Så var den...

... förlamande tröttheten tillbaka

Att jag efter första dagen - läs timmen - på jobbet somnade som en klubbad säl och sen sov fyra timmar bara sådär rakt av var inget konstig i sig och helt väntat och att sen resten av första veckan kändes ok var bara en bonus

Andra veckan gick också den förhållandevis bra, visst märkte jag en trötthet i hjärnkontoret men den tröttheten skyllde jag mest på all oro som varit omkring Linns hjärnskakning

Jag har sett det som att det blev helt enkelt lite för mycket på en gång med jobbstart och Linn som inte mått riktigt bra men att allt skulle ge med sig i takt med att jag kom in i rutinerna och att Linn mådde lite bättre

Ja, det var vad jag trodde och hoppades på men tji fick jag

I måndags slog den berömda tröttheten till igen, den där tröttheten som liksom förlamar hela kroppen och hur gärna ajg än vill så går det inte att hålla sig vaken

Det enda jag vill och har i skallen är att få sova, mycket,  länge och gärna helt ostört och jag har sovit både mycket och länge men kanske inte helt ostört

Jag har inte kunnat styra det, sömnen slår till som en gummiklubba i huvudet och ingenting funkar

Jag har haft en hel del på min "To do" lista och varje dag har jag tänkt 

- Jag gör det på eftermiddagen, då är jag nog pigg

När eftermidagen har kommit har jag tänkt

- Jag gör det sen efter middagen, då funkar det nog

Men när kvällen har kommit har allt förvandlats till ett enda stor samvete och en förhoppning om att jag i morgon ska vara lite piggare och därmed även ha lite energi att ta itu med det jag måste

Tyvärr har mina ambitioner och min energi inte riktigt gått hand i hand den här veckan och alla de där små  "To do" på listan har förvandlats till ett enda stort moln av dåligt samvete och en inre stress

Men det är väl bara att rycka upp sig, skärpa till sig och ta tag i sakerna...

... ja det är nog vad de allra flesta tror

Dvs alla dom som har haft turen att aldrig hamna i det läget när kroppens energiförråd helt enkelt är som ett enda stort läckande såll

Energin som kommer in rinner ut lika fort genom något av alla de hål som uppstått under livets gång och hur mycket man än jobbar med att täta till alla dom där små hålen så jobbar man ändå inte tillräckligt fort för att man ska få en jämn balans på in & ut flödet

Energin befinner sig ständigt på lägsta nivå och ibland dippar den ner till minus och då stänger kroppen helt enkelt av och det är väl precis där jag befinner mig nu

Min energi är på minus och inte blir det bättre av att jag inte lyckas mota undan den där stressen över alla vill, ska och måsten som hela tiden samlas

Men det är bara att gilla läget, just nu är det näsan ovanför vattenytan som gäller och att använda den lilla, lilla energi som då och då infinner sig till att helt enkelt fortsätta och stunta i det som står på "To do" listan och istället göra sånt som ger bra energi 

I dag tvingade jag mig ut en stund, åt en glass i solskenet tillsammans med Linn

Hängde upp hängmattan och låg och tittade på den blå himlen en stund under tiden som Linn lekte med sina småhästar en bit ifrån

Kort sagt, jag lämnade det dåliga samvettet inomhus,stannade upp, och helt enkelt bara var en kort stund

Nu ska jag ta den lilla energin jag lyckades samla på mig under den stunden och använda den till att plocka i och ur diskmaskinen

- tänk att något så enkelt kan te sig som ett enda stort berg att klättra uppför

Det är en helt sjuk känsla och jag vill inget annat än att återfå min energi igen, jag vill tillbaka till det "normala" igen...

Snart kan jag även....

... skriva in Elevassisten i mitt CV

Med respekt för alla elevassistenter ute i landet så är detta givetvis skrivet med glimten i ögat men efter att ha varit med Linn i skolan för andra gången på kort tid så känner jag mig lite som Linns elevassisten och än en gång känner jag glädje och tacksamhet över att Linn går i den skolan hon gör

Vårt val av förskola som sedan ledde till det naturliga valet av skola baserades till första hand på en så banal sak som "närhetsprincipen" och vi har aldrig ångrat eller ifrågasatt vårt val

Linn har alltid trivts både med sina kamrater och med personalen och vi har alltid mötts av respekt och engagemang när vi framfört våra åsikter/önskemål

Kort sagt - Linn har turen att tillhöra en toppenklass i en ( för henne och oss  ) bra och väl fungerande skola 

Både vid förra veckans och dagens skolbesök har det slagit mig vilken otrolig skillnad det är på undervisningen nu jämfört med när jag gick i skolan

Jag har periodvis skrivit en hel del dagbok och den senaste tiden har Linn och jag ägnat många mysiga stunder åt att tillsammans läsa mina dagböcker skrivna när jag var mellan 9 och 11 år så jag har  fått friskat upp mitt minne om både min familj, mina kompisar, min vardag och även blivit påmind om mina skoldagar och vem vet kanske är det så att hade undervisningen skett på samma sätt då som den gör idag så kanske mitt intresse för att lära och gå i skolan hade sett helt annorlunda ut

Jag är iallafall glad över att Linn får ta del av dagens sätt att undervisa och jag tycker att det har varit jättekul att få sitta med och lyssna på när eleverna har summerat dagens lektion och diskuterat vad dom har lärt sig, hur dom lärde sig det och hur lärarna hela tiden gör barnen delaktiga i lektionen och hjälper dom att våga och är mycket noggranna med att tala om att allas åsikter och tankar är lika viktiga och att man har rätt att tänka och tycka som man vill

Under den stunden jag var med idag jobbades det i "Kompisgrupper", nio elever från 0:an - 6:an som gjorde olika övningar tillsammans

Linn och hennes grupp fick kort med olika texter på "Hand mot hand", "Rygg mot rygg", "Knä mot lår" , "Näsa mot näsa", "Axel mot axel" osv och tillsammans hjälptes dom åt att klara av att göra så många olika kort tillsammans som det bara gick

Det var kul att se hur dom samarbetade tillsammans och hjälpte varandra och mot slutet av lektionen så hade även dom som till en början varit lite tysta och försiktiga blivit varma i kläderna och deltog lika ivrigt som dom övriga gruppen

Just det här arbetet i "Kompisgrupperna" tror jag är en stor bidragande orsak till att stämningen mellan eleverna på skolan är så bra som den är och efter dagens besök i skolan är jag nästan lite sugen på att börja skolan igen

Frågan är bara vilken årskurs jag ska börja i ?

Kanske en mjukstart i 1:an eller 2:an, om inte annat för att dom har förhållandevis korta skoldagar och jag tror att jag skulle kunna hänga med i dom flesta ämnena i dom årskurserna

I 3:an och 4:an skulle det kunna bli lite knepigt att hänga med i matten och geografin och man vill ju inte att det ska vara alltför jobbigt att börja plugga igen, då finns ju risken att man tröttnar även om det är roligt

Men jag gör väl en "Pippi variant" och börjar med loven till att börja med så får vi se vad som händer, man ska ju inte ta ut sig i onödan...

Välkommen tillbaka...

... del tre

Linn inledde sportlovet med att två dagar i rad åka av Juni med buller och bång och en kraftig hjärnskakning till följd

Efter att ha vilat sig igenom hela sprotlovet och några dagar in på första skolveckan bestämde vi oss för att i torsdags var det dags att iallafall hälsa på lite i skolan

Linn och jag hann knappt mer än in på skolgården innan en av klasskamraterna snabbt kom fram och hälsade henne välkommen tillbaka och frågade vad hon varit för sjuk

När Linn berättade om hjärnskakningen fick hon ett flertal följdfrågor och jag måste säga att jag imponerades av att en kille i 10 års åldern visade ett sånt  intrersse och sån otrolig omtänksamhet mot en klasskamrat

Den här killen var inte den enda som välkomnade Linn tillbaka, tvärtom

Linn möttes av ett flertal "Välkommen tillbaka" och ett helt gäng kramar 

Även Linns lärare tog emot Linn och välkomnade henne med en värme och omtänksamhet som var påtaglig och värmde mitt mammahjärta

Vår plan att Linn skulle orka med Engelska, lunch och sen en mattelektion visade sig vara lite väl optimistisk eftersom Linns energi sjönk mot slutet av lektionen och när klasskamraterna studsade iväg för att äta lunch gick Linns ögon i kors av trötthet och vi åkte hemåt istället

Linn somnade gott i bilen hem och fortsatte sen att sova ute på altanen resten av eftermiddagen

Eftersom jag själv alleles nyligen fick erfara hur olika ett "Välkommen tillbaka" kan framföras kände jag en oerhörd tacksamhet över att både Linns lärare och klasskamrater gav Linn ett så varmt välkommen tillbaka som dom gjorde

Den värmen och omtanken underlättar Linns väg tillbaka till skolan

Att få känna sig efterlängtad, saknad och omtyckt är något alla borde få känna när dom kliver in i sin skol eller arbetsmiljö och Linns klasskamrater visade på ett väldigt tydligt sätt att ibland är barn betydligt klokare än många vuxna...

Man behöver inte...

... älska alla

Nej, man behöver inte ens tycka om alla andra människor

Men det hör till god ton att behandla varandra med respekt

Är det något jag har väldigt svårt för så är det respektlösa människor i allmänhet och dryga människor i synnerhet

Jag har även svårt att förstå folk som vill påskina att dom minsann gjort allt dom har kunnat och lite till för att vara så tillmötesgående det bara går när dom i själva verket helt enkelt bara följt de lagar och regler som gäller trots att dom i själva verket helst hade valt en annan lösning som hade passat dom betydligt bättre men tyvärr pinsamt nog fick en liten tillrättavisning

Så, nej man varken kan eller behöver älska alla och som sagt man behöve inte ens tycka om alla och just nu finns det en person som platsar in i facken "Tycker inte om" och "Älskar inte" men hur förbenat svårt det än är så försöker jag inte visa vad jag tänker och känner om personen ifråga 

 Jag försöker respektera hen och för att få lite förståelse för situationen vi hamnat i så försöker jag att se saken ur hens synvinkel

Men hur jag än vrider och vänder på det hela så stupar det alltid på det där med respekten

Om man respekterar någon så behandlar man inte den personen som om hon vore dum i huvudet och inget förstod utan man kör med raka rör istället för att köra "fulspel" 

Även om min hjärna just nu befinner sig i någon sorts dvala och inte kopplar lika snabbt som vanligt så är jag inte dummare än att jag kan genomskåda det som sägs och att hen inte vill något hellre än att jag bara försvinner *poff* och inte längre är hens problem längre och tänk så mycket rakare och ärligare vår kommunikation skulle kunna bli om hen bara visade den lilla respekten gentemot mig och skippade skitsnacket ...

... men det kommer aldrig att hända

Istället biter jag ihop, funderar, känner stressen ,längtar efter något annat och känner allt annat än motivation och lust

För jag vet ju innerst inne att det spelar ingen roll hur mycket jag än anstränger mig, hen har redan bestämt sig för att vare sig tycka om mig, respektera mig eller ge mig en ärlig chans

Välkommen tillbaka...

... del två

Det finns många sätt att säga välkommen tillbaka på

- Hej, vad roligt att du är tillbaka

- Hej, det var länge sen. Kul att ses

- Välkommen, jag har saknat dig

- Ååååå vad roligt att se dig

- Välkommen, lycka till nu och hoppas att det går bra

Eller så kan man ju välja det lite mindre välkomnande 

- Jaha, fick du inte vara sjukskriven längre ?

Vi har alla olika sätt att se på saker och ting och hur vi väljer att uttrycka oss men jag vet ju vilka sätt jag föredrog att mötas av när jag klev in på jobbet igår morse för att börja vägen tillbaka till jobbet igen efter lite mer än sex månaders sjukskrivning och jag väljer att med ett leende konstatera att på något sätt kändes det som om tiden stått stilla och att somliga  och somligt inte förändrats ett dugg under tiden jag har varit borta...

Välkommen tillbaka...

... eller nå´t sånt

- Du har inget aktuellt schema, du vet scheman är ju färskvara

- Jag vet inte i vilken grupp du ska jobba i, du vet jag måste tänka på verksamhetens bästa

- Du har inget skåp, det var en timmis som hade boat in sig i ditt skåp.Jag upplyste givetvis timmisen om att det absolut inte var ok men jag tog hand om dina grejer

- Jag tänkte att du skulle jobba en dag i veckan istället för en del av dagen, det är för verksamhetens bästa

Jodå, jag känner mig verkligen riktigt Välkommen tillbaka till jobbet efter sjukskrivningen

Angående schemat och gruppen har jag inga synpunkter, just dom detaljerna spelar ingen roll

Skåpet är en principsak för min del, jag hade namnat mitt skåp vilket skulle vara fullt tillräckligt efter dom direktiv vi har och istället för att "snällt" ta hand om mina grejer kanske det hade varit på sin plats att be timmisen flytta ut ur "mitt" skåp om nu "rätt ska vara rätt"

Det här med att jobba en dag/v istället för 25% av min schemalagda tid sprack ju direkt eftersom en sjukskrivning på 3/4  -trots protester från den som borde veta bättre- i försäkringskassans ögon innebär att jag ska jobba just 25% av ett arbetspass 

Så jodå jag känner mig både supertaggad och riktigt välkommen tillbaka, 

eller inte...

I dag dog något...

... inom mig

I dag var det något inom mig som dog

Något som lämnade ett stort tomt hål, ett hål som både gör ont men som ändå känns som en lättnad

Nu behöver jag inte längre fundera över om det beslut jag en gång tog var det rätta beslutet

Någon visade mycket klart och tydligt att jag ingenting betyder för henne

Någon visade klart och tydligt att hon ser mig som familjens svarta får, att jag har onda avsikter och att jag helst av allt borde hålla mig borta

Från och med idag får hon som hon vill, jag ska hålla mig borta

Det finns ingenting som kan få mig att återvända till henne igen, 

hon har redan skadat mig tillräckligt men insikten av att inte vara önskvärd gör ont och på något sätt är det för mig obegripligt hur man kan välja att behandla männsikor och relationer på det sättet som hon gör

Något dog inom mig idag men samtidigt föddes något annat

En styrka, en kraft och förhoppningsvis även modet att verkligen ta steget och

 gå vidare, att orka lämna just den delen av mitt liv bakom mig 

Något dog inom mig ikväll, så även den lojalitet jag känt, den lojalitet som fått mig att tyst låta hennes sanning vara den rådande sanningen...