommer på inkallning och det är även i dessa lägen du totalt förtränger de där andra sjuttioelva gångerna densamma ignorerat dig

* Du utbrister - Duuuuuuktiiiiiigggggggg tjej så fort valpen levererar avfall på rätt plats

 

* Du blir alldeles varm i hjärtat när någon säger något snällt om din valp

 

*När du får den där villkorslösa kärleken när du som bäst behöver den

 

 

 

 



Det är alltid mörkast...

... innan gryningen

 

 

Igår var en sån där riktig bottendag

Som vanligt hade jag sovit risigt under natten och vaknat x antal ggr av att Herr Axel känt behov av att göra sin existens påmind och det slår liksom aldrig för givetvis ringde väckarklockan precis när jag sov som allra bäst men det var bara att köra på det beprövade "Le och vinka"

Som tur var så var Linn på ett strålande morgonhumör så att äta frukost tillsammans och sen göra sällskap till skolbussen var riktigt trevligt

Väl hemma igen var min plan att skulle försöka ta igen lite av nattens missade sömn men Herr Axel tyckte att det var en alldeles särdeles dålig ide så han protesterade vilt så istället för soffhäng blev det en skogspromenad i det härligt soliga och kyliga oktobervädret tillsammans med Picasso

En promenad som kryddades med lite inkallningsövningar samt "kurragömmalekar" för att få valpuslingen lite uppmärksam på att det minsann inte är enbart matte som ska hålla koll på valpen utan att det även kan vara nyttigt för valpisen att hålla koll på sin matte, annars kan hon lätt försvinna bakom en sten eller ett träd

 

 

Efter promenaden blev det soffhäng tillsammans med Picasso och efter en stund infann sig John Blund och tog mig med in i drömmarnas värld

Ja, i alla fall för en liten stund för givetvis så hann jag bara sova sådär en trettio minuter innan dörren rycktes upp och ett glatt

 

- Hej mamma och Picasso, jag är hemma nu !!!

 

Ja, det där med att få "sova ut" har  verkligen inte varit min grej just nu och resten av eftermiddagen/kvällen var mest en enda lång plåga för min del även om jag gjorde mitt bästa för att Linn inte skulle märka av det alltför mycket och det enda som riktigt höll mig uppe igår var nog det faktum att jag hade en tid hos min läkare direkt nu i morse

 

 

Åtta i morse var jag på plats och dryga halvtimmen senare lämnade jag vårdcentralen med ett leende på läpparna och en alldeles underbar känsla av att för en gångs skull inte ha ont

 

*Tack och lov för lokalbedövningens uppfinnare*

 

Lokalbedövning och ytterligare en kortisonspruta ska förhoppningsvis göra livet lite drägligare för mig och även om jag just nu känner mig lätt euforisk av att inte ha ont och brottas med lusten att sätta igång både med stickning, virkning, bakning ja t.o.m ett varv med dammsugaren låter riktigt trevligt så ska jag följa Picassos uppmaning och krypa ner bredvid henne i soffan och låta mig underhållas av något av alla dessa fascinerande och totalt intelligensbefriade program som serveras dagtid

I går var jag som sagt på väg att ge upp men idag ser det betydligt ljusare ut

- det finns hopp om framtiden 



 

 

 

 



 

För & nackdelar med att...

...  bo på landet när man har hund

 

 

Fördelen är helt klart att man en förmiddag i oktober kan gå ut i skogen och träna med sina lilla valp utan att någon undrar vad det är för okammad kuf iklädd vinterjacka och barfota i foppatofflor som lufsar runt i skogen och gömmer sig bakom stenar, buskar o träd och emellanåt  med sin allra gladaste o fjantisgaste röst utropar

 

- Bra Picasso...

- Dukitg vovve...

- Bra tjejen....

- Mattes underbara gos...

 

 

Nackdelen då, ja det måste vara den totala bristen på papperskorgar som gör att man måste släpa runt på den minst sagt illaluktande lilla bajspåsen under nästan hela promenaden för av någon underlig anledning så sker nr 2 i nio fall av tio precis i början på promenaden och i skogen lyser som sagt papperskorgarna med sin frånvaro

 

 



 

 

 



Livet med...

... Prinsessan

 

 

Innebär oftast två steg framåt och ett tillbaka

Emellanåt blir det inte bara ett steg tillbaka utan både fem, sex.... tio steg tillbaka

I fredags var just en sån dag då Prinsessan inte bara tog tio steg tillbaka utan det kändes mer som om vi var tillbaka på ruta ett och jag kan säga att jag mer än en gång under den ridturen funderade på om det verkligen var värt alla kronor jag plöjer ner i henne och för att inte tala om all tid och all energi jag investerar i henne

Kort sagt, jag var mer än less både på hästen och den förtvivlade åttaåringen som totalt kapitulerade och gav upp och inte visade minsta lilla tillstymmelse till "go"

Ett beteende som givetvis förstärkte Prinsessans ovilja att vara samarbetsvillig

Vi hamnade i den där berömda onda cirkeln och ridturen tillsammans med kompisen blev inte den där roliga stunden som det var tänkt utan mest en strid för att få Prinsessan att gå framåt och då helst framåt på stigen och inte in i buskarna

 

 

Det var nog tur för alla inblandade parter att Prinsessan på lördagen var upptagen med sin nya karriär som ridskoleponny och att vi skulle till Globen och se på Spanska Ridskolan och därmed fick en liten välbehövlig paus ifrån varandra

Även söndagen hade fullspeedat schema så vi hann inte få till någon tid till ridning men igår em var det dags igen och i ärlighetens namn så var varken jag eller Linn speciellt sugna på att åka till stallet utan gjorde det av ren pliktkänsla och med fredagens ridtur i färskt minne hade ingen av oss några större förhoppningar om en mysig ridtur

 

 

 

Men som tur är så är Prinsessan en ponny med en hel del charm och på något vis en inbyggd känsla för när det är läge att skärpa till sig 

Redan när vi kom ner i hagen mötte hon oss med en mycket svag men dock en gnäggning och när hon sedan valde att lämna polarna och komma oss till mötes så tinade nog både Linn och jag en upp en  smula

När hon sen under tiden vi gjorde iordning henne visade sin allra mysigaste och gosigaste sida och som krydda på moset dessutom bjöd på en alldeles underbar ridtur där Linn vid flera tillfällen utbrast lyckligt

 

- Mamma hon gör precis det jag ber henne om...

 

 

Som sagt, två steg framåt och ett tillbaka, ibland kryddat med ännu fler steg tillbaka och stor uppgivenhet hos oss tvåbenta

Otaliga är de gånger då jag helst av allt bara velat ge upp, gånger då jag önskat att Linn sysslat med schack eller något annat så långt bort från dessa envisa små ponnisar som möjligt

Men så kommer dagar som igår då allt stämmer och vips är man med i matchen igen och det blir alldeles solklart varför man lägger ner både tid och pengar på dessa underbara små varelser

Jag må vara knäpp men den kärlek som hela tiden finns där - även om den  ibland är svår att känna när det blåser motvind  - gör ju att man tar sig igenom dom motiga stunderna för hur det än är så finns det inte mycke som går upp mot en varm mule som pillar en i nacken