Skillnaden mellan män & kvinnor...

... är priset på deras leksaker

I alla fall i den här familjen

Maken drömmer om en Jaguar XE och själv drömmer jag om en ny rockard till Prinsessan

Det man kan säga om våra drömmar är att dom är lika på det viset att bådas drömmar har hjul och att dom drivs av hästkrafter men någonstans där tar likheterna också slut och skillnaderna börjar uppenbarar sig och det är väl kanske även just där någonstans som priset på "leksaken" kommer in

Makens leksak kostar i runda slängar någonstans runt 350.000:- medans min lilla leksak håller sig till mer jordnära runt 10.000:- och än så länge är det rättvist på det sättet att det är just en dröm för oss båda två och drömmar behöver man för att krydda vardagen lite och sen ligger det ju en viss tjusning i att se vem av oss som får sin dröm uppfylld först och beträffande just den lilla detaljen har jag en svag aning om att det inte kommer att vara priset som är den avgörande faktorn...

Bilderna är lånade från Jaguar & Driveouts hemsidor

Julafton i ...

... augusti

 

 

Förra veckan inleddes på allra bästa sätt när jag på måndagsförmiddagen fick veta att jag vunnit veckans Tomas Ledins #livslevandetävling på Instagram

Tävlingen gick ( går ) ut på att man ska ladda upp en bild och sen skriva en textrad från någon av Tomas Ledins låtar

Fotot i sig var absolut inget mästarfoto men antingen så var konkurrensen liten just den veckan eller så gillade dom helt enkelt mitt bidrag

 

 

 

"Ljuvliga minnen, ljuvliga dar

Barndomens bilder dröjer sig kvar..."

 

What ever liksom, jag blev i alla fall superglad över att ha vunnit och såg fram emot att få priset - som skulle vara några cdskivor, en turneaffisch och en tygkasse - skulle komma med posten och igår när vi kom hem låg det äntligen en avi eller ja rättare sagt två avier i brevlådan och självklart så var jag helt enkelt bara tvungen att ta en extratur in till Rombo för att nyfiket hämta ut paketet

I bilen på vägen hem tänkte jag att det förmodligen var två kanske tre cd skivor så jag blev verkligen glatt överraskad när jag öppnade paketet och hittade inte mindre än sju ( otroligt snyggt ) signerade cdskivor och det allra bästa var att jag bara hade två av dom sen tidigare - detta trots att jag varit ett inbitet fan sen 1979 men de senaste åren har det mest blivit radio-spotify-Youtube lyssnade för min del och lite extra glad blev jag över att "Höga kusten" cdn var med  bland vinsterna eftersom det är en platta som inte blivit införskaffad trots att jag funderat på det ett flertal gånger

Den signerade turneaffischen ska ramas in och trots att maken nog inte är så förtjust i det så ska jag nog hitta en lämplig ålats för den här i huset

 

 

 

Kort sagt, det kändes riktigt varmt o skönt i mitt lilla Tomas Ledin hjärta och nu ska jag nog roa mig med att lyssna lite extra på skivorna så jag är riktigt redo den 21 augusti då det är dags att se honom på Gröna Lund

 

 

 

 

 

 



Så var det...

... äntligen semester

 

 

I måndags började så äntligen min semester, förmodligen finns det en och annan i min omgivning som förvånat höjde på ögonbrynet och i sitt stilla sinne undrade om jag inte hade varit ledig hela sommaren och för den som följt mig på FB eller Instagram så förstår jag att det har framstått som om min sommar varit en enda lång semester men riktigt så har det ju inte varit utan det beror väl snarare på att jag någonstans gjorde ett medvetet val att inte "outa" min sjukskrivning utanför min allra innersta krets av den enkla anledningen att jag helt enkelt inte orkade med vare sig att berätta varför eller för all del ta del av goda råd framförda i all välmening

Jag kände helt enkelt att jag behövde få låta allt falla på plats i lugn och ro helt i min egen takt och på mitt sätt

 

 

 

Och bitarna har fallit på plats, svaren har kommit, lugnet har lagt sig och för första gången på mycket mycket länge känner jag att vardagen och livet så smått hittat tillbaka till sin vanliga stilla lunk igen och dom där sömnlösa nätterna, panikattackerna och alla konstiga tankar dyker upp alltmer sällan

Dvs allt det där som jag valt att inte skriva om på FB, allt det där jobbiga som jag valt att hålla för mig själv och istället valt att berätta om Linns & mina stunder i stallet, våra små turer till badstranden, resan till Linköping tillsammans med barnen, turen till Mariehamn med mina "bonussystrar", Gröna Lunds besöket...

 

 

... ja listan kan göras lång med allt som jag till synes har roat mig med den här sommaren

Men bakom dessa foton och små inlägg om min till synes "lediga" sommar har det funnits en annan verklighet, en sommar som ibland känts allt annat än som en ledig och härlig sommar

Den där knölen i bröstet som jag upptäckte i april/maj ryckte undan mattan totalt under mina fötter och alla tankar och funderingar i väntan på provsvaren  rev upp sår som inte hade hunnit läkas ordentligt och det har funnits dagar då jag gått med sprängande huvudvärk, nätter då jag inte sovit en blund, nätter då jag sovit men vaknat i panik både en, två, tre, ja till och med fyra gånger pga av både helt suspekta  mardrömmar om allt och ingenting och även mardrömmar med återblickar från flygresan då Linn blev sjuk, dygnen på Irland, tiden på ECMO mm

Det finns dagar då jag till en början mått riktigt bra men så har ett TV-inslag, en tidningsartikel, en låt på radion eller en sekvens i en film plötsligt kastat mig tillbaka till de där outhärdiga timmarna på planet eller den där fruktansvärda dagen i Dublin då jag var helt övertygad om att vi skulle förlora Linn för alltid och alla tankar och känslor som jag hade trott var placerade i sitt lilla minnesfack har plötsligt spritts ut i minnet igen och ställt till oreda

Ja, det finns gånger då jag helt utan anledning börjat gråta både i ren panik eller av tacksamhet

Kort sagt, den här sommaren har varit en sommar ganska så olik någon annan sommar jag upplevt

 

 

 

Så bakom dom där mysiga FB & Instagram uppdateringarna så har det funnits en annan verklighet

Bakom ett "En mysstund i stallet" kan det ha legat flera timmars förberedelser för att samla ork nog att ta sig till stallet, bakom den där bilden av ett kvällsdopp i sjön kan det ha legat en dag med både huvudvärk och panikkänslor som guppat inombords osv i all oändlighet

Jag förstår att en och annan kanske tänker att orkar man göra si eller så så orkar och ska man också jobba och ska inte vara sjukskriven men livet är inte svart eller vitt utan en hel palett av nyanser och ibland blir livet så kaotiskt att alla nyanser flyter ihop i en enda röra och man behöver få tid till att stanna upp och reflektera, låta kroppen vila och göra ett försök att få struktur på paletten igen och eftersom vi alla är olika har vi alla våra olika sätt att göra det på

 

 

 

 

Den här sommaren har varit en resa i känslornas tecken och stundtals har det känts som både en berg & dalbana och fritt fall men nu äntligen känns det som om jag lämnat nöjesfältet bakom mig och att jag istället har tagit klivet in på en lummig skogsväg och om jag får bestämma så skulle jag vilja fortsätta vandra på den här stigen ett tag och bara njuta av lugnet och harmoni men kanske framför allt njuta av livet...



 

 

 

 

 



Så var det det här...

... med namnsdagar

 

 

Varje år när "Kristinadagen" närmar sig och jag sådär i förbifarten påminner om att det minsann är en viktig dag så får min man alltid något undrande i blicken och det beror förmodligen på att han anser att det här med namnsdagar inte är något man behöver fira och på det stora hela håller jag med honom om den saken

Men ingen regel utan undantag och undantaget i det här fallet är just Kristinadagen - den måste man fira, det hör liksom sommaren till

 

 

 

Eftersom jag tillbringade så gott som större delen av sommaren hos AnnaLisa & Gunnar från det jag var 5 till jag blev 14 så har jag inte sådär jättemånga "sommarminnen" tillsammans med mina föräldrar och syskon men är det något jag minns så är det just att Kristinadagen alltid firade lite extra eftersom min äldsta syster heter Kristina, min farmor ( som hade sommarstuga granne med oss ) hette Kristina i andra namn, jag och min ena syster har Kristins som tredje respektive fjärde namn samt att bondmoran på gården hette "Tant Kristina"

Dessutom var det ju så på den "gamla goda tiden" att det i almanackan endast var ett namn per dag som hade namnsdag och att det var långt ifrån "alla" som hade en  "egen"namnsdag så ibland fick man helt enkelt fira namnsdag för sitt andra, tredje eller som jag fjärdenamn

- kort sagt, det fanns en uppsjö av anledningar till att fira Kristinadagen med lite kaffe & tårta och jag minns just "Kristinafirandet" som en otroligt mysig och trevlig tradition

Även min fd svärmor var av den gamla stammen som tyckte att det här med namnsdagar var viktigt så när vi semestrade hos dom i deras stuga så hissade hon alltid flaggan på Kristinadagen och bakade en tårta som dekorerades med jordgubbar från det egna jordgubbslandet

Kristina ligger mig lite extra varmt om hjärtat då¨ jag har valt att låta Kristinatraditionen följa med mina två döttrar som fått Kristina som tredjenamn

Så....

 

 

 

... ja, hur fånigt det än låter så är Kristinadagen en lite speciell dag för mig, en liten påminnelse om min barndoms somrar och min farmor men kanske framför allt en påminnelse om hur viktigt det är att bara stanna upp en stund och göra något så enkelt som att ta en fika tillsammans med människor du tycker om och som betyder något för dig och just därför bestämde jag mig för att i år skulle jag minsann återuppliva Kristinadagen och låta den få bli en del av både min och även Linns barndoms somrar

Nu blev det vare sig jordgubbstårta eller fika hemma i trädgården utan istället blev det  så att jag bakade en schwarzwaldstårta och tillsammans med Paul & Linn tog vi en liten tur till den person som förutom att hon har den goda smaken att precis som jag älska schwarzwaldstårta även har blivit en viktig del av mitt liv och har en alldeles självklar plats i hjärta  och därmed en person jag gärna vill ha i min närhet när jag skapar fina minnen för framtiden

 

Även om årets Kristinadagsfirande kanske inte var som min barndoms firande så var det ett firande helt i min smak - jag firade dagen tillsammans med några av de som betyder allra mest för mig och vi hade en mysig stund tillsammans  och inte att förglömma -  jag fick en bit schwarzwaldstårta

Namnsdagar och firande i all ära det viktigaste var dock att få tillbringa en stund tillsammans och vem vet kanske har vi skapat en ny tradition...

 

 

 

 

 



Jag insåg inte att jag saknade...

... diskmaskinen förens den nya var på plats

 

 

Lite drygt tre och ett halvt år tog det oss att skaffa en ny diskmaskin efter att den förra sa upp sitt anställningskontrakt och under den tiden har det nog varit omgivningen som haft mest problem med vår avsaknad av diskmaskin

 

- Ska ni inte köpa en ny snart ?

 

- Hur klarar ni er utan diskmaskin ?

 

Osv. osv. i en aldrig sinande ström av frågor och kommentarer men hur otroligt det än låter så är det ingen katastrof att vara utan diskmaskin, det funkar faktiskt riktigt bra

Det var ju inte så att jordens undergång drabbades oss varje gång vi greppade diskborsten

Men visst jag erkänner det fanns tillfällen då jag ibland suckade när det var dags att ta sig an diskberget och mer än en gång kunde jag konstatera att det där med disk var ett evighetsgöra för hur man än bar sig åt så lyckades det alltid hitta ny disk till diskhon så fort man diskat färdigt

Ja det fanns även tillfällen då jag förträngde lusten att baka just för att tanken på att ta hand om disken efteråt gjorde mig trött

Men vi har överlevt både familjemiddagar, stor grillfesteoch ett 50års kalas utan att få vare sig skrumphänder eller simhud mellan fingrarna av allt diskande

 

 

 

Men sen en vecka tillbaka har vi en ny familjemedlem och jag kan erkänna att för varje dag som går tycker jag alltmer om denna vackra och tysta skapelse och det var när jag häromdagen laddade dagens andra maskin med disk som jag lite smått insåg att jag nog någonstans långt därinne trots allt hade saknat en vän som den här...

 

 

 

 

 



Så var det det här med...

... folks sociala skills

 

 

Jag är inte på något sätt pryd eller äckelmagad men det finns vissa saker jag tycker att man helt enkelt inte gör offentligt , i alla fall inte efter att man har passerat småbarnsstadiet och två av dom sakerna är att rapa och fisa

I går var jag och Linn på Gröna Lund för att se inspelningen av Sommarkrysset när vi klev av bussen ute på Djurgården hade vi en grabb i nedre tonåren bakom oss som högt och ljudligt passade på att rapa bara ett par centimeter bakom mitt öra - fräscht

Två tjejer som var med i det sällskapet suckade högt

- Sådär gör man inte, ofräscht

Sekunden senare sluter en man upp i deras sällskap och precis när han passerar mig och Linn rapar även han högt och ljudligt varpå tjejerna återigen utbrister

- Sådär gör man inte pappa...

 

 

Efter ett par timmar på Gröna Lund var det dags att bege oss hemåt och eftersom det var så underbart väder bestämde vi oss för att promenera bort till bilen

Halvvägs mot bilen går en man om oss och precis när han är i jämnhöjd med oss så avfyrar han högt och ljudligt en rap

En rap som sen kryddas av en rejäl brakfis när han befinner sig en-två meter framför oss och en en gång förundras jag över folks sociala skills

Har folk inte några som helst hämningar längre eller är det så att jag är lite lätt känslig och fånig som anser att vissa saker ser man helt enkelt till att hålla inom familjen....

 



En av de bästa....

... investeringarna vi gjort

 

 

Ja det var helt klart den där simskoleterminen som vi anmälde Linn till för två  eller om det var tre år sedan, jag vet att jag muttrade då om att jag tyckte att det var lite dyrt och  att det sög lite fetbäver

Men efter att ha hållit på och tragglat med Linn ett par somrar utan större framgång så kändes det bäst att låta något med utbildning och vana visa henne nyckeln till simningens ädla konst och visst sjutton lyckades simläraren både visa nyckeln, låsa upp den dörren och släppa in Linn i den simmande världen

 

 

Fick Linn bestämma skulle vi förmodligen  bo vid stranden och hon skulle ligga i vattnet från morgon till kväll ja om det vore möjligt skulle hon nog även kunna tänka sig att sova i vattnet

Ibland när jag sitter där på bryggan och tittar på Linn som simmar runt, står på händer eller gör kullerbyttor i vattnet så undrar jag om hon inte har varit en fisk i ett tidigare liv