Allt som inte är stulet...

... kommer tillbaka

 

 

Eller så ligger det längst ner i tvättkorgen

Under hösten så har Linn vuxit en hel del så vi har fått rensa ur hennes garderob och fyllt på med nytt

Jag har köpt både tröjor, tights och trosor lite då och då för att "fylla på" och jag visste med bestämdhet att vi på marknaden i oktober köpte ett helt gäng med strumpor men ändå gapade hyllorna i garderoben nästintill tomma och mer än en gång har jag fått göra en "akututryckning" för att köpa ännu ett par tights eller ännu ett par trosor/strumpor och jag började så smått fundera över om vi fått in ett klädätarmonster i huset

 

 

 

 

Men efter ett par dagars intensivt tvättande så fick gåtan äntligen sin lösning igår

Våra kläder, handdukar, lakan - ja "vardagstvätten" tvättas ju kontinuerligt hela tiden men längst ner i min tvättkorg brukar den där "udda" tvätten i form av gardiner, filtar mm som inte är så viktigt att tvätta med en gång  samlas och få ligga och vänta på sin tur

I går hade jag letat mig nästan ända ner i botten på tvättkorgen och lyfte upp en filt för att slänga in den i maskinen och tänk...

 

 

... under den filten låg inte bara ett gäng tights utan även några tröjor men framför allt ett helt gäng trosor o strumpor

När, var och hur dom lyckats leta sig ner där på botten av tvättkorgen och hamnat under den filten - som legat där ett bra tag - är och får förbli en gåta just nu är jag bara glad över att Linns hyllor i garderoben återigen fyllts med kläder och att jag slipper ha den där känslan "måste tvätta så hon har något rent att ta på sig i morgon" vareviga kväll

Och till  det gamla talesättet "Allt som inte är stulet kommer tillbaka" kommer jag i fortsättningen göra tillägget   "... eller så ligger det längst ner i tvättkorgen"

 

 



 



Sällan har jag skådat...

... något skönare

 

 

Inte för att vårat hus är speciellt vackert men just då var det en alldeles underbar syn eller snarare en alldeles underbar känsla av att jag mycket snart skulle vara hemma

 

 

Redan igår kväll hade jag bestämt mig efter att jag hade lämnat Linn vid bussen skulle jag chilla lite i TV soffan och sen vid nio tiden när det blivit ljust ute skulle jag ta en långpromenad

Lätt snöfall, några minusgrader, vindstilla,  solen bröt fram lite och det bästa av allt för första gången på mycket länge kändes även luftrören riktigt ok vilket förmodligen allra mest berodde på den kortisionkur jag inledde i lördags

Med andra ord kändes det riktigt mysigt och trevligt att kliva ut genom dörren och så smått börja fundera på vilken runda jag skulle välja

Men underbart var kort, väldigt kort

 

 

Jag hann gå några meter innan jag kände att jag snabbt flyttades tillbaka till "sugrörsstadiet" igen

De senaste dagarnas torra luft hade så sakteliga förbytts mot en lite mer fuktigare vilket mina luftrör absolut inte uppskattade

Men skam den som ger sig, hade jag bestämt mig för att promenera så skulle jag minsann i alla fall ta en promenad även om den skulle bli betydligt kortare än vad jag hade planerat

Den planerade timmen blev endast dryga fyrtio minuter och jag kan lova att just den sista biten var riktigt vedervärdig och jag tackar min lyckliga stjärna för att jag inte träffade på någon människa under min promenad, den stackaren hade nog undrat vad det var för konstig flåsande typ som lullade runt i skogen/på vägen med uppknäppt jacka och något vilt i blicken 

 

 

 

 

Men även om promenaden var mer än lovligt jobbig så kändes det ändå rätt skönt efteråt när ¨jag suttit en stund i soffan och andningen återigen hade återgått till ett mer normalt stadium för hur det än är så är det otroligt skönt med frisk luft och komma ut och rensa skallen lite

Till och med vår lilla fryslort Picasso njöt av promenaden, hon är fullständigt galen i snön och springer runt och härjar så det står härliga till och man riktigt ser hur hon älskar varje sekund av det dvs så länge hon slipper stanna upp och stå still då klubbar fryslorten henne i skallen direkt och hon förvandlas till en ett darrande asplöv

 

 

 

 

 

 







 

 

 



Snön och...

... kylan har kommit

 

 

Alla jublar, dvs alla utom  jag som äger en SEAT

Jag hatar snö eller framför allt kyla eftersom det direkt innebär problem med att komma in i bilen

- 2 grader och dörrdj**** blir omöjliga att öppna och om dom mot all förmodan skulle gå att öppna så ser dom snabbt till att inte gå att stänga istället

Kort sagt - vintrar med en SEAT är som ett enda långt helvete

 

 

Jodå, jag kör med cupevärmare men det hjälper föga vilket Linn och jag fick erfara igår då vi skulle åka en snabbis till Renee för att hämta Linns kvarglömda överdragsbyxor

In i bilen kom vi, bilen startade, jag backade ut från uppfarten och samtidigt som jag svängde ut på vägen fnissade Linn till

 

- Mamma, min dörr går inte att stänga

 

Så förvånande, det har väl aldrig hänt tidigare

Bara att köra in på uppfarten igen och ställa in den tänkta trippen

Nu sitter jag här, kvart i elva har jag en tid på VC i Rimbo

*yippey*

I vanliga fall hade jag åkt iväg vid kvart över tio men idag känns det som om det är nödvändigt att gardera sig lite så jag planerar att dra iväg vid halv tio

- då hinner jag förhoppningsvis ringa efter en taxi om bildörren krånglar

Huvudsaken är ju att jag kommer dit i tid om dörrdj*** sen krånglar inne i Rimbo och  jag sen måste ta bussen hem och promenera från Finsta struntar jag högaktningsfullt i

 

 

 

 

Det är nionde vintern med min SEAT och belive me vi har testat med låsolja, smörja lister osv

Ja jag har t.o.m kollat med bilverkstan vars enda förslag på lösning av problemet var att man skulle plocka isär alla dörrdelarna ( gånger fyra ) vilket både är tidskrävande och rejält kostsamt samt förmodligen endast skulle hjälpa en kort tid

Så jag härdar ut mitt eländiga liv med min SEAT, fortsätter att hata kylan och vintern och hoppas på bättre tider men just nu hoppas jag på att jag tar mig till VC och att min käre läkare  inbringar lite hopp om en bättre framtid för mig och min axel



Dagens...

... boktips

 

 

Jag tycker verkligen om att läsa men det finns bara ett problem

Dagtid har jag lite svårt att hitta både tid och lugn nog att sjunka in i en bok så läsningen hör kvällen och läggdags till

Det lite tråkiga då är att jag har en förmåga att efter sådär en max två sidor kliver jag in i någon form av microsömn som innebär att jag till slut läser först samma stycke sen samma mening inte bara en, två utan ett flertal gånger och det hela brukar sluta med att min omtänksamme make försiktigt lirkar boken ur min hand, ännu försiktigare lirkar av glasögonen för att till slut släcka min sänglampa och då mötas av ett

 

- Vad gör du ? Jag läser ju....

 

- Nej det gör du inte, du sover!

 

 

Men så fick jag tips om boken "En man som heter Ove" skriven av Fredrik Backman och vad kan jag säga mer än att har du inte läst den - se till att göra det !

Redan efter första kapitlet låg jag och småfnissade högt och var helt fast

Boken är, ja helt underbar helt enkelt

En riktigt härlig feel good bok som hållit mig vaken inte bara en kvart, en halvtimme utan långt in på småtimmarna och jag har verkligen fått tvinga mig själv att lägga undan boken för att sova och det var med ett sting av sorg som jag läste sista kapitlet nu i natt

Jag hade lovat Paul att bara läsa en timme, att släcka lampan senast halv ett men klockan hann bli halv två innan sista ordet var läst

Utan att avslöja alltför mycket så kommer du i boken att möta en helt underbar man vid namn Ove och en brokig skara av människor i hans omgivning, människor och situationer du förmodligen kommer att le lite igenkännande åt men framför allt hoppas jag att du precis som jag kommer att fyllas med en härlig må bra känsla...



Kärt barn...

... har många namn

 

 

När Bubblan somnade in tänkte Paul och jag att Prinsen nog skulle få fortsätta att vara singel men Linn upplyste oss - vilket vi i och för sig redan var medvetna om -  om att man måste ha två marsvin så att dom har sällskap av varandra

Så givetvis vände vi oss till  http://gosarnasmarsvin.se/ även den här gången och hade turen att det precis fötts en kull ungar där vi snabbt bokade en av ungarna vid namn Dasher

 

 

Sen började namnfunderingarna, familjen andra djur ( ja förutom katterna då ) börjar ju på P - Prinsen, Prinsessan och Picasso så kanske skulle även den lilla nya familjemedlemmen få ett "P namn" för att glida med i strömmen

Förslagen var många och till slut bestämde sig Linn för att det lilla livet skulle heta Pablo

Ja kvällen innan började hon så smått fundera på om inte Håkan var ett rätt bra namn men när vi sen kom till "Gosarna" igår och Linn för första gången fick sitta med lilla Dasher i sin famn konstaterade hon att han var just en "Dasher" och ingenting annat

Och är man uppkallade efter en av tomtens renar har man ett namn att vara stolt över

 

 

Efter några timmar härhemma kunde vi glatt konstatera att lilla Dasher är en alldeles förtjusande liten herre som förutom att han är oerhört charmig, underbart söt så är han framför allt en riktigt cool typ

Trots uppbrott från sin trygga miljö där han bodde  tillsammans med sina syskon och kompisar, en bilfärd, träff med både nya människor, ny  miljö och kanske framför allt - fått en ny marsvinskompis så har han hållit sig helt cool hela tiden och nyfiket spanat in vad som händer

 

 

För Linns del var det ingen tvekan, det var kärlek från första ögonblicket och likadant var det för Prinsen, visserligen hade han nog hoppats på att vi skulle komma hem med en liten pingla till honom men när allt kommer omkring så är et inte så dumt att få en "lillebror"

Dom både herrarna fann varandra direkt och efter att Prinsen hade visat Dasher "toaletten" kröp dom upp i höet tillsammans och började ivrigt smaska i sig en liten välkomstmiddag

 





 



 

 

 



Är det nu man ska ...

...  börja googla på övergångsåldern ?

 

Lördagskväll i ett vardagsrum mycket nära mig

 

- Älskling är det inte väldigt varmt härinne i kväll ?

 

- Näe.. tvärt om det känns behagligt

 

- Linn, tycker inte du att det är varmt ?

 

- Nej, inte speciellt

 

Hallå ? Vad är detta ?

Både käre maken och dottern brukar ju precis som jag vara värsta värmekaminerna så hur kunde det då komma sig att dom två satt där i soffan,  svala och totalt oberörda av tropikhettan som helt plötsligt slog till från ingenstans och höjde temperaturen inomhus med minst tjugo grader ?

Hur kunde det komma sig att deras hud kändes alldeles sval och precis som vanligt när min egen hud dröp av svett ?

Eftersom jag timmen innan tagit första dosen kortisontabletter försökte jag med ett

 

- Det kanske beror på kortisonet ?

 

Maken tittar upp, ler och säger sen

 

- Jag tror kanske att det kan ha med åldern att göra...

 

 

Som alltid likabrutalt ärlig och kanske är det så att det är nu det är dags att börja googla på "övergångsålder" , "vallningar" och andra okända ord...

 

 

 



Nu kan...

... kylan komma

 

 

Linns nya mössa blev färdig idag så nu är vi rustade för kylan som väntas dra in över landet i morgon

Jag brukar inte gilla kyla men efter den senaste tidens höga luftfuktighet så kan jag t.o.m tänka mig lite snö bara för att lätta upp luften lite så att det blir lättare att andas för det senaste dygnet har det känts som om det lilla sugrör jag andas igenom har blivit igentäppt

 

 

Men kyla och kyla,  visst på sina ställen lär det bli riktigt kallt men här i våra trakter spås det bli runt 4 till 7 minusgrader och då känns det lite halvlarvigt när man på de lokala nyheterna uppmanar folk att "rusta sig för kylan"

Det är ju inte så att kung Bore slår till och kyler ut oss direkt och det är jag tacksam för med tanke på att mina luftrör brukar få det lite jobbigt när det börjar leta sig under minus tio grader

*Aldrig blir man nöjd*